ÄR KRISEN ETT FAKTUM?

Igår när jag var hos min frisör satt jag och slöbläddrade lite i några tidningar, ni vet sådär som en gör hos frissan. Plötsligt får jag syn på en bild i den ultimata tant-tidningen tara på en kvinna i glasögon som har rosa hår på ett stiligt sätt. Jag tänker att jag kanske också kan och frågar vad Andrea (frisören) tycker om det. Hon tittar på mig som om jag är galen, säger att hon ska fundera på saken och försvinner sedan. Till saken hör att vid tillfället sitter jag redan insmetad i den blå färg som jag brukar ha i botten. Efter en stund kommer hon tillbaka och meddelar att hon blandat i pink i den nyansering hon ska lägga på längderna och vips så blev jag rosa. Tadam! Nu undrar jag om det är 35-årskrisen som har börjat? Inte för att jag känner mig det minsta i kris, tvärtom, men det kanske är så det brukar vara, att det är omgivningen som märker när det börjar barka i väg? Slut på meddelandet från en snart 35-åring.