I need my coffee

Igår startade jag min dag utan kaffe. Helt galet skulle det visa sig senare. Jag blev liksom aldrig pigg oavsett hur jag än gjorde.

Låt oss ta det från början. Jag vaknade i lägenheten på Telefonplan vanligt tid (vilket är kl 6 för mig). Pappa har bara pulverkaffe där (crazy) och jag brukar trots det alltid ta ett par koppar innan jag drar på jobb, om det inte är så att jag ska ta tunnelbanan för då köper jag en takeawaymugg i pressbyrån. När jag öppnade köksskåpet så fick jag syn på ett smaskigt te som jag köpte för ett par veckor sedan, och apelsin, blåbär och hibiskus lät så mycket mer aptitligt än pulverkaffe. Efter ett par timmars jobb vid datorn var det dags att brumma mot Västerås för att vara där till en bokning vid 10. Jag tänkte väl egentligen stanna och köpa kaffe men det blev liksom aldrig av. Så först fyra timmar efter att jag klev upp fick jag första koppen. Hur många det sedan blev över dagen vet jag inte, men det var många. Ändå kom jag aldrig ur den förlamande tröttheten. Ögonen kliade och jag ville bara blunda och somna in. Snälla, snälla, säg att det var pollen!?! Jag vill liksom inte erkänna ett massivt koffeinberoende så nästan vad som helst vore bättre. (OBS! Skrivet med glimten i ögat. Pollenallergi är hemskt och jag önskar verkligen inte att den ska bli värre). Nu står en ny dag för dörren och för att vara på den säkra sidan så hinkade jag en balja direkt från start. Jag önskar dig en fin fredag!

Bild från förra helgen - nya kaffemuggar!<3 td="">