Jo förresten...

min pappa ringde häromdagen. Han var helt förkrossad över att hans tid i Stockholm Marathon var 4.20... Han har tydligen levt i dom här 19 åren i tron att han sprang på 4.19. Förlåt pappa för att jag förstörde för dej :)

Pappa som för övrigt då fick sånna skavsår att han sprang de sista 8 kilometrarna utan skor. Pappa som annars inte kan ta ett enda steg barfota på sommaren för han är så känslig.

Nu får vi se om jag lyckas spräcka den tiden i juni. Med eller utan skor. Pappa, du möter väl upp utanför stadion med en blomma, som jag gjorde när du sprang?!

Har du förresten sett att du är omskriven på en annan blogg den här veckan? Klicka här!