Träningstankar inför december

Nu är det snart bara en månad kvar innan vi har ett nytt år, och tanken är att jag ska rikta in träningen mot de mål jag kommer att formulera för sommaren 2013. En månad av ganska fri träning tänker jag mig. Jag hoppas att det ska komma lite snö så att jag i år, precis som jag hade tänkt förra året (men som inte alls blev av) ska få in lite längdskidåkning innan jul.

Styrketräningen har jag nu lagt om så att jag kör ett pass i veckan för ben/rumpa/rygg och sedan 1-2 pass med blandad överkroppsstyrka, ungefär som jag körde i somras. Jag har efter hösten kunnat konstatera att de 3 pass jag planerat bara blev två, dvs ett för ben och ett annat för rygg. Armar, axlar och bröst blev sällan riktigt genomtränade, vilket nu syns på min kropp. Jag har tappat muskelmassa och blivit lite tunnare, trots att jag lagt på mig lite (klädsamt?) vinterhull.

Löpningen kommer jag att fortsätta med hela vintern i varierande mängd. Under december kommer jag att ta det lite som det kommer. Känner jag för fart så kör jag det, annars går det lika bra med lågintensiva pass och kilometersamlande. Jag är glad att jag har kommit till en mental trygghet i att det är helt okej att springa kort också. Några lugna kilometer på morgonen eller lunchen är bara bra för mig som har ett stillasittande jobb. Blir det sedan ett "riktigt" träningspass på kvällen eller inte spelar inte så stor roll. Allt räknas.

Jag har under det senaste året lärt känna min kropp på ett sätt jag inte tror jag gjorde förut. Jag känner av små obalanser innan det gör riktigt ont, och ofta vet jag nu vad jag ska göra för att det ska gå över. OBS! Ofta, men inte alltid!

Som ett exempel så kände jag igår väldigt tydligt av att jag varit stilla hela helgen. Soffan har varit mitt sällskap nästan dygnet runt. Vinterstudion på dagen, filmmys med mannen på kvällen. Igår (efter en heldag på kontoret) var jag så stel att jag inte kunde stå med benen raka utan att behöva spänna mig. En kort promenad till affären och lite rörlighetsövningar i en varm dusch blev medicinen och vips fungerade kroppen igen. Tidigare var det ofta så att stelhet förknippade jag med för mycket rörelse, fastän det kanske egentligen var för lite rörelse, fel rörelser eller för ensidiga rörelser som var boven. Jag är tacksam för min kropp och hur bra den ändå fungerar, och jag är tacksam för att min hjärna blir bättre och bättre på att fånga upp de signaler kroppen skickar, men än har jag mycket att lära om den fantastiska maskin som är jag.

Nu väntar december och förhoppningsvis ännu en månad av många härliga träningspass, för det går verkligen inte att komma ifrån, jag älskar det! Självklart kan jag som alla andra många gånger känna att jag inte vill eller orkar, men så när jag väl gör det så vänder det direkt. Så länge jag känner att jag får ut nåt av det jag gör så kommer jag att hålla på. Välkommen december, nu kör vi!

Kommentarer