Bikinipics

Är det nåt ni sällan ser på den här bloggen så är det bikinibilder. Visst, det har nog dykt upp en och annan i samband med nån utlandsresa eller en fin dag vid jetskistugan, men i övrigt lyser de med sin frånvaro här. Varför? Jo, dels finns det så många andra bloggare som visar före- och efterbilder, schyssta abs och annat, så då kan det vara kul att ha en blogg som inte gör det. Sen handlar min träning väldigt lite om min kropps utseende. Visst, under hösten jobbade jag på att få lite mera lår och rumpa, det är sant, men annars är det sällsynt att jag tränar på ett visst sätt för att det ska ge ett utseendemässigt resultat. Så egentligen skulle jag vilja säga även till er; skit i både vågar och måttband!

Men, nu kommer vi till dubbelmoralen, och till att hela det här inlägget kan tyckas en aning tvetydigt... ;)

För däremot ÄLSKAR jag att följa andra som gör just detta. Som lägger ut före- och efterbilder, som strävar efter viktminskning, muskelbyggande, formande osv. Lite knäppt va? Jag tycker att det är motiverande för mig att ta mig ut och träna när jag ser resultat som andra gjort, även om mina mål handlar mer om prestation (t.ex. att springa snabbare, längre, bättre).

Hur som helst, tillbaka till bikinibilderna. Idag tänkte jag nämligen att ni skulle få se några. För att jag vill illustrera en sak som jag skrivit om förut, och som jag misstänker kan vara svårt att greppa fullt ut om jag inte "bevisar" det.

Många som tränar mäter sina framgångar med våg eller måttband. Förra veckan t.ex. såg jag Annika Sjöö besvara en fråga om sin paleokost med att hon minskat 4 cm i midjan. Nu är ju Annika grymt rutinerad inom det här med kost och träning, så jag förkastar verkligen inte det här, MEN när, var, och hur man mäter saker och ting spelar verkligen stor roll. Därför är min mening i princip att man kan skita i att väga och mäta. Vilket jag för egen del gör.

Så här är det att min kropp ändrar form under månaden, efter hormonnivåer. Om jag är extra hårt "drabbad" vet jag inte, men jag gissar att det kan variera ganska mycket från person till person. (Dela gärna med er i kommentarsfältet för jag vill gärna veta mer). Om jag skulle väga och mäta mig under månaden skulle jag alltså få extremt olika resultat.

Dax för bilder!

Bild från sommaren 2011 men den är representativ för hur jag ser ut veckan innan mens och under mensen.

På den här bilden håller jag nog in magen en del för att jag vet att Emma fotar, men för övrigt är det så här jag ser ut ungefär 1,5 - 2 veckor varje månad. Brösten är större än vanligt och väldigt ömma. Jag samlar en hel del vätska jämt fördelat över i stort sett hela kroppen. Magen blir lite småpluffsig i jämförelse med resten av tiden.

Tadaaa! Även den här bilden är från 2011 men visar på ett ungefär hur jag ser ut resten av månaden.

Här ser man ganska klart hur magen är platt och hård och brösten är avsevärt mindre. Hela kroppen är tightare så man kan alltså tro att jag har en lägre fettmängd på den här bilden. Skulle jag väga och mäta skulle både våg och måttband visa lägre siffror än exempelvis en vecka senare efter då jag kan att se ut som på den övre bilden. Men allt handlar alltså bara om mängden vätska i kroppen.

Så till alla er som jag ändå älskar att följa, älskar att se era resultat från just vågar och måttband; deppa inte ihop de veckor era siffror inte ser så bra ut som ni skulle önska. Det behöver inte ha med hur du ätit eller tränat att göra, det kan bara vara din kropps naturliga sätt att hantera hormoner som gör det! Keep up the good work, nästa vecka är förutsättningarna helt nya!



Kommentarer

Anonym sa…
Kul att se, du är ju i jättebra form. Jag är precis som dig. Jag älskar före o efter bilder/mått men tycker känslan säger så mycket mer. Jag skulle inte heller kunna mäta/ta bild om det inte var noga planerat med vilken tid i månaden det är. Jag går säkert upp 2 kg i vätska o hela jag känns mer degig/fylld än mitt vanliga, ganska tighta, jag. Vilket också är jobbigt i mycket annat. Har svårt att känna mig lätt i löparsteget under den perioden också.. blir liksom tung.
Blev långt, men jag tycker också det är intressant!

Ida
SARA BORG sa…
Degig är en bra beskrivning Ida, precis så känns det! Jag blir nedstämd också (av hormonerna, inte för att jag är degig) och kan tycka att det är tungt att träna av den anledningen. Däremot har jag sprungit flera av mina bättre lopp faktiskt med mens och degig kropp. Tjejmilen 2012 är ett exempel på det. Humöret var på topp hela vägen runt och klockan visade PB, så tydligen är det inte bara tumme ner... :)
malin sa…
Hej Sara. Fantastiskt bra blogg.
Dina tatueringar intresserar mig verkligen. Jag har också en del tatueringar och tycker verkligen det är vackert på kvinnor.
Vill du inte göra ett inlägg om dina? skulle vara kul att få se lite märmare vad du har och varför :-)

Kram Malin.