Medellånga intervaller
Efter att i onsdags ha kört 2 x 2.5 kilometer, vilket måste klassas som lååånga intervaller så känns rubriken som ett bra namn på gårdagens träning. Det blev nämligen 5 x 650 meters, just för att så lång är gångvägen från travet tills man korsar vägen ovanför kvantum. Joggvila tillbaka till travet. Upprepa.
T-shirt NIKE, gamla minishorts H&M, nya superkompression Gococo och NIKE FREE RUN
Mina snittider (min/km):
4:33, 4:21, 4:20, 4:17, 4:03
Jag hade egentligen inte tänkt springa så fort. Jag försöker ju vänja mitt löpsteg vid 4:30-tempo så nånstans där ville jag ligga. Helst lite lite under. Höll jag det skulle jag göra de 650 metrarna strax under 3 minuter.
Jag satte av på den första och hade fullt fokus på tekniken, fotisättning, löpsteg, andning och armföring. Som vanligt är det lite svårt på den första intervallen att veta hur hårt man ska gå ut, men väl framme visade ju klockan att jag låg i princip enligt plan. Jag joggade tillbaka till min startpunkt och tog en kort ståvila innan jag drog iväg igen. Nu gick det snabbare. Efter den här andra intervallen hände nåt med mig. Jag fick nästan prestationsångest och vilan inför varje intervall blev längre. Jag behövde liksom tvinga mig själv iväg. Det blir väldigt motiverande att se på klockan att det går snabbare och snabbare. På den sista tänkte jag inte på tekniken. Jag tänkte faktiskt inte på nåt, jag bara sprang.
När jag stoppade tiden vid vägbommen efter sista gången tänkte jag på min träningskompis Ida. Hon kan hålla det där tempot i en mil. Alltså fatta, det är sjukt snabbt. Jag höll det i 650 meter, en gång, haha, alltså man måste skratta. Kom hem nu från semestern Ida!
Kommentarer
Kram Ida