Förskjuten långpanna

Vissa veckor blir helt enkelt inte riktigt som man tänkt. Den här blev för mig en sådan. Arbete på huvudkontoret fredag förmiddag, lunch hos föräldrarna och därefter en begravning och vips var dagen långt mer gången än jag tänkt. Jag hade siktet inställt på hemfärd och inga grejor med för övernattning. Lördagen hade jag lösa tankar om en Åretripp för att besöka höstmarknaden. Självklart blev jag glad när Lars i stället föreslog att vi skulle stanna kvar i Brånan. Som tur är har både mamma och syster i princip samma storlek som jag på kläder, och kontaktlinser kan man förvara i äggkoppar över natten... Jag sket i träning och bara var Sara i stället. Livet ska njutas även på andra ställen än i löparspåret, haha.

Min lördagslångpanna byttes ut mot svampplock, fiske och familjemys - så värt! Vi åkte hem sent i går kväll och när jag klev upp i morse så riktigt kröp det i kroppen. Jag behövde komma ut! Det fick bli samma runda som för två helger sedan, den fina terrängen i ÖSK-Spikbodarna-Odensala, med transportlöpning på asfalt några kilometer i början och slutet.

Vädret kunde knappast bli bättre! Som den nykära höstälskare jag är var det helt fantastiskt att springa idag. Eftersom jag är ganska frusen av mig valde jag kläder som går att justera. Min löparjacka från NIKE är tunn och går lätt att rulla ihop och knyta runt midjan. Den känns knappt och stör mig inte ett dugg. Under den en polotröja i merinoull med dragkedja i halsen. Tunna handskar hade jag också men de tog jag av samtidigt som jackan, efter ungefär 5 löpta kilometrar.

Passet totalt 15km, 1:23:45 (5:35) och kilometer för kilometer: 6:11, 5:35, 5:57, 5:13, 5:41, 5:33, 5:50, 5:57, 5:20, 5:03, 5:24, 5:21, 5:42, 5:31, 5:25

Konstaterar i efterhand att det gick liiiite snabbare idag än förra gången, trots att jag då hade draghjälp. Om jag inte är fel ute snittade jag 5:40-nånting den gången. Känslan i kroppen idag var ändå att jag tog det lugnare. Ett skönt besked.