Minns ni lagom?

Häromdagen funderade jag ju på det där med att pausa och att vara lagom. Jag har kommit fram till att jag är ganska bra på att pausa, att liksom slå på och av. Men att jag är mindre bra på lagom? Jag är ju rätt intensiv när jag i gång. På hugget och alert. Pratar snabbt och högt. Går snabbt och har snabba rörelser. Men så har jag i andra situationer ett stort lugn. Då jag lyssnar, lutar mig tillbaka och bara observerar. Då kanske det uppstår nån sorts balans där ändå, och just den där balansen blir lagom?

Sen tycker jag att jag varit ganska mellanmjölk mest jämt. Ni vet i skolan, jag var bra men aldrig bäst. Samma sak när det gäller idrotter eller andra aktiviteter jag har hållit på med. Rätt okej men utan det lilla extra. Är inte det ganska lagom ändå? Och spelar det nån roll? Näe, alltså jag tänker såhär bara att jag tror att det är bra att reflektera lite ibland. Utifrån att se och lära av andra så kan man upptäcka och vända på beteenden hos sig själv som kanske inte är så bra i längden. Jag skrev nåt inlägg i höstas om det här med balans och att mitt stora förbättringsområde rör stress och press. Där måste jag lära mig att tänka mer lagom. Jag behöver inte sluta gasa tror jag, men jag behöver lägga in lite broms emellanåt för att upprätthålla balansen. Så länge jag kommer i håg det så mår jag fint. Så tror jag just nu. Färdigfunderat. Over and out. Punkt.

Kommentarer