Teknikträning

Sedan i höstas har jag bytt ut delar av min "vanliga" löpträning mot pass som mer syftar till att förbättra min teknik, än min kondition. Att börja hos en sjukgymnast var mitt första steg, och jag har jobbat med rörlighet, styrka och teknik mer målinriktat än någon gång förut. När jag nu har läst boken Det perfekta löpsteget så förstår jag ännu bättre vad det är sjukgymnasten menar, och varför jag ska göra vissa saker. Det är nästan som om en helt ny värld öppnar sig, samtidigt som det känns så självklart.

I sporter som tennis, golf och fotboll lägger utövarna stor vikt vid att träna just teknik, men när det kommer till löpning så springer vi bara. Det är ju lite av charmen också, att man bara kan hoppa i skorna och springa. Men det som kan hända är att vi drar på oss onödiga skador och förslitningar på grund av felbelastning av kroppen. För min egen del så har jag felbelastat under många många år, utan att egentligen vara särskilt medveten om det. I takt med att jag tränat mer så har obalansen blivit större, eftersom rörlighet och muskulatur har utvecklats utifrån min felställning i kroppen. 

Men hur lär man sig springa på nytt? Att springa är ju en rörelse som är inlärd och som är automatiserad i en del av hjärnan som ligger utanför vårt medvetande. Vi springer ju bara, utan att egentligen tänka så mycket på vad vi gör. Nervbanorna från hjärnan ut till musklerna är färdigkopplade via nervceller i ryggmärgen. Musklerna gör det de ska och därifrån kommer uttrycket att "ha det i ryggmärgen".

Utmaningen i att träna löpteknik handlar om att förändra, justera eller korrigera en automatiserad rörelse. Att göra det är lite som att programmera om en dator. Hjärnan måste installera nya rutiner som ersätter de gamla. Genom att långsamt och korrekt träna in nya rörelsemönster så skapas nya nervbanor mellan hjärna och muskler. Men det tar tid.

Så för min del så gör jag ju övningar, både för ökad rörlighet och styrka, som fokuserar på mitt största förbättringsområde - höften. Sedan springer jag vissa träningspass som helt och fullt handlar om teknikfokus. Hur ser ett sådant pass ut, kanske någon undrar? Som exempel tar vi gårdagens träning då jag nötte löpband i 45 minuter. I stället för att jogga som uppvärmning så promenerar jag i kraftigt motlut, eftersom jag upptäckt att det hjälper mig att få kontakt med musklerna på baksida lår och rumpa, som jag behöver komma åt för att hjälpa höften till en bättre position.

Själva träningen håller jag kort, för att hjärnan ska vara pigg. För teknikträning handlar som sagt i första hand om att träna hjärnan, så det är viktigt. Jag valde att jobba i 40 sekunder och springa i ett lågt tempo (långdistansfart ca 5:30 min/km) men med så korrekt teknik som jag klarar av just nu. Sedan hoppade jag av bandet och ståvilade i 20 sekunder. Allt som allt höll jag på med det i 30 minuter, det vill säga 30 upprepningar av 40 sekunders löpning. Inte så avancerat alltså.

Teknikträning går att köra både ute och inne. När jag springer utomhus tar jag hjälp av speglingar i fönsterrutor och skuggor, medan jag på löpbandet igår kunde använda spegelbilden i ett fönster  alldeles bredvid bandet för att hålla koll på höftens och axlarnas position, samt fotisättningen. Mycket bra. Ett annat tips kan vara att filma sig själv och titta på. Det gör vi när jag går hos sjukgymnasten. Det är mycket intressant att först springa, analysera en filmsnutt och sen direkt hoppa upp och springa igen och försöka göra små små korrigeringar.

Måste man teknikträna? Nä, det tror jag inte, men för min egen del med en gammal ryggskada i bagaget så hjälper det mig både i löpningen och i vardagen. Jag blir starkare och orkar stå och gå mer som "vanliga" människor. Min skada begränsar mig mindre och mindre, och det är allra viktigast för mig, och en morot för att fortsätta på den nya vägen, för att se hur återställd min obalans kan bli.