Måste man teknikträna?
Om jag ska vara ärlig så tar det emot lite att visa er de här bilderna. Men det är ändå så här det ser ut när jag springer. Eller såg ut i varje fall. Jag är numera en sån som tränar löpteknik. Något som för vissa tycks vara helt naturligt och hör sporten till, men som andra tycker är onödigt, krångligt, överkurs, über eller bara dumt. Jag springer fortfarande lite lustigt, men det känns som om det går åt rätt håll. Jag har bestämt mig för att göra det bästa utifrån just mina förutsättningar, och sen så får jag se hur långt det tar mig.
Jag visar er två bilder. Båda två är tagna i juni förra året och jag är på nästan exakt samma ställe i löpsteget. På den första bilden är jag mitt i en spurt och på den andra är jag mitt i ett millopp, men på båda skulle jag säga att farten ligger nånstans mellan 4:10-4:35. Trots det ser ni att jag knappt lyfter fötterna från marken. Högerbenet måste jag dra ut åt sidan eftersom höften är så låst att jag inte kan dra benet rakt bakåt, och framförallt på den översta bilden ser man hur kort min höftböj är. Ni märker det tydligt på hur jag liksom "sitter" ner i löpsteget.
St Olavsloppet 2013 - årets snabbaste lopp om jag inte minns fel. Min snabbaste kilometer gick i 4:18 min/km, vilket är ruggigt bra för att vara jag
Säkert kan även en ovan löpare se på bilderna att min teknik är ganska knas. Förutom höftens position, som alltså grundar sig i att jag har en kotförskjutning i ländryggen, som jag visserligen opererat, men som man inte lyckades hundraprocentigt åtgärda, så tänker jag på ytterligare två saker. Det som syns rätt tydligt är min armföring. Jag håller armarna rätt mycket neråt, och armbågarna putar ut åt sidorna. Det får till följ att armarna jobbar in framför kroppen, lite lätt i sidled alltså, istället för att jobba rakt fram och bak. Det gör att energin och kraften går i fel riktning. All rörelse vi gör när vi springer vill vi ju ska generera kraft framåt, då går det snabbare. Jobbar vi i stället med kraft åt sidorna så blir inte löpningen riktigt lika effektiv.
Jag har därför försökt jobba lite med min hållning i vinter och satsat på att stärka upp muskulaturen mellan skulderbladen, samt tänka på att aktivera exakt det området när jag springer. På så sätt hålls armbågarna in lite närmare kroppen och då pendlar armarna nästan automatiskt rakare. Jag försöker också tänka på att hålla armens vinkel närmare 90 grader än jag gör på de här bilderna.
Offerdalsmilen 2013 - seg start men här efter 5 kilometer passerar jag löpare efter löpare vilket ger en ruskigt skön mental kick som sitter kvar ända in i mål
Förra veckan på måndagsklubben så pratade vi rätt mycket löpteknik och det här med vikten av bålstabilitet. Jag själv slarvar ju tyvärr alltför ofta med mina bålövningar, och det kändes på passet sist. När jag börjar bli trött så tappar jag stabiliteten i kroppen, och då börjar jag vifta exakt sådär som på bilden, med både armar och ben utåt sidorna. Jag orkar helt enkelt inte hålla tekniken riktigt hela passet ännu. Men jag jobbar verkligen på det. Vi riktade in oss främst på just armföring, men snuddade också kring det här med fotisättning. Tyvärr ser man inte min fotisättning på ovanstående bilder, så jag tror att jag lämnar det för stunden och i stället satsar på att få ihop ett eget inlägg om det längre fram.
Tillbaka till min inledande fråga, måste man verkligen teknikträna? Svaret menar jag kan vara både ja och nej. Alla kan ha nytta av att fokusera på sin teknik, men så har vi också helt olika genetiska förutsättningar. Att dålig teknik kan ge upphov till skador är vida känt, eftersom vi då belastar kroppen fel. Men beroende av vilken ambition man har med sin löpning så ska man inte göra det mer avancerat än det är. Att springa ska vara kul. Ut och jogga och skit i hur det ser ut, det kan vara minst lika rätt som att målmedvetet - såväl i löpspåret som med specifika rörlighets- och styrkeövningar - helhjärtat gå in för en tekniksatsning. Det beror helt på vilka målsättningar man har med sin löpning.
Jag visar er två bilder. Båda två är tagna i juni förra året och jag är på nästan exakt samma ställe i löpsteget. På den första bilden är jag mitt i en spurt och på den andra är jag mitt i ett millopp, men på båda skulle jag säga att farten ligger nånstans mellan 4:10-4:35. Trots det ser ni att jag knappt lyfter fötterna från marken. Högerbenet måste jag dra ut åt sidan eftersom höften är så låst att jag inte kan dra benet rakt bakåt, och framförallt på den översta bilden ser man hur kort min höftböj är. Ni märker det tydligt på hur jag liksom "sitter" ner i löpsteget.
Säkert kan även en ovan löpare se på bilderna att min teknik är ganska knas. Förutom höftens position, som alltså grundar sig i att jag har en kotförskjutning i ländryggen, som jag visserligen opererat, men som man inte lyckades hundraprocentigt åtgärda, så tänker jag på ytterligare två saker. Det som syns rätt tydligt är min armföring. Jag håller armarna rätt mycket neråt, och armbågarna putar ut åt sidorna. Det får till följ att armarna jobbar in framför kroppen, lite lätt i sidled alltså, istället för att jobba rakt fram och bak. Det gör att energin och kraften går i fel riktning. All rörelse vi gör när vi springer vill vi ju ska generera kraft framåt, då går det snabbare. Jobbar vi i stället med kraft åt sidorna så blir inte löpningen riktigt lika effektiv.
Jag har därför försökt jobba lite med min hållning i vinter och satsat på att stärka upp muskulaturen mellan skulderbladen, samt tänka på att aktivera exakt det området när jag springer. På så sätt hålls armbågarna in lite närmare kroppen och då pendlar armarna nästan automatiskt rakare. Jag försöker också tänka på att hålla armens vinkel närmare 90 grader än jag gör på de här bilderna.
Förra veckan på måndagsklubben så pratade vi rätt mycket löpteknik och det här med vikten av bålstabilitet. Jag själv slarvar ju tyvärr alltför ofta med mina bålövningar, och det kändes på passet sist. När jag börjar bli trött så tappar jag stabiliteten i kroppen, och då börjar jag vifta exakt sådär som på bilden, med både armar och ben utåt sidorna. Jag orkar helt enkelt inte hålla tekniken riktigt hela passet ännu. Men jag jobbar verkligen på det. Vi riktade in oss främst på just armföring, men snuddade också kring det här med fotisättning. Tyvärr ser man inte min fotisättning på ovanstående bilder, så jag tror att jag lämnar det för stunden och i stället satsar på att få ihop ett eget inlägg om det längre fram.
Tillbaka till min inledande fråga, måste man verkligen teknikträna? Svaret menar jag kan vara både ja och nej. Alla kan ha nytta av att fokusera på sin teknik, men så har vi också helt olika genetiska förutsättningar. Att dålig teknik kan ge upphov till skador är vida känt, eftersom vi då belastar kroppen fel. Men beroende av vilken ambition man har med sin löpning så ska man inte göra det mer avancerat än det är. Att springa ska vara kul. Ut och jogga och skit i hur det ser ut, det kan vara minst lika rätt som att målmedvetet - såväl i löpspåret som med specifika rörlighets- och styrkeövningar - helhjärtat gå in för en tekniksatsning. Det beror helt på vilka målsättningar man har med sin löpning.
Kommentarer