Om att vara på jakt

På jakt efter den rätta känslan, ja ungefär så kan man väl beskriva mina distanspass just nu. Efter vintern då jag sprang väldigt lite så har jag nu under ett par månader fokuserat på att springa ganska få och korta gånger i veckan, men lite tuffare pass. Det har framförallt handlar om intervaller, backe eller fartlek, även om ett och annat mysdistanspass mellan 30 till 50 minuter har smugit sig in. En högre intensitet än vanligt har gjort att jag på förhållandevis kort tid har förbättrat mig med 48 sekunder på 2,5 kilometer. Procentuellt sett är det ju en rätt bra utveckling!

Nu jagar jag en mental och fysisk trygghet när det gäller att mala på, ni vet det där som brukar vara min styrka. Att kunna springa på konstant under hyggligt lång tid utan att få ont i kroppen eller få mentala dippar. När man inte sprungit distans så är man inte bra på det längre, så mycket kan jag säga. Efter onsdagens farttest så har jag tänkt att jag ska springa lite mer distanspass nu så att jag bygger upp uthållighet i både kropp och knopp, även om jag med distans nu inte menar pass på flera timmar utan snarare runt en timme. Alltså, det är inte så att jag inte kan springa i en timme, utan det som är bekymret är att jag blir uttråkad eller får ont, vilket jag inte alls brukar känna av när jag har byggt upp kroppen under en period med mera mängd. Så fokus på mental och kroppslig uthållighet får bli temat för kommande träningsvecka helt enkelt!
Jag efter dagens distanspass som faktiskt rent mentalt kändes som mitt bästa för i år. Borta var fredagens tunga, ömma ben och trötta huvud

Kommentarer