Säsongen drar igång

Våren är i antågande på allvar och alla löppass på asfalt påminner, inspirerar och lockar efter att komma igång med tävlingar igen. Vi i måndagsklubben har pratat om Arlajoggen i maj som en gemensam målpunkt och sedan Offerdalsmilen och Vårruset i början på juni. Det är alla tävlingar i Jämtland. Men jag är sugen på några Stockholmslopp också. Tjejmilen är tradition och sedan gärna något mer. Jag älskar stora lopp med många deltagare så att man som löpare "bara" kan ringla med ormen och lyfta sig själv. På Karins blogg finns en superbra sammanfattning av många lopp som erbjuds i huvudstaden, och där finns också länkar till anmälan.

Att springa lopp är roligt, jobbigt och nervöst. Men allt som allt en så positiv upplevelse oavsett om det går bättre eller sämre än jag hoppats. Sen bygger jag gärna upp en bra stämning runtomkring, så att själva löpningen bara är en liten del av hela grejen. De senaste åren då jag sprungit Stockholm Marathon har jag haft hela min familj med, vi har bott på hotell tillsammans en hel helg, ätit gott och umgåtts. Vid mindre lopp har jag en sambo som ställt upp på bästa sätt, skjutsat, hejat och fixat med kläder, drickalangning och lugn - för ja, jag blir en aning nervös och uppjagad innan och behöver lite hjälp med balansen. Att sedan ha familj, vänner och bekanta som hejar längs tävlingsbanan är oslagbart. Att springa lopp är kul!

 

Att ladda inför lopp tillsammans med andra är halva nöjet. Själva löpningen är bara en liten del av hela upplevelsen