Dagen efter

Som vanligt bubblar det i mig och jag vill vidare, framåt, mot nya äventyr. Men jag vet också att jag behöver bli bättre på att stanna upp och njuta, att ge mig själv beröm och att inte hasta i allt jag gör. Därför tar jag 10 minuter av den här dagen till att minnas helgen som varit! Häng med på bildkavalkad...

Efter drygt ett halvt dygn i Uppsala där vi hängde med lillasyster lillstrumpa och hennes L så körde vi på lördagen ut till Lidingö för att plocka ut min nummerlapp, gå på mässan och fixa en direktanmälan till min L som också var otroligt sugen på att köra loppet. På Lidingövallen var det fullt ös eftersom Lidingöloppet Ultra gick av stapeln

L tar cykelkärlek till en helt ny nivå! Glad över att ha fått en plats till loppet "posade" han för kameran. Det krävdes dock rigorösa förberedelser med handdukar i sängen, haha

Tävlingsdags! Söndag morgon och hotellfrukosten ligger i magen. Jag har käkat äggröra, bacon och grönsaker. Här är klockan snart 7:30 och jag tar med mig en extra kopp kaffe när vi ska lasta bilen och dra i väg till starten. Jag är nervös och lite rädd nästan. Spänd av förväntan

Det är en fin men kall morgon i huvudstaden. Fåglarna kvittrar och solen skiner, men termometern visar bara någon enstaka plusgrad. Av regnet som öste ner kvällen innan anas nu bara någon liten vattenpöl här och där. Vi har lastat hojarna på bilen och är redo att köra ut till starten. Min startgrupp ska iväg 9:15 och för L gäller 9:30

Loppet är igång och jag trampar ut allra sist från startgrupp 5. Jag har verkligen ingen aning om vad som väntar och har bestämt mig för att ta det lugnt och först och främst sikta mot halva loppet. Klarar man hälften så är det som att springa en runda och sen vända hemåt. Hem kommer man ju liksom alltid, på ett eller annat sätt. Jag fotar inte mycket, men här på vad jag tror var andra vätskekontrollen så plockar jag upp mobilen och knäpper av. Jag är vid gott mod och har gott om energi i kroppen hela loppet igenom. Jag har kul och är bara rädd vid ett par, kanske max tre tillfällen

I mål! Sista kilometern är det lättcyklat på asfalt och grusväg, och nu vet jag att slutet är nära. Jag trampar för allt vad jag är värd in på upploppet och över mållinjen. Jag är pigg och har massor av kraft kvar, men det är ju svårt sådant där när man aldrig har gjort det förut. Att veta hur man ska disponera ett lopp alltså. Väl i mål möts jag av L som hunnit med att duscha, och jag är så glad och nöjd att jag måste gråta en skvätt

Jag hade tre mål inför och under loppet. Steg ett var såklart att ta mig runt. När jag kände att det faktiskt skulle kunna vara möjligt, vilket jag vågade tro på efter ungefär två mil, så fokuserade jag på mål två som var att ta mig runt utan att komma sist. När jag efter drygt fyra mil faktiskt hade kört ikapp några enstaka från startgruppen före mig (de startade 5 minuter före) så kändes det målet också tryggt och jag vågade mig på att sikta mot den tredje och högst satta målsättningen, som var att klara loppet under 5 timmar. (Jag hade kollat resultaten från förra året innan, och såg att de långsammaste kom in på en tid strax under 6 timmar). Även min tuffaste målsättning slog jag med råge, då jag helt överlycklig bröt mållinjen på 4:06:11 officiell tid!