Det där med backe

Ni som känner mig vet att jag är allt annat är en backlöpare. Ni som har följt den här bloggen sedan den började rikta sig mot träning i januari 2011 har totalkoll på att jag i grunden är en asfaltsnötare som springer där det är platt. Ni vet att jag är uthålligare än många andra, men har en pump som inte pallar för pulshöjningar. Långt och länge på en jämn och fin arbetspuls är min melodi. Så... vad tror ni att jag sprang idag? Vilken sträcka ser värst ut i banprofilen? Just det, den som startar i Järkvissle. Tack och lov för att den var delad på mitten, men det var den första halvan som var min. Och det var uppför uppför uppför. Jag är så sjukt stolt över att jag tuggade mig igenom det, och hur märkligt det än låter så tyckte jag faktiskt att det var lite roligt också.

Banprofilen förskönar dessutom rejält. Nästan alla sträckor var kuperade, vilket inte alls framgår här