Det rycker i äventyrsnerven!

Jag är född och uppvuxen på landet. Jag hade alla möjligheter till äventyr i naturen varje dag. Men jag var inte ett fysiskt barn. Inte alls. Jag valde stillhet, en bra bok och skugga framför mycket av det som skogen som lekplats kunde erbjuda. Men jag gjorde mina egna små äventyr, det gjorde jag. Jag tältade ensam redan som 5-åring, visserligen på gräsmattan alldeles utanför huset, men ändå. Idag när jag tittar på V som är 6 år, och så liten så liten, undrar jag hur mina föräldrar kunde tillåta det. "Tror du att vi hade något val", sa pappa uppgivet när jag ställde frågan. Och genom att titta på bestämde N, som ännu inte fyllt 3 år, förstår jag bättre vad mina föräldrar hade att tampas med. Jag är bestämd som vuxen, men det är troligen ingenting mot hur jag var som barn innan jag lärt sig kompromissa, konsekvensanalysera och välja mina strider. Pappa och mamma valde också sina strider, och att förhindra ett tältäventyr var inte en strid de tyckte var värd att lägga energi på. Bra där!

Jag har alltid vetat vad jag velat, även om det växlat genom livet, och jag har gått min egen väg. I bland har omgivningen förstått och ibland inte. Men pappa och mamma har alltid stöttat mig som person - även om de kanske inte stöttat mina val och beslut alla gånger. Hittills har jag ändå klarat mig ganska bra. För att jag har en stark grundtrygghet gissar jag. En stark tro på mig själv och på att om jag ändå skulle falla så finns det en familj där som kommer att fånga mig.

Nu har jag slirat lite utanför ämnet känner jag, men allt börjar egentligen där i tältet i mitten på 80-talet. De små äventyren. För några stora äventyr, det är inte jag. Jag bestiger inga fjälltoppar, åker utför branter, hoppar fallskärm eller drömmer om att resa till månen. Nä, det är de små äventyren som alltid har lockat mig. Från att som barn har brett en macka och gått ut i skogen för att äta den på en stubbe, till den nerv som nu rycker. Kom i håg att definitionen av ett äventyr skapar du. Du behöver inte längta efter, eller göra, det som andra i din vänskapskrets, ålder eller familj vill och gör. Du väljer och skapar ditt liv och dina äventyr. Om ditt äventyr är en termos kaffe och en promenad i skogen, ja då är det så. Strunta i vad andra tycker!

Men inspireras gärna! Läs, titta på bilder, ta in. Låt gärna berättelser om andras äventyr trigga din äventyrsnerv och lusta. Inspireras av mod, av glädje av drivkrafter. Andas. Låt det sjunka in och välj sedan ditt eget äventyr. Det som passar dig och det som fyller just dig av glädje och energi.

Äventyrsinspiration till frukost! Magasin Åre landade i brevlådan i veckan, fullproppad med fina foton från bland annat cykel och vandring i fina fjäll