Räserpremiär
Jag hade ju som målsättning att komma ut på årets första tur med min landsvägscykel under helgen som var. Planen var att försöka få in en runda tillsammans med min jobbarkompis Ketty, men vi fick det inte riktigt att stämma. Det slutade med att jag kom ut själv först på söndagskvällen, på en härlig runda. Vädret var strålande och mina ben var inte alls så trötta som jag befarande, trots dryga 4 timmar på en cykelsadel dagen innan.
Det fick bli en återhämtningsrunda, det vill säga lätt cykling i drygt en timme. Jag rullade mot Kännåsen och Önsjön på fin asfalt utan särskilt mycket trafik. Solen sken och jag cyklade förbi hästhagar och fina hus. Fokus låg på att försöka vänja mig vid sittställningen som känns väldigt ovan jämfört med min MTB. Armar, axlar och nacke klagade lite men det var svårt att avgöra om något av det berodde på trötthet från dagen innan också. Men generellt kan jag säga att jag inte alls tycker att det känns lika bra. Jag och min kropp trivs bättre på min MTB. Men det är säkert lite av en vanesak också? Jag får helt enkelt ta mig ut oftare. Jag ska dessutom ta och kolla med någon som kan hur höjden på styret bör vara. Kanske kan några småjusteringar göra stor skillnad? I övrigt tyckte jag att cykeln rullade fint och farten blir ju klart högre - härligt!
Jag är en mycket ovan cyklist på alla plan. Först köpte jag en MTB för några år sedan då jag fick för mig att jag skulle börja cykla. Det visade sig snabbt att jag cyklade mer asfalt och grus än på stig, precis samma underlag som jag föredragit i löparskor. Så förra året tänkte jag att jag kanske borde satsa på en landsvägscykel i stället. Jag hittade en helt okej begagnad cykel här i stan, inget avancerat, och tänkte att jag testar. Jag gillar att det rullar lätt men efter mycket om och men så trivs jag ändå bättre med MTB nu. Jag vill inte vara i trafiken utan skogen och marken lockar mer, även om jag har svårt för teknisk cykling. Men nu när jag har möjligheten att variera så ska jag ge asfalten en riktigt chans till också. Hittar man fina vägar med lite trafik, så är det ju faktiskt riktigt härligt det med.
Det fick bli en återhämtningsrunda, det vill säga lätt cykling i drygt en timme. Jag rullade mot Kännåsen och Önsjön på fin asfalt utan särskilt mycket trafik. Solen sken och jag cyklade förbi hästhagar och fina hus. Fokus låg på att försöka vänja mig vid sittställningen som känns väldigt ovan jämfört med min MTB. Armar, axlar och nacke klagade lite men det var svårt att avgöra om något av det berodde på trötthet från dagen innan också. Men generellt kan jag säga att jag inte alls tycker att det känns lika bra. Jag och min kropp trivs bättre på min MTB. Men det är säkert lite av en vanesak också? Jag får helt enkelt ta mig ut oftare. Jag ska dessutom ta och kolla med någon som kan hur höjden på styret bör vara. Kanske kan några småjusteringar göra stor skillnad? I övrigt tyckte jag att cykeln rullade fint och farten blir ju klart högre - härligt!
Jag är en mycket ovan cyklist på alla plan. Först köpte jag en MTB för några år sedan då jag fick för mig att jag skulle börja cykla. Det visade sig snabbt att jag cyklade mer asfalt och grus än på stig, precis samma underlag som jag föredragit i löparskor. Så förra året tänkte jag att jag kanske borde satsa på en landsvägscykel i stället. Jag hittade en helt okej begagnad cykel här i stan, inget avancerat, och tänkte att jag testar. Jag gillar att det rullar lätt men efter mycket om och men så trivs jag ändå bättre med MTB nu. Jag vill inte vara i trafiken utan skogen och marken lockar mer, även om jag har svårt för teknisk cykling. Men nu när jag har möjligheten att variera så ska jag ge asfalten en riktigt chans till också. Hittar man fina vägar med lite trafik, så är det ju faktiskt riktigt härligt det med.
Kommentarer