På sista dagen sprang vi

Igår var det lite svalare ute och vi hade siktat in oss på att springa en vända. Efter att ha kollat på en karta och diskuterat med lillasyster som har bott några säsonger i Sälen, så hittade vi en runda som skulle vara strax under en mil. Det passade bra att ta den på förmiddagen innan vi skulle återsamlas hela gänget för att äta lunch. Jag har svårt för att springa terräng, vilket visade sig tydligt, framförallt i början. Stigen var stenig och ojämn, och jag hängde inte alls med. Efter en stund kopplade dock hjärnan och fötterna och jag kunde öka tempot lite, men höger fotled är inte riktigt som den brukar idag. Jag lyckades vricka till både foten (ett flertal gånger) och höften (!). Man kan lugnt konstatera att jag behöver springa mer i fjällterräng... Utsikten var i varje fall fantastik och sällskapet likaså.