SNART BARA EN VECKA KVAR TILL TUNNEL RUN

Jag har fått tag på en startplats som det verkar och kommer alltså vara en av många som ska springa Tunnel run den 22 november. Tanken när jag började jaga möjligheten att få vara med var att jag skulle kunna fortsätta träna på efter Hässelbyloppet och göra en ännu bättre miltid. Nu har det inte alls blivit så. Jag har inte skrivit så mycket om det men redan innan så började jag få problem med min vänstervad, och trots att jag vilade helt från löpning första veckan efter tävling så blev det inte bättre. Ett tag haltade jag konstant. Nu har jag dragit ner på löpningen ordentligt, springer bara kort och sakta helst på mukt underlag. Jag försöker i stället få till några pulspass på cykel som komplement. Det tycks ha gett resultat för nu har det vänt. Jag har inte ont alls i vardagen och bara lite ont under och efter löpning. Så någon storform kommer jag alltså inte att vara i när loppet ska gå av stapeln. Samtidigt så gör det inte så mycket. Jag är glad att vaden verkar må mycket bättre och jag ser fram emot att få vara med i ett lopp igen. Det är något alldeles särskilt med mig och motionstävlingar. Jag känner verkligen det när jag tittar på bilderna nedan. Mitt mål för Tunnel run är nu inte längre kopplat till någon tid, utan att jag ska ta mig runt utan att ha alltför ont och att kunna springa i ett tempo som är tufft men ändå behagligt. Jag ska ha kul och njuta av att kunna vara med!
 

Kommentarer