TUNNEL RUN THE STORY

Nu är det gjort! Idag sprang jag tillsammans med närmare 42 000 andra löpare genom de nybyggda tunnlarna i norra länken. Ja du läste rätt, fyrtiotvåtusen. Det är många människor. Och alla hade vi reflexvästar och reflexhandskar på oss, eller nästan alla. Eliten sprang med nummerlapp som vanligt, medan vi andra sprang utan. 


Efter mycket om och men, och en smärtsam kvart i löparskorna igår som gjorde mig mycket tveksam i morse till om jag ens skulle starta, så stod jag ändå där på startlinjen till slut. Med en beslutsamhet om att låta vaden styra farten hela vägen. Jag som annars värmer upp minst 3-4 kilometer inför ett millopp sparade varje steg idag. Inte ett enda löpsteg tog jag innan start. Jag ville spara vartenda ett till loppet för att påfresta vaden så lite som möjligt. Tid skulle jag skita i rent ut sagt, jag stod på startlinjen för att få vara med om ett historiskt lopp, så jag hade inte ens en klocka på armen. Mitt mål var att komma runt utan alltför mycket smärta, och att njuta under tiden. Jag som älskar motionslopp ville avsluta den här löparsäsongen med en bra känsla.

Ni som följer mig på instagram vet hur det gick. Jag hade så kul! Loppet med alla konstinstallationer, granar, snö, konfetti, glögg, discoljus, musik och glada löpare, var verkligen en fullträff. Precis så som jag hade tänkt mig. Andra sidan är ni klara? Jajamensan fattas bara! ekade nere i tunnlarna. Jag hängde på såklart. High five med funktionärer och småsnack med andra löpare - vilken fest.


Efter målgång var jag så full av endorfiner och helt inne i mitt lyckorus. Jag sjöng och dansade. Jag var så glad över att vaden höll hela vägen, utan att göra alltför ont (fast aj faan va ont det gör nu efteråt).

När min egen tid var helt oviktig så fick jag i stället glädjas över L som sprang på magiska 42. För egen del sprang jag heller inte i eget namn, så jag finns inte i någon resultatlista, om man inte har koll på vem jag köpte min start av förstås. Himla skönt faktiskt. Så skönt att jag inte ens själv har kollat upp tiden. 

Kommentarer