VÄNDER DET NU?

SÅ. JÄKLA. NÖJD. GLAD. FÖRVÄNTANSFULL. PUNKT.

Jag har inte grottat ner mig här på bloggen i den frustration, tveksamhet och stora tvivel som jag av och till har känt under de senaste veckorna. Som jag har skrivit så är min vad sedan ganska länge nu i riktigt fint skick, men i stället har jag haft ont och varit stel i hälsena och i fotleden. Jag har kämpat på nästan varje dag med excentriska tåhävningar, balansövningar och styrkeövningar för höften, men det har i princip varit oförändrat oavsett hur jag har gjort. Ibland lite mer öm ibland lite mindre.

Men så i går kväll hände något. Jag hade bestämt mig för att testa ett annat upplägg, och efter en kilometer snabb promenad så joggade jag sakta sakta sakta i en hel kilometer i sträck. En kilometer tänker ni, det är ju kort. Och ja, det tyckte jag också förut, men nu har jag som längst sprungit en minut. Nu i det lugna tempot jag höll så tog en kilometer nästan sju minuter. Jag ömmade i början men så mot slutet hände något. Det var som om jag joggade bort det. När jag blev riktigt varm så släppte det. Efter uppvärmningen så kunde jag jogga 10 backintervaller också, inte på fullt blås och med tryck på foten, men ändå hyggligt tempo de sista fyra vändorna. På väg ner joggade jag ungefär hälften och gick hälften. Helt utan smärta.

Så nu undrar jag, är det påväg att vända nu?