ÅNGESTFRI

Igår kväll när jag satt i bilen och körde mellan Sundsvall och Gävle slogs jag av tanken att söndagens tävling förflöt helt ångestfritt. Jag var tvungen att ringa Lars för att höra om det verkligen stämde. Jag kunde nämligen inte minnas att den tävlingsångest som jag nästan alltid får timmarna före ett lopp hade funnits där. Du vet, lätt tryck över bröstet, nervositet, ibland snudd på illamående eller i varje fall utan aptit. Jag kommer inte ihåg något sådant från den här helgen. Lars kunde inte heller minnas att jag sagt något om det. MEN HERREJISTANES SÅ SKÖNT! Var det för att det var ett kort lopp och att jag kände mig trygg på genomförandet? Jag vet inte. Men jag konstaterar glatt att jag fortfarande kommer i håg det som en grymt härlig dag trots skitvädret.