ÖVNING GER FÄRDIGHET

Man behöver träna på det man vill bli bra på, det är knappast någon nyhet. Och tränar är precis det jag gör nu, fast kanske inte på det sätt du tror?! Jag håller nämligen på att öva mig på att tävla. Jag älskar att vara med på motionslopp, men jag dras också av och till med lite tävlingsångest. Inget farligt egentligen, mer bara att jag timmarna innan ett lopp blir nervös, stressad, får lite tryck över bröstet, fjärilar i magen och tappar aptiten. Det är sådant jag kan leva med. Det försvinner i samma sekund som loppet startar. Samtidigt tycker jag att det är urbota dumt på min nivå. Okej om jag hade varit elit eller elitmotionär och faktiskt varit med och fajtas på riktigt. Men jag är ju faktiskt bara med för att ha roligt. Då är det himlarns dumt att ha ångest. Därför håller jag på och övar bort den genom att tävla så ofta jag har möjlighet. Igår var det min tredje start på tre helger, den här gången i löparskor.

Indalsledenloppet, en landsvägsstafett i fantastisk natur mellan Bispgården i östra Jämtland och Bergeforsen i Västernorrland, gick av stapeln. Jag har sprungit loppet de senaste åren, och även i slutet på 1990-talet eller början på 2000. Förra året fick jag klättra upp från Järkvissle, men i år den betydligt lättare sträckan med start i Indal (tack lagledningen), vilket passade mig bra med tanke på min vinter och vår. 4,5 kilometer mätte sträckan och jag hade en riktig bra dag i löparskorna igen. Och framförallt var det roligt och ångestfritt! Jag börjar blir bra på det här!

Att vara snygg (läs färgglad) är viktigare än att vara snabb! Det är mitt motto. T-shirt från asics, tights är adidas, skor och rosa hårband NIKE tillsammans med klubbens tävlingslinne