UPP OCH HOPPA

God morgon kära vänner! Om någon läste in en sarkastiskt underton i mening nummer ett så har ni helt rätt. Jag vaknade med jordens nackspärr och har så ont så jag vill krypa in under en sten. Om jag inte sitter blick stilla för då känns det okej. Men sitta stilla går ju såklart inte, och botar ingen nackspärr heller för den delen, så det är ju bara till att försöka smörja igång den här gamla tantaluringkroppen och se var den här måndagen tar vägen! Just nu hänger min vänsterarm helst slapp utefter kroppen för den både smärtar och känns avdomnad på samma gång. Låter märkligt men ja, så känns det. Någon som upplevt ungefär samma sak?

Hur som helst. Det blir bättre och bättre ju mer jag rör mig (försöker jag intala mig själv, och tron kan som bekant försätta berg) och jag har dessutom kraftigt överdoserat med Linnex så det här ska nog gå vägen. Jag har sett fram emot den här veckan, av flera anledningar som jag får återkomma om senare, men nu är det dags att på allvar kicka igång den här dagen! Jag brassar till Sundsvall nu för ett mycket spännande möte om kommunikation i kris, som jag har höga förväntningar på. Trots nacken och min bittra ton för det så känner jag mig glad och tacksam inför dagen. Jag uppskattar att ha förmånen att få jobba med en hel hög kompetenta människor, och dagens möte är ett sådant tillfälle där jag tror mig kunna lära mig en hel del. Vi hörs!