SENT SKA SYNDAREN VAKNA

Dags att ta tag i rehaben igen, nu ska hälsenan läkas och stärkas!

Ibland tar det lite tid att lägga ihop alla pusselbitar för att förstå orsak och samband. Nu har det väl i och för sig gått ett tag sedan jag fattade grejen med den här hälsenan, men jag har inte skrivit om det. Problemen började för en 3-4 veckor sedan, med stelhet och ömhet efter löpning. Jag har haft liknande besvär tidigare, vid två tillfällen i livet. Först 2012 när jag tränade för min första mara. Dock förstod jag inte riktigt då att det var hälsenorna (båda benen) utan tänkte liksom mest på fotlederna som blev så stela. Varje måndag var det besvärligt att ta sig upp för trappen till vårt kontor. Sedan har vi förra hösten då fotled, hälsena och slutligen hela vaden klappade ihop eftersom jag ignorerade smärtan. Jag vet, det är superdumt, men jag hade anmält mig till en massa lopp som jag så hemskt gärna ville springa och jag ville dessutom försöka springa bra också. Vid mina båda tidigare tillfällen har orsaken varit att jag sprungit mycket och slarvat med både styrka och stretch. Därför blev jag väldigt förbryllad den här gången, jag menar jag springer ju knappt alls nu. Förvisso hade jag lagt in några intervallpass som frestar på kroppen klart mer än en jogg, men någon tuff träning var det inte tal om.

Som jag har grubblat må ni tro. Tills dess att poletten äntligen trillade ner. Kommer ni ihåg att jag köpte mig ett par nya, mjuka (och billiga) cykelskor? Just det. Clipset som sitter under cykelskon, som jag så ordentligt monterade själv, satte jag lite annorlunda än på mina gamla skor. Ni hör ju själv och har säkert börjat ana varthän jag ska komma. Jag satte clipset lite längre fram mot tårna, vilket jag tänkte skulle göra att kraftutvecklingen i tramptaget ökade, men ja även belastningen på hälsena och vad såklart... Att skon dessutom är mjukare gör att foten rör sig på ett lite annorlunda sätt än i mina gamla mtb-skor. Många mil på cykel, kombinerat med de där löppassen som liksom blivit droppen som fått bägaren att rinna över, har tagit mig dit jag är idag. Ajajaj så klantigt.

Boll och bål... You know I hate it. I know I need it. Nu jäklar!

Utifrån tidigare erfarenheter tror mig dock ha ett recept för hur jag ska få ordning på torpet. Jag testade konceptet under förra veckan, men sabbade det ju såklart i och med att jag sprang Vasan i lördags, men det visste jag ju om. Att jag var smärtfri halva loppet, trots att jag måndag till onsdag knappt kunde gå gör mig ändå förhoppningsfull. Med mer tid till rehab så ska jag nog ha allt under kontroll till Tjejmilen om två veckor. I min plan ingår nu att vila ordentligt, inte ett löpsteg ska tas under dessa 14 dagar även om suget såklart är superstort. En vill liksom alltid det en inte bör!

Så glad och nöjd när det är gjort. Nu gäller det bara att bita ihop och göra det regelbundet

Hur ser planen ut då? Jo, faktiskt så tar jag inflammations-hämmare. Varför jag skriver faktiskt vet ni som känner mig, jag tar nästan aldrig piller annat än vitaminer. Jag är väldigt skeptisk till att peta i min kropp medikamenter av olika slag eftersom jag tycker att den är så bra på att hålla mig frisk ändå och lösa de problem som uppstår på egen hand. Nu tar jag ändå ipren. Rätt eller fel vet jag ej men nu testar jag i 7 dagar som det står på förpackningen. Vi har också voltaren gel hemma sedan L var dålig så jag kommer att applicera det också på senan, men glömde i morse. Sedan har vi tåhävningar. Det gör djävulusiskt ont första dagarna men sedan går det betydligt bättre. Direkt efteråt är smärtan och stelheten mindre. Jag har en källartrappa alldeles utanför min kontorsdörr, så där stannar jag till och häver mig lite vid tillfälle. Vila från all löpning såklart men lite lätt cykling (i de gamla skorna) tror jag ska fungera. Om inte så kör jag crosstrainer eller roddmaskin i stället när jag är på gymmet, för nu är det ett alldeles ypperligt tillfälle att ta tag i styrkan. Och så sist men inte minst, självmassagen. Golfboll på vad och under foten, det är mumma det!

Kommentarer