Lalalalöpning!

Men alltså låt mig springa bara! Sedan Emma och jag sprang löpbandsintervaller i fredags, och jag för en gång skull varken hade ont någonstans eller fick världens bakslag i min hosta och luftrörsirritation så vill jag helst inte göra något annat. Jag har saknat den känslan så mycket. Det här när en bara vill tänka på att springa också, att planera sina träningspass och analysera tider. Jag är långt långt ifrån den löparvärld som var min för några år sedan, men de här känslorna påminner mig om hur det var och det gör mig glad. Rent av lite smålycklig faktiskt.




Kommentarer