I stormens öga

Herrejösses vilken vind! I min plan för veckan hade jag lite löst tänkt mig cykelpendling på onsdagen, men jag förstod redan på tisdag kväll att jag förmodligen skulle få revidera det.


Väderleksrapporten sade att det skulle komma in kraftiga vindar och när vi gick och lade oss lät det nästan som om taken skulle blåsa av vilken sekund som helst. Vinden ven, rev och slet i huset som knakade.

När jag vaknade igår morse så var det ännu värre. Det går förstås att cykla även när det blåser men det är inte speciellt kul och kommer vinden fel kan det ju vara lite halvfarligt att vara i trafiken om en får ett kast som en inte orkar parera. Jag valde därför att ta bilen till jobbet.

På en stigfinnartur i krokarna runt Södergård

Allt är bättre än inget!

Men jag ville ändå cykla. Jag kände mig inspirerad efter helgens tävlande så en liten skogstur borde ändå fungera. På kvällskvisten gick jag till garaget för att hämta ut min skogsmaskin. Jag sade till mig själv att 45 minuter är bättre än ingenting och jag lyckades tajma det ganska bra. 50 minuter nästan prick stannade klockan på när jag öppnade garageporten igen.

Jag behöver träna på min stigkörning och ett kort pass är perfekt för det för då behöver jag inte behålla fokus och mentalt driv så länge. Jag letade och fann några nya stigar här i krokarna och åkte dessutom på några gamla beprövade som jag hittat tidigare.

Fara på taket

Det var dock lite halvfarligt. Inte på grund av vinden för den kände jag nästan inte av inne i skogen mer än att den hördes i trädkronorna. Nä, det var fågelungarna. Kanske hade de blåst ner eller så var det bara så att det var dags för dem just igår att lämna sina bon. De var verkligen överallt. De vuxna fåglarna flög iväg när en kom på cykel men de små förstod inte faran och satt kvar. Jag vet inte hur många gånger jag med andan i halsen konstaterade att det var nära ögat. Men alla överlevde, både jag och de små liven. Tur det.

Kommentarer