Med bara några dagar kvar...

...till årets första löpartävling!

Och inte vilket lopp som helst, utan en halvmara. Hur tänkte jag? Det är lätt att ställa sig den frågan nu när en sitter här med facit i hand och vet hur den här våren blev. Att det inte fungerade riktigt som jag hade tänkt. Samtidigt så är det så i livet. Det blir inte alltid som en tänkt men ofta blir det jäkligt bra ändå på något vis.

Här sitter jag med facit i hand om en träningsvår som inte blev som jag hade tänkt, men som blev himla bra ändå

Hur det än är så går Womens Health Halvmarathon på lördag och jag kommer att stå på startlinjen. Om det inte händer något väldigt oförutsett under dagarna som är kvar förstås. De målsättningar jag hade när jag anmälde mig har jag fått revidera både en och två gånger, och nu har jag inte längre något tidsmål, det vore inte schysst mot mig själv. Istället satsar jag på att ta mig runt banan, två gånger faktiskt eftersom det är en varvbana, och att ha kul på vägen. Jag älskar ju att springa lopp! Det är så fantastiskt att vara en del av en stor orm som liksom ringlar sig fram genom staden. Nu är det här loppet betydligt mindre sett till antalet deltagare än exempelvis GöteborgsVarvet, Tjejmilen och Stockholm marathon, men jag hoppas ändå på att ha sällskap längs vägen. Inte för att jag vill prata med någon utan jag vill bara vara där, vara en i gemenskapen fast ändå i mig själv. Det är svårt att beskriva känslan men jag gillar´t, helt enkelt. Håll tummarna för mig på lördag vettja!