Om jag skulle springa Stockholm marathon på lördag

Vi är nästan framme vid dagen för Stockholm marathon, för många löpare i Sverige den största och viktigaste dagen på löparåret! En dag som det tränats målmedvetet för och som både skrämmer och motiverar. Jag har sprungit loppet två gånger, det var 2012 och 2013, och blir varje år såhär veckan innan otroligt sugen på att göra det igen. De gånger jag stått på startlinjen så har jag varit väldigt väl förberedd. Jag hade kanske inte tränat riktigt så mycket löpning som jag hade velat, men den löpning jag hade gjort var planerad, strukturerad och hela tiden med målet i sikte. Ingen av gångerna följde jag min träningsplan till punkt och pricka, men jag höll hårt i långpassen och det tror jag lade grunden till att jag ändå med så förhållandevis lite träning kunde springa loppet under 4 timmar.

Spexar för kameran på maran 2012

Mitt "löparjag" 2017 är inte alls som då. Jag har ingen träningsplan och jag är (på grund av det!) varken lika uthållig eller snabb. Jag är verkligen inte i form för att springa ett marathon. Samtidigt så vet vi att för många löpare som är anmälda till loppet, och faktiskt tänker testa att springa på lördag, så är det precis så. Kanske fanns en ambition där nångång vid årsskiftet att en skulle springa lite längre, men sedan kom livet emellan. Så som det ofta gör. Är det någon som känner igen sig? Kanske sitter du just nu och funderar på om du verkligen ska springa? Du har inte tränat men en del av dig vill liksom ändå prova på lördag. Jag tror banne mig att om jag hade varit i den sitsen så hade jag också kört och de senaste dagarna har jag roat mig lite med att fantisera om hur jag skulle lägga upp det om jag stått i den sitsen.

För det första, att springa över fyra mil (42 195 m) är långt. Särskilt om en på träning brukar springa under milen, då är det "bara" drygt tre mil till liksom. Det går inte att starta i sitt vanliga tempo och se hur långt det håller, som man kan göra på exempelvis en halvmara, utan jag tror att det är bra att bestämma sig för ett långsamt tempo och verkligen hålla den utgångsfarten. Jag i nuvarande form skulle försöka lägga mig strax under 7:00-tempo. Det finns ett talesätt som säger att maran börjar efter 30 km, och det kan jag verkligen skriva under på. Fram dit ska det ha gått hyfsat lätt ändå för det är därefter det händer. Om jag skulle springa på lördag så skulle jag köra efter "10 + 1"-modellen, vilket alltså innebär att jag skulle jogga lugnt i 10 minuter och sedan gå i 1 minut. Jag vet att det kan kännas fånigt för en person som klarar att springa i en mil eller två, men har man inte tränat längre än så och dessutom väldigt få gånger över milen (som jag) så är det ett mycket bra sätt att ta sig till 30 kilometer. Är man fortsatt pigg då så kan man ju hoppa över gåpauserna sista milen.  När jag tränade till maraton (2012 och 2013) körde jag nästan alltid efter det upplägget på träning och kunde snabbt komma upp i distanser på 30-35 kilometer. Nu i våras så fick jag till två långpass innan halvmaran och båda dessa innehåll också gåpauser, det gör skillnad både för kroppen och knoppen att få bryta av ibland.

Sedan har vi det här med mat och dryck, alltså energi. Även där är det bra att ha en plan redan innan loppet och så håller man sig till den. Mentalt är detta väldigt skönt att hänga upp sig på för att skapa delmål. Som exempel så är det smart att dricka på alla vätskestationer om man är otränad och räknar med att vara ute lång tid. Att läsa på i tävlings-PM:et så att man har koll på var stationerna är och vad som kommer att bjudas, är en bra idé. Om man har vänner eller familj som ska stå längs banan så kan man även ha med det i sin plan. Som de flesta vet, men ändå bra att påminna om, är att på ett såhär långt lopp (speciellt om man inte är riktigt tränad för distansen) så gäller att äta och dricka redan innan man känner att man behöver det.

Att ha familjen längs banan är guld värt!

Okej, nu har vi en tanke om tempo, vilopauser och energitillförsel, låt oss orda lite om det mentala. Det kommer nämligen att behövas pannben på lördag. Det behövs även om man tränat för distansen, men extra mycket om man inte har gjort det. Kroppen och knoppen kommer att vara där ute på banan i många timmar och det kommer att uppstå mentala svackor som man behöver ta sig igenom. Jag brukar jobba med delmål, för att i början försöka förtränga hur långt eller hur länge det är kvar. Delmålen kan vara nästa gåpaus, nästa gång jag ska äta eller nästa gång jag ska se min familj. Då tänker jag bara dit fram, exempelvis "om 8 minuter ska jag äta". Då fokuserar jag på den där åttan istället för att huvudet svävar iväg till att det är 37 kilometer kvar tills målgången. Det kommer troligen att göra rätt så ont i kroppen också. Jag blir ofta öm under fotsulorna när jag är ovan distansen (eller farten, men just hög fart blir inget problem på maran) och så kan både knän och höfter börja "gnissla", för att inte tala om bröstryggen när en ska springa så långt. Jag tror att det är bra att vara medveten om att det här troligtvis kommer att hända, men att verkligen jobba med de här små delmålen för att på så sätt motivera sig själv till att fortsätta i några minuter till. När jag har passerat 30 kilometer, då är det okej att börja räkna ner och tänka på hur långt (eller kort) det är kvar. Då brukar jag omvandla sträckan och göra den till något bekant, som exempel om det är 5 kilometer kvar så skulle jag tänka på min runda hemma och säga till mig själv att den klarar jag ju av.

För det är bara att inse, känslan när man får syn på Stockholms stadion och man förstår att snart kommer målet, den är helt fantastisk! Att få springa in genom portalen, in på löparbanan och försöka spurta med sina sista kraften och ett förmodligen helkasst löpsteg mot målgången, det får jag rysningar i hela kroppen bara av att tänka på här och nu. Det är en känsla som jag så gärna skulle uppleva igen. Jag avundas (på ett positivt sätt) alla er som på lördag kommer att få vara med om den här känslomässiga berg- och dalbanan som ett maraton kan vara, men som förhoppningsvis verkligen slutar med enorm glädje. Jag önskar er ett stort lycka till!

Kommentarer