Vilar huvudet och bygger upp motivationen



Det är häftigt egentligen hur knoppen fungerar. Efter alla tävlingsstarter jag har gjort i början på sommaren, där den mest extrema veckan blev den med Vårruset x 2 och Åsarnatrampet x 2 - alltså hela 4 lopp på en och samma vecka - så är jag i stort behov av återhämtning. Inte så mycket i kroppen, men i huvudet. Att stå på en startlinje med allt vad det innebär inför, under och efter tävlingen, så har jag verkligen längtat min vanliga mysmotion utan någon som helst press på prestation. Där jag bara tar mig fram i ett makligt tempo och knappt har någon puls att tala om.

För varje lugnt pass jag genomför just nu, oavsett om det är kort eller lite längre, så njuter jag. Jag har inga som helst problem att motivera mig för att motionera utan jag riktigt längtar efter att få snöra på mig löparskorna eller ta på cykelhjälmen. För varje steg jag tar, varje tramptag, så är det som att jag bygger upp energi och motivation igen mot nya lopp längre fram. Den här känslan vill jag försöka spara in i minnesbanken för att kunna plocka fram i vinter, när det är mörkt, kallt och jag är trött och totalt osugen på att röra på mig.

Kommentarer

tycker det är så coolt att du vågar köra lopp och sånt! <3