"Det handlar om att prioritera!"

Helgmorgon med yoga, kaffe och Ultravasan live på Facebook

Det finns vissa saker från barndomen som sitter mer i ryggmärgen än andra (på gott och ont). Det kan handla om rutiner, särskilda händelser eller typiska fraser som ens föräldrar sagt ofta. "Det handlar om att prioritera", är precis en sådan sak. Det är en av fyra starka som jag fått från pappa. (De andra tre är "man kan allt man vill", "gilla läget" och "lös problemet"). 

Ordet prioritera klingar illa hos vissa. Jag får ibland höra att prioritera är tråkigt och något som en inte borde behöva syssla med eftersom det innebär att en säger nej till saker, och det i sin tur innebär att en går miste om något. Men att prioritera här och nu, att säga nej idag, kan betyda att du på lång sikt säger ja. Låt mig förklara hur jag menar.

Jag är en person som oftast har fullt med energi. Som oförtrutet gnetar på nästan hur vidrigt och besvärligt det än kan verka. Som om ju värre det är desto mer kraftfull blir jag för att kunna klara av den utmaning jag står inför. Som vuxen har jag lärt mig var jag kan hämta den där energin och jag ser till att göra det. Vissa människor laddar energi i stimmig samvaro med andra. Jag laddar energi i tysthet ensam hemma, eller tillsammans med min absolut innersta krets - familjen. Om jag inte ser till att skapa det utrymmet för mig själv genom att sätta prio på det då innebär det på längre sikt att jag blir dränerad och inte orkar allt det jag vill och gillar. Därför kan ett nej idag för just mig betyda många ja på sikt, och tvärtom. 

Med prioritera följer ett annat trist men ack så nödvändigt ord - kompromissa. Det har jag gjort den här helgen. Som jag varit inne på så har det varit intensiva veckor på slutet och kalendern vittnar om att det kommer att fortsätta även i september. Därför blir förstås mina små andningsluckor väldigt viktiga. Den här helgen innehöll på förhand en hotellvistelse i Höga Kusen för att kunna vara med på ett jobbrelaterat jubileum där i krokarna, men jag bestämde mig ganska tidigt för att festlighet javisst, men resten av helgen ska få vara min egen på hemmaplan. Jag körde därför drygt 25 mil under lördagseftermiddagen, festade loss på vatten och ohyggliga mängder kaffe på kalaset (plus en vitchokladpannakotta och för en som sällan äter socker så var jag vid tolvsnåret mer pigg och party party än många av de andra gästerna som festat på annat...) och körde sedan i tre timmar hem igen. I säng strax före fyra men vad sjutton, att få vakna upp hemma och ha en helt öppen slapparsöndag framför sig, det slår liksom det mesta. Nu mår jag gott.