Om en vecka

Jodå, det är fortfarande shortsväder!

Hoppla hoppla! Om precis en vecka vid den här tiden är planen att mamma, systeryster Elin och jag ska sitta i bilen och helst nästan vara framme i Stockholm. Årets Tjejmilen-resa ska då vara igång och jag ska vara springsugen så det bara visslar om det. Jag ger mig själv en klapp på axeln redan nu, för hur än det går i loppet nästa lördag så är jag faktiskt riktigt imponerad av mig själv. Jag, mysjoggarnas drottning, har den här månaden tränat målinriktat, inte mer än innan, men tuffare pass. Visst har det blivit en och annan jogg också förstås, som i kväll, men jag har hållit i och varvat lugna pass med mina treminuters-intervallet och mitt snabbdistanspass också. Det är många år sedan jag körde på så här och det har faktiskt varit riktigt kul. Men jag erkänner, nu längtar jag lite mera skog och lite mera mys. I september ska jag nog mest höstjogga, tänker jag. Jag vill till fjällen och springa!