Apjobbigt men barnsligt nöjd ändå

Är lika barnsligt nöjd som den fåniga minen skvallrar om!

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen - att träna på morgonen är superbra, men ändå så gör jag det sååå sällan! Märkligt nog går det lätt bara jag har sällskap, som i söndags när allt liksom bara flöt på. När jag ska träna själv på morgonen så är känslan sällan lika bra, men efteråt är det toppen. Jag är alltid nöjd och klappar mig själv på axeln för att det blev gjort, sedan om det blev kort eller med låg intensitet det kvittar för mig. 

Den här veckan är jag på jobbresa och bor på hotell. Dagarna är långa och jag visste redan innan jag åkte iväg att det skulle bli en utmaning att få in träning. Ofta är det då det löser sig som bäst, när jag vet att jag måste ta de enstaka luckor som uppstår, oftast på morgonen, om det ska kunna bli något överhuvud taget. Visst var det apjoggigt att jogga runt Östermalm en tisdagsmorgon vid sjusnåret, visst var jag seg, men rackarns så stolt och nöjd jag var över mig själv efteråt och så pigg och energifylld jag kände mig när den dagens jobb sedan drog igång. Träning är ändå bästa starten!

Bästa tipset - lägg fram kläderna kvällen innan!

Kommentarer

jag avundas din viljestyrka! <3