Fettjeåfallet, vi möttes igen! (utflyktstips)

För bra precis 3 år sedan gick systeryster och jag till Fettjeåfallet med kiddosarna för första gången. Storebror var 6 år då och lilleputt bara 3. Det blev mer eller mindre en heldagsutflykt när den lille med de korta benen skulle gå den 2 kilometer långa (eller korta beroende på hur en ser det) och bitvis riktigt knepiga stigen upp till fallet och sedan tillbaka igen efter efter en fikapaus, men han fixade det. Vi fixade det! Det var en jättemysig dag med många vilopauser på vägen och fika vid målet som sagt. Du kan läsa om det, och hur du hittar dit, här. 

Förra veckan började vi fundera på lämplig helgaktivitet eftersom vi bokat att vi skulle åka till mamma och pappa. Lillasyster lillstrumpa har inte varit till Fettjeåfallet, och inte mamma heller, så ett återbesök lät bra i mina öron. Ny blev tyvärr lillstrumpa sjuk men mamma hängde på i allafall då resten av oss fick ett återbesök. Till skillnad från förra gången, då stigen var torr och fin, så blev det betydligt mer utmanande nu.

Den första delen är lättknatad för de flesta. Visst är det stenigt bitvis och fullt med hala rötter på sina ställen, men kilometer ett klarar många. Sedan blir det svårare. Betydligt svårare. Några kortare partier får du nästan ta hjälp av händerna och dra dig upp över stock och sten, men det är värt det. Naturen är full av "små-fall" alldeles intill stigen och när du väl kommer upp till det stora, 60 meter höga Fettjeåfallet, så har du snart glömt att det var bökigt. På något underligt sätt går det dessutom betydligt lättare på hemvägen. 

Det går att knata riktigt nära fallet, upp bredvid och till och med in bakom, men det har vi inte testat ännu. Den här gången, precis som sist, nöjde vi oss med en fikapaus med utsikt mot fallet. Den här dagen låg det dimma så vi såg inte ens hela vägen upp till toppen. Jag tänker att vi ger kiddosarna några år till på sig och sedan tar vi oss närmare fallet. En ska ha något att se fram emot också.

På vägen ner gick jag och V lite före de andra. Det är så mysigt att få hänga lite med honom på tu man hand och lyssna på hans funderingar om livet.