|
Röd i ansiktet efter ett flåsigt och snabbt pass |
Det här med att springa, det går verkligen upp och ned. Vissa dagar är det så tungt att en knappt kommer framåt, och andra dagar är det som om benen bara går av sig själva. En sådan kväll hade jag i fredags, jag hade verkligen flow! Jag började lugnt, bara tassade ut i skogen och njöt av att jag kunde lufta shortsen ännu en gång. Tänkte tanken att det kanske är sista för i år med bara ben. Plötsligt fann jag mig tugga uppför fullt flåsande, inte alls njutande i sakta mak utan med krigarskalle och pigga ben. Vips hade jag levererat årets snabbaste sista 1,5 kilometer på favoritrundan och kände mig så nöjd. När en minst anar det så kommer det sådana där pangdagar, alltid lika välkommet!
|
Pigga ben i shorts |
Kommentarer