Hejdå och tack september!

Bästa after-worken!

Tänk att den första höstmånaden snart har passerat! Någon fler än jag som tycker att tiden springer extra fort just nu? Jag har haft en ruskigt intensiv jobbmånad med i stort sett halvtid nere i Stockholm på branschrelaterade grejor, men jag inser att trots det blev väldigt mycket som jag tänkte och hoppades när jag skrev det här. Extra roligt också att jag till det inlägget hade valt en höstig bild från vår utflykt till Fettjeåfallet för 3 år sedan, och nu var vi nyss där igen.

På utflykt till Fettjeåfallet i september 2017

Jag skrev att jag ville cykla i september, och tänk att det har jag äntligen gjort. Senast jag hade en hoj ute tror jag var den fjärde augusti, men så i tisdags fick jag äntligen tummen ur, efter multum bangningar, på den fronten och cykelpendlade till jobbet. Det var en vinst i sig men attans så många misstag jag gjorde också. Du som följer mig på insta såg kanske mina stories om glömda matlådor? Ingen frukost och ingen lunch med till jobbet. Dessutom underskattade jag hur tidigt det blir mörkt på kvällen nu och jobbade på tok för sent. Det hann bli becksvart innan jag var hemma. Reflexer hade jag och faktiskt lampa på styret (tack L) men däremot glömde jag själva batteripacket så jag hade inte så stor nytta av den. En annan sak som jag glömde var sportglasögon, så i vinddraget cyklade jag bort en lins. Det i kombination med att jag saknade lampa på cykeln gjorde att jag knappt såg något. Jag hoppas att jag lärde mig en läxa.

Många härligt höstiga löppass har det blivit också. När jag trodde att shortssäsongen var förbi så kom den åter, gång på gång. Vissa dagar har löparformen känts sensationellt bra, sådär som den ibland kan göra på hösten när en hållit igång bra hela sommaren. Sedan har jag haft ett par pass då den varit riktigt i botten också. I måndags som exempel. Jag fick feeling och tänkte att jag kör mina 3 gånger 3 minuter, som jag sprang mycket inför Tjejmilen om du minns, men herrejösses så seg och långsam jag var! Nej, det var verkligen inte ett träningspass som jag tar med mig särskilt mycket ifrån, även om jag såklart aldrig ångrar ett pass.

Höstlöpning när det är som bäst!

På långpass i höstregn med bästa springkompisen Ida!

Mer familjemys än på länge blev det då vi först hängde en helg hemma hos mamma och pappa i min hemby Brånan, och ikväll ska vi dra upp till Åre med nästan hela ligan. Det har blivit lite av en tradition att vi åker upp över Höstmarknaden.

Yoga, tända ljus, krypa upp i soffan och läsa böcker. Javisst. Alltså på riktigt, hur mysigt har det inte varit i september, kanske hur mysigt som helst tycker jag. Kroppen har mått bättre än på länge faktiskt och allt stök med bröstryggen - smärtor och sömnpåverkan - har i princip helt lyst med sin frånvaro. Snart kan jag nöjt stänga den här månaden.