En lördag med dubbelpass!

Pannlampelöpning som dagens andra träningspass!

Jag vaknade igår till en sådan där magisk vintermorgon med en rosaskimrande himmel och temperaturer nedåt minus tio. Kroppen riktigt längtade rörelse men trots det startade jag lugnt med en typiskt lat och lång lördagsfrukost. Därefter parkerade jag mig i TV-soffan för att se Charlotte Kalla vinna i världscupen i längdskidor. Sedan blev det ett uppehåll innan det skulle vara dags för herrarna att ge sig ut i spåret så jag bytte om och gjorde mig redo för ett eget pass. L ville hänga med ner för att testa sina nya twin skin skidor, så vi drog iväg tillsammans. Planen var två varv på eljjusspårets femma då det var precis vad som skulle hinnas med i den där pausen. 

Dagens första pass

Jag stakade iväg och slogs som så ofta av att spåren i Brunflo verkligen är i fint skick. Fasta och fina trots att det inte är speciellt mycket snö att tala om. Jag höll ett tempo ungefär som förra helgen men kände att pulsen stack iväg lite. Det kändes ordentligt flåsigt i backarna och jag tyckte inte att jag fick till tekniken riktigt heller. Efteråt såg jag att jag hade snittat 12 slag över vad jag hade i söndags. Funderade under tiden jag åkte på om flåset kan bero på att jag inte rört på mig så mycket som jag brukar under veckan så att det var lite av en chock för systemet att jobba upp pulsen eller om det kunde bero lite på kylan också, att jag inte andades riktigt som vanligt och därför inte syrsatte systemet ordentligt. Någon som har en annan teori? Det ska hur som helst bli intressant att se hur det känns idag. Jag planerar att ge mig ut senare i eftermiddag. Vi åkte ett par och sedan fick vi lite materialbekymmer. Lars en bindning klappade ihop precis när vi skulle staka ut på varv två så då var det bara att packa in oss i bilen igen och dra hem. 

Dagens andra pass

Jag hann inte med att duscha direkt efter passet utan prioriterade en torr tröja, lunch och TV-soffan för herrloppet. När det var slut och jag hade ett par timmar kvar innan vi skulle iväg på julbord i Persåsen så kändes det lika bra att passa på att nypa ett andra pass. Det fick bli i löparskorna! Med pannlampa på tassade jag en kort vända på 25 minuter. Det var ensamt, småkallt, mörkt och alldeles, alldeles underbart! För ja, jag älskar mörkerlöpning i min ensamhet. Det finns få saker som ger mig ett sådant lugn och klara tankar som just det. 


Kommentarer