Gästbloggare: Zenita

För mindre än ett år sedan hade detta varit helt omöjligt för mig att genomföra.
Ska JAG Zenita skriva något som är personligt ? Jag känner hur det knottrar sig på kroppen vid bara tanken.

Jag drabbades av någon sorts prestationsångests blandat med att jag tappade tron på livet och mig själv. Jag orkade knappt att kliva upp ur sängen det var ett maratonlopp varje morgon.
Att handla mat och planera var helt omöjligt. Åkte på affären lite då och då för det är ju bara så, man måste ju handla. Gick länge och väl men visste inte vad jag skulle handla. Kom ut där ifrån nästan tomhänt. Under denna period blev det mycket snabbmat och halvfabrikat.
Att träffa andra människor var en pina, kände hela tiden DET HÄR ÄR INTE JAG, vad händer? Många ser mig som en frispråkig och utåtriktad person. Dom blir förvånad över min resa.

I denna period fick jag också mycket värk i ryggen, nacken, höft och foten.

Så jag började hos Marcus Pettersson kiropraktor. Han blev min PT som jag träffade så regelbundet som möjligt. Med träning och kost så blev det stegvis bättre.
I maj i år konstaterades diskbråck i nacken med kraftig nervpåverkan.
Och kotförskjutning i ländryggen.

Helt plötsligt blev läget ett annat. Jag visste ju nu vad det var med mig.
Varför det var så jobbigt, smärtan gjorde mig till ett tröttmonster.
Fick nya värktabletter och antiinflammatoriskt. Sakta men säkert kunde jag stå ut med smärtan.

Var jag sjukskriven? Nej det var jag inte. Jag jobbade fortfarande 90 %
Under tiden har jag försökt att äta LCHF och upplever att jag äter mindre och inte är sugen mellan måltiderna. Kan jag hålla vikten så mår jag bättre. Minskningen blev det sekundära.
Upplever inte att det är jobbigare att träna på LCHF, fördelen är att jag är inte lika sugen efter ett pass som jag var förr.

Nu känner jag min kropp så pass väl att jag vet hur jag ska få ut mest möjligt.
Men när Marcus är med så går vi ännu tuffare på. Det är dom passen som gör träningen så himla skoj. Han kollar ofta, hur mår du i dag? sovit? Ätit? och druckit?

Vissa pass är jag taggad till tusen men kroppen lyder inte. Då går jag genast tillbaka och kolla hur var det nu igen, nä just det jag sov nog lite halv knackigt, eller jag glömde dricka ordentligt på förmiddagen.

Mitt bästa tips är att lyssna på din kropp och knopp, det samtalar med dig hela tiden.
Men det gäller att sortera sorlet. Och jag lovar att du kommer att bli häpen.

I dag bygger jag upp mig igen, det kommer att ta tid.
Men med hjälp av mat, träning och mycket vilja ska jag tillbaka till mitt forna jag.

I 8 år så har jag bränt mig i två ändar, jag har ett företag som upptar mycket av min tid men jag lät det uppta mina tankar hela tiden.
I perioder har jag inte sovit på nätterna, räddningen blev ljudböcker.
De är min verklighetsflykt.

På morgonen när jag sätter mig i bilden på väg mot jobbet så jag har en kaffe mugg med mig och telefon laddad med en bra bok eller avkopplande musik som jag älskar. Total vila för själen i 15 min

I dag värdesätter jag tiden på ett bättre sätt, se det positiva i det lilla som händer.
Försöker att stötta mina goda vänner på bästa sätt för mig utan att det drabbar mig negativt efter åt .
"När du säger "ja" till andra, försäkra dig om att du inte säger "nej" till dig själv", sagt av författaren Paulo Coelho.

Kanske inte blev så mycket träning och mat i min text utan mest att ta hand om sig själv i dessa stressade tider.

/Zenita Norberg