Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från december, 2016

Nyårshälsning

Tack fina du för i år!
Med bara ett par timmar kvar av det här året vill jag passa på att tacka dig som har hängt med här ännu ett år. Jag hoppas att du har haft ett härligt avslut på 2016 och har massor med bra känslor i magen som du tar med dig in i det nya året. Har du mot förmodan inte det så är det härliga med nyår att det kommer ett perfekt tillfälle att vända blad! Stryk ett sträck över det som varit och börja om i morgon!

saraeborg´s 2016 best nine on instagram (årskrönika)

Sedan urminnestider, eller i varje fall en drös med år, så har jag tagit dig som läsare med på en återblick på året som har varit. Det vill jag förstås göra även 2016 men det blir en lite annorlunda version, och något kortare, än tidigare år.
Du som hänger på instagram har säkert sett #bestnine2016 som har florerat sista veckan. Jag har också kört den och här kommer mina nio mest gillade bilder, som faktiskt sammanfattar mitt år riktigt bra med hus, löpning, cykel, familj och skidor - kul att andra gillar allt gilla det jag gillar. Från vänster till höger, från toppen till botten, här har du mitt år!

Hoppsan hejsan! Vi gick och köpte oss ett hus med en fin kakelugn och höll det hemligt för nästan alla, förutom den närmaste familjen, ända till den här dagen då vi fick hämta nyckeln. Flyttlasset gick den första helgen i april. Jag blev så stressad över alla måsten, lever ju annars ett väldigt okomplicerat liv privat, att jag blev dunderförkyld på riktigt för första gången sedan 2011.Tje…

När inte ens jag har en buff!

Då vet en att det är varmt ute! Jag är ju lite känslig för drag runt hals och nacke när jag tränar på vintern, så jag har i princip alltid en extra buff som jag drar upp över bakhuvud, haka och kinder.
Nu är det så varmt här hos oss att inte ens jag tycker att det är någon mening att dra på den för jag måste ändå av med den bara efter några minuter. Vinterjackor går också bort (på träning alltså), nu är det mina tunnaste varianter som plockas fram. Den här gamla godingen från nike med rejäla reflexer är perfekt när temperaturen ligger runt 6 plusgrader, som en riktigt kall sommardag här i Jämtland alltså, och faktiskt varmare än vid min Stockholm maratondebut 2012.

Få det gjort bara

Alla träningspass är inte roliga. Igår var ett bra exempel på det. Jag hade packat med mig grejor för att kunna åka skidor efter jobbet men för första gången på länge lämnade jag skejtpjäxorna hemma. 
Annars har jag hittills garderat mig för dåliga spår då skejt nästan alltid funkar medan klassisk åkning kräver lite mer av underlaget. När det började töa ordentligt på eftermiddagen och så småningom också duggregnade börjar jag ana oråd men tänkte ändå att stadions konstsnöspår kanske skulle fungera trots allt. Det visade sig sedan att jag hade fel. Spåren var fantastiska för skejt, sådär lite hala fast inte isiga. Med mina skintech-skidor går det dock inte att skejta, de liksom hugger fast. Och i de klassiska spåren, där det var ännu halare, kom jag knappt framåt om det inte var nerför. Fästet var bedrövligt och glidet inte heller det bästa så det var tungt och slitsamt för armarna. Det var således inte årets roligaste träningspass, men samtidigt så flöt det på ändå. Vi åkte varv på …

Motion mot depression

Även om den här bloggen längre tillbaka i tiden har varit rätt så fokuserad på träning för prestation, och troligen kommer att gå mer åt det hållet igen nu när jag har anmält mig till några lopp, så är det jag egentligen brinner för att inspirera människor till att röra på sig. 
Jag vill sänka tröskeln och få människor att förstå att allt räknas. Att en inte behöver springa lopp, springa långt eller ens springa alls. Det funkar att promenera också eller cykla till jobbet, bara en gör någonting med kroppen för det är vad vi är skapta för och det är när vi gör det som vi mår som bäst i kropp och knopp!

Därför blev jag så glad här i veckan när jag äntligen fick möjlighet att stifta bekantskap med Anders Hansen. Du kanske har hört om honom? Han har skrivit en bok som heter Hjärnstark, som uppmärksammats rätt mycket i media. Jag har varit nyfiken på honom och boken länge, men har inte kommit mig för att göra slag i saken. Nu har jag tagit första steget tack vare maratonpoddens senaste avs…

Kyrkspårets långa slinga

Du kan räkna med en hel del skidinlägg här nu fram till och med den 3 mars då Stafettvasan går av stapeln. Det känns liksom oundvikligt. 
Årets bästa pass på skidorna hittills och troligtvis totalt eftersom året väldigt snart är slut, var annandagens åk i Åsarna på Kyrkspårets långa slinga. Jag har bloggat om spåren förut, bland annat här, men nu vill jag slå ett slag för rött (15 km) spår. Vi åkte först en kortare sväng tillsammans med familjen och när de packade ihop och åkte hemåt så stannade L och jag kvar för att på pappas rekommendation ta oss an det han sade var den bästa slingan just nu. Han hade gjort några timmar med skoter och spårkälke dagen innan och vittnade om att 15 kilometaren var magisk ute på myrarna.

Pappa hade helt rätt. På myrarna var snöläget klart bättre än inne i skogspartierna där det bitvis var isigt och på ett ställe snudd på barmark. Dessutom var ljuset något alldeles extra, du vet så där rosaskimrande som det kan vara en vinterdag i december när solen in…

En operfekt perfekt julafton

Jag gillar egentligen inte ordet perfekt men när jag hittade den här bilden i min mobil så tänkte jag att det är precis vad den är - operfekt perfekt! Vide ville ta några bilder och de blev så härliga på sitt sätt, även om han, när han tryckte av de flesta, var alldeles för uppspelt för att hålla mobilen stilla.

Den där viktiga moroten in i 2017

Året börjar närma sig sitt slut och jag har så sakta börjat blicka fram emot 2017! Det kommer att bli ett roligt år på många plan och jag har bestämt mig för att prova en del nya och nygamla saker.
På tränings- och tävlingsfronten så har jag bestämt mig för att boka in några saker betydligt tidigare på året än vad jag gjort förut och därmed ska jag också vara mer strukturerad i min träning än jag varit de senaste åren. Det känns både pirrigt och kul. Jag har saknat den där moroten som hjälper mig med träningsmotivationen. Att röra på mig och sköta min motion, det gör jag. Det har blivit en naturlig del av mitt liv och jag ser till att få ihop det minst 2-3 gånger i veckan. Däremot så blir det betydligt mindre fokuserad träning än jag egentligen vill. Det har blivit alldeles för lätt för mig att bortförklara för mig själv och komma undan, när jag ändå inte har några tävlingar inbokade där jag vill prestera.

Första tävlingen ut i vår ser ut att bli Stafettvasan den 3 mars. Jag ska åka …

Magiska skiddagar

Julhelgen är över för i år och vi är tillbaka hemma i Södergård efter några dagar hos mamma och pappa tillsammans med resten av min familj. Det blev en vit jul trots allt även om det knappast var några mängder med snö, men tillräckligt för att vi skulle kunna åka både pulka och längdskidor.
Temperaturen har hållit sig runt nollan hela helgen, perfekt uteväder! Igår lastade vi in nästan hela familjen, det var bara Emma och mamma som stannade hemma, och drog till spåret för att åka skidor tillsammans. Det var mitt på dagen, men som alla andra decemberdagar här i Jämtland så orkade solen nästan inte upp. Det resulterade i ett helt magiskt rosaskimrande ljus, som en fondvägg under skidturen.

Nu väntar några arbetsdagar för mig innan det är dags för helg igen. Jag sitter just nu hemma i vårt kök och dricker morgonkaffe men ska styra in mot kontoret om en stund. Ute viner vinden ordentligt, det river och sliter i huset, även om de kraftigaste vindbyarna från stormen Urd enligt nyheterna sk…

Julaftonsjoggen

Vi har en himla fin julaftonstradition min kille och jag. Inte precis så att vi har gjort det varje jul, men rätt så många ändå. Jag pratar förstås om julaftonsjoggen. Såhär såg det ut förra året.
I år hade jag inte ställt klockan riktigt lika tidigt och när den ringde var det riktigt nära att jag stängde av den för att få sova vidare. Men så tog jag mig i kragen och tassade upp för att slinka ner i ett underställ och sedan väcka L. Han försökte komma undan han också genom att föreslå att vi skulle hoppa över i år och springa dubbelt så långt nästa år i stället. Det gick jag inte med på.

När rullgardinen gick upp såg jag att det snöat under natten och den gräsmatta som kvällen innan lyst grön var nu täkt av ett lager härlig nysnö. Flingor yrde i luften och julvädret kunde inte ha blivit bättre! Med pannlampor på tassade vi ut och trampade i snöyran. Den absolut bästa starten på årets julafton.

Äntligen skavsårsfri åkning!

Jag har ju gnällt här både en och två gånger över mina klassiska längdpjäxor och problemen med att få skavsårsplåster att sitta på mina hälar. Nu har jag äntligen gjort slag i saken och köpt ett par nya pjäxor.
Det fick bli en budgetvariant eftersom det var vad min plånbok tillät så här i juletider, men hurra för dem som är så bra! Inte precis i samma liga som mina finpjäxor vad gäller utseendet men de heter "Comfort" vilket vittnar om hur de känns på foten - som en dröm i jämförelse! Sedan köpet tidigare i veckan har jag åkt i dem två gånger, totalt närmar 25 kilometer, helt problemfritt för fötterna. Jag är toknöjd förstås och så glad över att det äntligen är min ork eller lust som får sätta begränsningen för skidpassen och inte en sådan fånig grej som blåsor och köttsår på hälarna. Nu kan jag på riktigt börja träningen inför Stafettvasan med mina kollegor!

En god jul-hälsning

...i förskott! Från mig till dig. Jag önskar dig en riktigt fin helg.

Det trodde du väl inte

I helgen fick jag ett ryck! Samtidigt som jag är väldigt nöjd över min avslappnade inställning till träning så kan jag ibland sakna den tiden då jag var mer målmedveten och därför också var i betydligt bättre form för att prestera.
Jag har inte sprungit något längre löplopp på flera år. Maratondistansen har jag inte gjort sedan 2013 och jag undrar om det inte var då jag sprang halvmaran sist också. Till sommaren blir det alltså 4 år sedan, helt galet vad tiden rusar i väg.

Jag är milsvidd ifrån både de tider och distanser jag gjorde då, vilket jag har konstaterat här om och om igen. Men inte blir det någon förändring bara för det. Därför bestämde jag mig för att nu får det vara slut på de här latis-fasonerna och tanten får fasikens rycka upp sig. Jag tog helt sonika och gav mig själv en julklapp, en startplats till en halvmara i april. Det borde väl ändå få mig att känna kniven mot strupen så att jag kommer igång och springer på riktigt igen?! Eller?

I tisdags försökte jag i varje f…

Årets kortaste dag

Du har väl knappast missat det, att årets kortaste dag har passerat och att vi nu är på väg mot ljusare tider? Hur härligt är inte det?
En annan grej som är superhärlig är min totala julpepp. Jag hade ju en tanke om att jobba mindre den här veckan och träna mer men det har av olika anledningar totalfallerat. Det innebär att jag inte har kunnat varken tänka eller greja så mycket med något julrelaterat, men för att kompensera för det så kör jag rödpepp på instagram hela veckan under #bringitonsanta. Från och med i söndags lägger jag upp en bild om dagen där jag har något rött på mig. Tanken är att jag ska hålla i ända fram till julafton, snart där (!), om nu det röda i min garderob räcker till. Idag är det dagen före dagen för dopparedagen, wihooooooo!

Fjärde advent

Det är måndag och jag inser att fjärde advent har passerat utan att jag kom ihåg att tända det fjärde ljuset i adventsstaken. Nåväl, jag får ordna med det i kväll.
Istället vaknade jag igår till ett magiskt rosa sken på himlen. Det var som om solen kämpade för att ta sig upp och kampen blev en härlig färgexplosion. Jag hade planerat att springa en sväng på förmiddagen men kroppen som nu börjar bli ovan vid träning kändes rätt mör, särskilt vaderna efter fredagens löpning. Jag valde att vila. Vid tolv åkte jag in till stan och plockade med mig Emma som lovat att hjälpa mig med en grej på jobbet. Vi stökade på i några timmar och åkte sedan för att kolla när Vide spelade hockey, gjorde mål och laget vann med 4-1 om jag minns rätt. Kvällen avslutades med julbord tillsammans med Lars familj, så mysigt.

Töväder i Jämtland

Jag har skrutit en del över hur fina och välskötta längdspår Brunflo IF har kunnat leverera hittills i vinter, trots att vi knappt har någon snö, men efter den senaste veckans töväder var det inte mycket kvar. 
Jag åkte ändå ner igår för att kolla till spåren men insåg att för klassisk åkning fanns i princip inget att åka i. Nu var det ingen katastrof på något sätt, bara drygt en mil härifrån finns ju Östersunds skidstadion med fina konstsnöspår efter världscuptävlingarna i skidskytte som nyss gått av stapeln, så jag körde dit i stället.


Det var härligt att se att så många var ute och åkte. Barn, vuxna och äldre i alla kroppsformer och med olika träningsbakgrund och dagsform. Nästan alla kan ta sig fram på längdskidor på ett eller annat sätt och jag blev omåkt av många. Nu är jag långt ifrån någon raket på skidor - tvärtom - men jag tycker ändå att det är häftigt när det kommer ett par tanter klart över pensionsåldern och diagonalar förbi mig. Då tänker jag att jag också ska bli såd…

Juletid & julefrid

Jag längtar massor till jul nu! Jag längtar familjen, god mat, längdskidåkning, morgonjoggar och filmmys i soffan, men jag vet att det inte är lika för alla. Jag vet att julen för en del snarare är förknippad med obehag eller stress och en massa måsten. 
Förra året skrev jag ett inlägg om att det inte är någon självklarhet att älska jul. Många vuxna har med sig "skit i bagaget" som gör att jul påminner om något jobbigt. Men en av de bästa sakerna med att vara vuxen är att en faktiskt bestämmer själv. En kan välja vad julen ska vara och en kan välja att göra sin jul till något en tycker om. En måste inte göra som en alltid gjort. Visst behöver en kompromissa om en har en partner och barn, men en kan faktiskt i varje fall få vara med och bestämma.

Jag väljer att juletid är lika med julefrid. För mig spelar det egentligen ingen roll om all mat vi äter på julbordet är köpt. Visst är mitt eget tunnbröd godare än köpebröd, men om jag inte orkar baka mer innan jul så kommer jag in…

Vinterträningslistan 2016

Idag är det precis en vecka kvar till julafton och det känns så härligt och så efterlängtat. Jag har inte tränat så mycket den senaste tiden så jag längtar vinterträning också och hittade den här vinterträningslista från förra året när jag kollade igenom bloggarkivet en vända. När jag skrev listan förra året rehabbade jag tydligen för fullt för att kunna komma igång med löpning igen, tänk så snabbt en glömmer alltså! Jag hade nästan förträngt den där bråkiga hälsenan som jag slet med ända till i början på sommaren. Nu är jag både frisk och skadefri.

Den här träningen längtar jag efter just nu Långa pass i löparskor och på längdskidor. Jag vill vara utomhus. Jag vill känna mig sådär uthållig och oövervinnerlig som jag gör när jag tränat massor med distanspass. Jag ska ju åka en sträcka på Stafettvasan och behöver komma igång mer regelbundet med min skidåkning. Därför hoppas jag på en vit jul, många skidpass och inga skavsår.


…men det här står mig upp i halsen När fy vilket tråkigt påst…

Perfekt vinterträningsjacka

Efter en lång vecka med många jobbtimmar och ingen träning eller motion what so ever så går det knappt att beskriva känslan av att få snöra på sig ett par löparskor och dra på sig pannlampan för att få ge sig ut och tassa i åtta minusgrader på en fredagskväll.

Först kändes det väldigt ovant. Jag har inte sprungit på sju dagar och det var liksom konstigt. Som om jag inte längre är en springande människa, en löpare. Men så tog det sig, och allt kändes precis som vanligt. Sådär fantastiskt som bara en fredagstass efter en lång vecka kan kännas. En sjua runt byn var precis vad jag behövde i kväll.

Det blev inte precis sämre av att jag fick inviga min nya vinterjacka från Kari Traa. Perfekt för en sån som mig som mest kör lågintensivt och inte blir sådär supervarm. Den här kommer att vara kanon såväl på fredagsfysen i löparskor som i skidspåret de kallare vinterdagarna.

Kyrkspåret i Åsarna

Jag måste bara passa på och slå ett slag för Kyrkspåret i Åsarna, mitt favoritspår för längdskidåkning sedan många år. Det var där jag för 15 år sedan började åka skejt med min älskade följeslagare Java, en strävhårsvorteh (en fågelhund alltså), och fick känna på hur det var att flyga fram i spåret förbi alla duktiga åkare. 

Sedan dess har jag flyttat från bygden igen men återkommer ändå ofta på vintern när jag är hos mamma och pappa i grannbyn Brånan. Kyrkspåret är ett lättåkt spår på 15, 10 eller 4,5 kilometer. Jag väljer oftast det korta men åker flera varv när jag orkar, vill och har tid. Här uppe åker en på natursnö, tillskillnad mot nere vid skidstadion och skidskyttestadion, där de kör konstsnö vid behov och om vädret tillåter.

Alla är välkomna till Åsarna och de dina spåren förstås. Klubben Åsarna IK har gjort ett kanonjobb som fått till så fina spår trots det växlande vädret hittills i vinter. Under helgen körde de snökanonerna för fullt, mer eller mindre dygnet runt, och mån…

Julig helg!

December har verkligen slagit till fullt ut och jag har det rätt körigt jobbmässigt, vilket är anledningen till min frånvaro här på bloggen. Förra veckan swischade förbi snabbare än jag hann tänka och det här med träning och rörelse hamnade långt ner på priolistan.

Två pass fick jag till i varje fall, ett löpbandspass med lillasyster på fredagskvällen och sedan milen på längdskidor igår, mer än så blev det inte. Mitt turnerande på Västerås, Örebro och Ludvika tog helt enkelt för mycket tid. Den här veckan ser ut att kunna bli något liknande, men sedan klingar det av, vilket jag ser fram emot såklart. Jag längtar långa pass på skidor och i löparskor nu.

Helgen var minst sagt avkopplande i vart fall - precis vad jag behövde! Julgransjakt och julpyntade, massor av familjemys och en mycket god natts sömn mellan lördag och söndag, hemma hos mamma och pappa. Jag sov som en klubbad säl från att jag lade huvudet på kudden tidigt, tills dess att klockan ringde vid 8 och kiddosarna strax efter …

Gött fredagsfys

...på löpbandet!

Stänger helgen med en tia klassiskt

Vinterstudion och tunnbrödsbak på förmiddagen. Trots knepigt med sömnen i natt, det var nästan så att jag trodde att det var fullmåne nu igen, så kändes kroppen på det stora hela betydligt mer med idag om en säger så. Jag funderade på lite spring men det kändes som en perfekt dag att skida igen!

Jag ska åka Stafettvasan med ett gäng jobbarkompisar om några månader och den går i klassisk stil så idag kändes det som lämpligt före att ge sig ut och öva på det. Vädret hade slagit om under natten, från gårdagens kyla till plusgrader igen och ytterligare några centimeter nysnö. Det brukar kunna betyda att det "suger" rätt bra i spåret (att det går tungt alltså) men samtidigt så innebär det också bra fäste. Det är mumma för mig som behöver träna på min klassiska teknik. Diagonalåkning har jag knappt alls ägnat mig åt i vuxen ålder och för att få till det riktigt bra så behöver en lita på fästet. Det kunde jag definitivt göra idag.

Jag åker med vallningsfria skidor, den nya tekniken…

En fin dag men en sämre form

Jag vaknade till en gnistrade dag, kall och vacker. Precis som de senaste helgerna parkerade jag mig i soffan framför Vinterstudion, för frukost och herrarnas 10 kilometer i fri stil. Dubbelt svenskt i topp blev det i form av Halfvarsson och Hellner, vilket var riktigt kul att se.
Jag laddade för egen åkning i pausen inför damloppet. Äntligen skulle jag kunna åka utan stress och dessutom i dagsljus, det var ett tag sedan. Jag hade inte bestämt mig innan för exakt hur många varv jag skulle åka men hade väl ändå 10-15 kilometer i tanken, alltså 2-3 varv i Brunflos superfina elljusspår. Apropå spåret så kom jag ner och blev väldigt positivt överraskad. Det har töat en del igen i veckan och i natt föll några centimeter kallsnö, så jag befarade hårt och knepigt underlag men hade helt fel. Det var nypistat så jag fick skejta på den finaste manchester. Otroligt bra.

En fin dag och ett fint spår men idag var inte kroppen med. Jag åkte ett varv men det var jobbigare än det borde vara så jag k…

Jag sprang in helgen!

Långt ifrån alla fredagar ser ut så, men de flesta och de bästa. Då jag springer in helgen som den perfekta växlingen från jobb till ledighet. 
Igår kväll gjorde jag det. 7 kilometer i dubbskor på isigt underlag, med podden Ewerlöf & Månström i öronen. På huvudet en pannlampa, för att synas i trafik och för att se när jag springer på småvägar utan belysning och bilar.

Hej december!

Jag gjorde det! Mitt novemberlöfte var som du kanske minns frisk luft - att komma ut på lunchen alla kontorsdagar. Hurra för mig för jag klarade det. Nu står en ny månad för dörren, kanske min favorit av dem alla?!
Jag älskar ju jul. December i år kommer av allt att döma att bli en hektisk månad på många plan, men förhoppningsvis den sista riktigt galna månaden på ett tag. Snart snart snart är mina nyrekryterade kollegor på plats och jag ska skapa den vardag som sen ska vara.

Jag börjar den här dagen i stillhet hemma vid mitt köksbord efter två dagar på vift. Jag sitter här och dricker det första kaffet från min kaffekalender, som jag fått i adventspresent från Emma. I "lucka" (läs: påse) nummer ett så gömde sig Wienerkaffe. Texten lovar en perfekt balans mellan svensk kaffetradition, smörkola och vanilj. Själv tyckte jag att det påminde väldigt mycket om smaksatt te, men det kanske egentligen inte berodde på smaksättningen utan om min tillagningsmetod? Jag har ingen kaffeb…