Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2015

RACEDAY IN HEAVY RAIN

MERA STRETCH TILL FOLKET

Löparjacka newline (min favorit) ihop med tights och skor NIKE 

EN KLASSISK AFTERWORK I LÖPARSKOR

Igår kväll kom jag hem efter att ha varit på resande fot sedan i söndags kväll. Trött efter att ha varit uppe på tok försent under onsdagskvällen kände jag ändå ett stort behov av att få friskluft. Det fick bli en klassisk feelgood-runda i löparskor, så som jag gillar mina afterworks, även om den där omedelbart uppgiggande effekten uteblev just den här gången. Jag var nämligen fortsatt matt som jag vet inte vad under hela rundan, trots lågt tempo och låg puls, men jag njöt ändå av solen och rörelsen. En riktigt härlig "mys-tass" ändå på sitt vis. Efter en kebab med cola låg jag i sängen före klockan 22 och fick mig riktigt bra sömn i natt.

NJUTER AV KVÄLLSSOL OCH EN NYPA FRISKLUFT I DALARNA

MORGONENS 20-MINUTARE

Allt är bättre än inget!

TRÄNA MED KIDDOS

Jag har inga barn och därmed ingen som helst aning om hur det är att vara förälder. Däremot är jag moster, och just eftersom jag inte har egna barn så har jag förmånen att kunna fokusera ganska mycket på mosterskapet. Jag tänker att om man har egna barn kanske man inte alltid har tid, lust eller möjlighet att vara så engagerad i andras barn. Så jag ser det verkligen som förmån att kunna få vara det och ha möjlighet till det.

Det är roligt att hänga med syskonbarnen men det är också ansvarsfullt. Det jag säger och gör granskas i minsta detalj och efterapas eller ifrågasätts. Det är en utmaning i sig och det är inte alltid jag kommer ihåg att vara mitt bästa jag. För sånt kan man ju försöka tänka på när man är moster. Det är bökigare som förälder, för vem orkar vara sitt bästa jag 24 timmar om dygnet? Inte jag i varje fall. Som moster så har jag barnen kortare tid, och då är det lite lättare.

En rolig sak nu när kiddosarna blir äldre är att de i högre grad gillar att göra saker som jag…

SUNDAY FUNDAY ÖVER RÖTTER & GENOM LERA

Sätt färg på tillvaron! Brillor från BLIZ, jacka och shorts Haglöfs, ryggsäck Nathan 

EN MÄRKLIG CYKELTUR

I fredags kände jag mig helstel i kroppen efter det där loppet i torsdags kväll. Jag bestämde mig därför för att jag skulle cykla en mysrunda efter jobbet. Jag tänkte att det skulle vara skönt för benen att röra på sig lite. Synd bara att regnet vräkte ner. Fördelen med att cykla en fredagkväll i spöregn är att nästan ingen annan är ute. Tjofritt på vägen så att säga!
Men jag har bra grejor för kyla så jag tog ullunderställ, vinterjacka, tumvantar och dubbla ullbuffar - en på huvudet och en för halsen. På fötterna drog jag skoskydd för att hålla värmen inne och vätan ute. Bra i teorin men hur gick det i praktiken? Jo, i ungefär två mil fungerade det mesta bra. Hade dessvärre glömt glasögon så regnet, som tidvis var hagel, gjorde ganska ont. Blöt var jag men ännu inte genomblöt och både händer och fötter var fortfarande varma. Men sen hände något. Vätan gick igenom exakt överallt och jag blev kall. Riktigt kall. Så kall att det var svårt att växla och bromsa.
Kroppen då? Oväntat pigg. Ja…

SKILLNADEN MELLAN ATT VARA TRÄNAD OCH OTRÄNAD

Lyckan över att ha klarat av den där milen så pass bra i torsdags kväll trots vinterns slit med foten och att långsamt långsamt bygga upp mig för att kunna springa igen har varit stor. Men om vi säger såhär, jag har också blivit väldigt påmind om vad som är skillnaden för min kropp mellan att springa ett millopp och vara tränad för det, mot att göra detsamma utan att vara tränad för det. 
TRÄNINGSVÄRK
Mhm, just saying! Nästan hela kroppen värker. Särskilt nu dag två. Benen är som timmerstockar, särskilt framsida lår och vader. Men det känns i baksidan också, och rumpan. Ryggen ska vi inte prata om. Jag är stel från länden och hela vägen upp till nacken. Av att springa. Oh my det känns som efter ett tufft pass i gymmet. 
Ska det springas fler lopp i sommar, och det ska det ju, så är det hög tid att komma igång. Om inte annat för att må bra efter loppen också. Jag sa ju innan maj började att jag skulle springa mer den här månaden, men det har inte riktigt blivit så. Jag hade tänkt att jag …

NÄR DET INTE GÅR SOM MAN HAR TÄNKT

...utan väldigt mycket bättre!

Det var en Sara med ont i magen och tryck för bröstet som småjoggade hemifrån sent igår eftermiddag för att springa motionsloppet "Spring en mil vinn en bil", här i Östersund. En cyklande sambo försökte peppa efter bästa förmåga men känslan var inte bra. På grund av trassel med fotled och därtill problem med vaden som ett resultat av fotledsskadan så har jag under vintern jobbat mig upp från att kunna jogga 30 sekunder i januari till att som längst ha sprungit ca 8-9 kilometer i sträck, men till vardags så brukar jag jogga en runda som är ca 5,5 kilometer. Att jag skulle komma runt den där milen var jag därför trygg med, men att att det skulle bli tungt var jag övertygad om.

Tungt blev det också, men inte förrän mot slutet. Jag gick ut lugnt i vanlig ordning, tror jag i varje fall för jag kikade nämligen inte på klockan en enda gång under loppet. Knappt efteråt heller mer än att notera sluttiden. Jag har fortfarande inte kollat kilometertidern…

EN FANTASTISK MORGON DÄR UTE

Solen skiner utanför mitt fönster och här sitter jag med min stora espresso och en lakritschia. Jag ser människor vara ute på morgonpromenad i solglasögon, och jag känner hur solstrålarna som letar sig in genom fönstret värmer huden på ovansidan av mina händer. Jag scrollar i mitt facebookflöde och läser rubriker som "Sluta jämföra dig med andra när du springer ett lopp" och tänker att jag tvärtom måste sluta jämföra mig med mig själv. För mig är det just nu det svåraste. I kväll är det ett motionslopp över 10 kilometer här i stan, som jag lite hipp som happ nu funderar på att springa. Eller springa och springa, jag har inte sprungit 10 kilometer i sträck på jag vet inte när? Jag tror att sista gången var Tunnelrun i november faktiskt. Klart jag fixar att ta mig runt men precis som jag har skrivit om tidigare så har jag svårt att acceptera det, att det handlar om att ta sig runt. Jag kan vara bra på att lämna egot hemma i många andra sammanhang, men tycker att det är ohyggli…

TRÄNING MED KIDDOSARNA

HUSMORSGYMNASTIK

De senaste månaderna har jag slarvat. Jag har inte varit på gymmet vilket också innebär att den rörlighetsträning och stretch som jag normalt brukar avsluta passen med också i princip har uteslutits ur mitt liv. Det här i kombination med att jag rest mycket i jobbet, och därmed suttit mycket stilla har gjort att min rygg varit i riktigt dåligt skick. Det började med bröstryggen som blev både stel och ond. Jag tror att det var strax före jul. När jag inte gjorde någon större insats för att komma tillrätta med det så blev jag också värre i ländryggen än jag varit på många år. Jag lever ju med en kotförskjutning och en del smärta, trötthet och begränsningar som jag är van vid och inte kommer ihåg hur det är att inte ha. Det som hänt i vår är att smärtan blivit mycket värre. Vissa morgnar har jag haft svårt att komma upp ur sängen. Eftersom jag levt med det här så länge så vet jag mycket väl vad som behövs för att lindra besvären, men ni vet hur svårt det kan vara ibland att ta tag i sake…

EN AKTIV DAG

Vissa veckor har jag häcken så full att motion är svårt att hinna med. Visst, jag får in korta pass men de där "miniäventyren" som jag gillar ryms inte riktigt i kalendern. Då får man ta sådana dagar som igår, där jag försöker trycka in allt roligt jag varit sugen på under veckan. 
Långärmad tröja från NIKE med tunn löparjacka från newline (som fick knytas runt midjan) 
Den aktiva dagen började direkt efter frukost då jag tog min stela kropp ner på yogamattan tillsammans med en ipad. Svett och etikett, programmet om rodd, fick underhålla mig samtidigt som jag mjukade och töjde här och där. En riktigt skön start på dagen som jag verkligen borde unna mig lite oftare!
En kaffekopp senare bytte jag om till cykelkläder. Ett "rullpass", som jag kallar mina lättcyklade myspass, var jag sugen på. Sagt och gjort. Trampade en lugn vända runt Brunfloviken och fick ihop närmare fyra mil i benen. Undkom den värsta motvinden på hemvägen genom att hålla mig längs sjön från Grytan ti…

TRÄNING vs MOTION

Det senaste tiden har jag motionerat, inte direkt tränat. Hur menar jag då kanske någon undrar? Jo, jag rör på mig. Gärna varje dag, men det är lågintentivt. Jag har joggat, cyklat eller rörlighetstränat hemma. Men igår gjorde jag något helt annat, jag åkte till gymmet för första gången på väldigt länge. Jag hade egentligen tänkt springa utomhus men regnet smattrade i backen så suget försvann, kan man väl milt sagt uttrycka det. Sagt och gjort, åkte hem och bytte om efter jobbet och sedan direkt iväg. Uppvärmning på cykel och i roddmaskin (otroligt skönt för min stela bröstrygg BTW - kan varmt rekommenderas till alla som sitter/står vid datorn för mycket). Sedan direkt upp på löpbandet för att riva av fyra tabator med varierande lutning på bandet och en minuts gåvila mellan varje. Puh säger jag bara. Tokröd i fejset, en skenande puls och trötta ben på slutet. Men oj så oväntat kul det var på något märkligt vis! Omväxling förnöjer. Nedjogg i fura minuter och sedan på en "kettlebel…

PÅ VIFT #workworkwork

Håret har krullat upp sig till sitt vanliga svinto och jag är ute på vift även den här veckan. Sundsvall idag i min nya, fina vårjacka (nike - bilden längst till höger)

DAGDRÖMMAR

Om du följer mig på Instagram så vet du redan att jag sitter på ett tåg. Och dagdrömmer. Jag tänker tillbaka på den härliga helgen som just varit, med roadtrip, cykling och god mat. Jag tänker på framtida små cykeläventyr som jag vill göra. Vad drömmer du om idag?

MORNING GLORY

...eller vem försöker jag lura egentligen?
Från gårdagens morgonjogg. Allt är bättre än inget så 20 minuters motion fick det bli innan jag gasade i väg till Dalarna

BOOM BANG...

...nu är det gjort! Lidingöloppet MTB alltså, och därmed årets första motionslopp.


Mest av allt är jag stolt och glad över att Lars återigen gjorde en kanonprestation lite längre fram i loppet. Trots rätt dålig dagsform var han i närheten av förra årets tid, som var helt galet bra. Ifjol på tävlingen hade han sin allra bästa dag, i år en klart sämre, men ändå genomförde han tävlingen så bra.
För egen del så putsade jag förra årets tid rejält. Från 4:06 till 3:42. Men det handlar mer om bättre teknik på cykeln, mer koll på växlar, mer rutin kring vad min kropp orkar, och mindre på min träningsform. Det är lite tjusningen med att vara nybörjare på MTB, att man gör framsteg utan att behöva träna många pass i veckan. Varje gång man kör på sin hoj gör att man blir mer ett med den och man lär sig hur man ska göra för att ta sig fram på ett bra sätt. Det är lite häftigt.