Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från april, 2015

MED LÖPNING I SIKTE

Nu när jag snart har avverkat delmål ett den här säsongen, det vill säga ställa upp i ett motionslopp på cykel, så tänker jag mig att jag i maj ska växla lite fokus. Cykelvasan i mitten på augusti är mitt stora mål för i år, så det är helt klart så att jag ska prioritera att cykla på träning före att springa den här sommaren. Men om jag ska kunna hålla motivationen uppe så tänker jag mig att jag periodiserar lite, som det så fint heter. I maj ska jag alltså springa lite mera än jag har gjort i april, om nu bara fötter och ben håller ihop. Taktiken på papper (vad det blir i verkligheten är en annan sak) är korta intervallpass för flåsets skull, så att jag orkar springa 5 kilometer i hygglig fart på tävling. Vårruset den 4 juni är troligen först ut och distansen där är just 5 kilometer. Som vanligt har jag svårt att acceptera att jag inte längre är i gammalt gott slag, även om det är en helt naturlig del av att jag inte springer lika mycket och lika målmedvetet som förr. För att komma ö…

TÄVLINGSPREMIÄR FÖR I ÅR

Nu är det dags! På lördag ställer jag mig på startlinjen för första gången i år, då det är Lidingöloppet MTB som går av stapeln. Precis som förra året har jag tränat cykel i ungefär en månads tid inför loppet, vilket egentligen är på tok för lite förstås. Distansen som ska avverkas är 63 kilometer, i kuperad terräng på Lidingö, och det tog mig ungefär fyra timmar och en kvart förra året. Puuuh.

Mina förväntningar på loppet och mig själv är att jag ska ta mig runt. Tar jag det bara lugnt precis som förra året så bör jag orka. Sedan vore det såklart roligt att förbättra min tid också, men jag tror att jag hade fler cykelmil i benen inför loppet sist än vad jag har nu. Mest av allt önskar jag mig fint väder, en känsla av att vara stark i kroppen. Att kunna tuffa på, om än i sakta mak, och hålla (både kropp och cykel) hela vägen in i mål.

Hur har jag tränat då? Jo, sedan påsk har jag cyklat 2-4 gånger i veckan. De första två veckorna var fokus på ganska lätta pass för att behålla kraft, …

INGET SUPERVÄDER PRECIS

...men vad gör väl det? Lite extra tungt att ta sig ut, men väl där i snöslask och gegga känner jag mig alltid lite extra badass. En kort runda är bättre än ingen.

DET KÄNNER PÅ

Jag har ju kunnat komma igång och springa lite igen sedan någon månad tillbaka. Jag kommer inte riktigt ihåg när det var jag kunde börja vara ute utan gåpauser men jag har för mig att det var strax efter att vi hade varit i Sälen, där i månadsskiftet februari/mars. Sedan dess har jag joggat ett par gånger i veckan väldigt lugnt, och jag har varit med på två intervallpass med måndagsklubben då jag också tagit det ganska försiktigt. Igår tänkte jag för första gången springa ett eget "riktigt" intervallpass. Upplägget var 10 minuters uppjogg följt av 10 x 2 minuter löpning varvat med 1 minut jogg, och sedan nedjogg hem till dörren. En sak blev uppenbar redan under passet, jag har så dåligt flås. Det har jag förvisso blivit påmind om båda gångerna på måndagsklubben också, för även om jag tagit det försiktigt, alltså inte tryckt på i steget, så har jag ändå flåsat rejält. Det gjorde jag igår också. Trots att jag på tvåminutare absolut inte sprintar, utan tanken är bara att hålla …

MÅNDAGSLISTAN

Sara aka träningsglädje.se peppar till den här måndagen med en måndagslista, och jag är inte sen att haka på. Som ni säkert redan vet så gillar jag måndagar på något märkligt sätt, även om jag inte precis hurrar av förtjusning när väckarklockan ringer. Hur som helst, listan är inte vilken lista som helst utan en med goda, glada saker!

1. Vad ser du fram emot den här veckan?

Min fina mamma fyller 60 år idag (grattis mamma) och till helgen kommer vi att samlas hela familjen hemma i Brånan, love it!

2. Vilken var den senaste bloggen du började läsa?

Svår fråga. Jag börjar ofta läsa nya bloggar men håller bara fast vid ett fåtal favoriter. Men jag tror att det var Erikas som jag senast la till i bloggfavoriter och som faktiskt blev kvar.

3. Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske?

Ja, det tror jag alldeles säkert. Nu kommer jag att vara på resa i några dagar först, så då blir det ingen matlagning för egen del, men fram emot helgen kommer jag säkert stå i köket hemma i Brånan och …

EXOTISK CYKELMILJÖ

FREDAGSMYS HEMMA (äntligen)

DET KRINGFLACKANDE LIVET

...och några helt osorterade och inte särskilt genomtänkta tankar om det.

Den här veckan bor jag på hotell från måndag till fredag. Det går bra så länge jag får bo på Scandic. Då vet jag vad jag får och jag känner mig som hemma. Just nu bor jag inte på Scandic.... Men på plussidan ligger att jag fått ett extra stort rum som nog är större än hela min lägenhet där hemma?! Märkligt. I morgon kväll är jag på Scandic igen. Ny stad.

Träning går men kan vara knepigt. Arbetsdagarna blir långa och många timmar går åt till att köra bil. Det får jag ont i bröstryggen av. Jag borde köra mindre bil. Fast av att åka bil (eller flyg, buss, tåg) får jag ännu mera ont. Inaktivitet är sällan bra.

Att jobba är roligt. Att sluta jobba för att det blir helg är också roligt.

Att åka bort är sällan kul. Men att vara borta är ändå oftast kul. Märkligt.
Det här var jag i måndags. Packad och klar för en vecka på vift

FÖRENA NÖJE MED NÖJE

...nytta med nytta, eller nytta med nöje!? Oavsett hur man ser på det så har jag idag kombinerat arbete på annan ort med att framåt kvällen cykla på nya marker. Jag skulle förflytta mig från dagens jobb i Orsa till morgondagens workplace Västerås, och stannade till på en superb rastplats utanför Rättvik. In på en varm, ren och stor toalett för ombyte och sedan ut med cykeln. Tällberg är vackert men kuperat kan jag konstatera. Det blev en kort runda på grund av tight tidplan, men allt är bättre än inget, som jag brukar säga. Klart bra dag!

ETT SVÅRT ÄMNE

För ett tag sedan så läste jag ett blogginlägg som fick mig att fundera. Jag har snuddat vid temat förut och tankarna har grott i mig en hel del, men jag når ändå inte riktigt fram. Jag hittar inte orden. Jag blir inte riktigt klar med vad jag tycker. Inlägget var Jag blir kluven av att se magrutor av Petra Månström.

Jag vet att många blir stressade och pressade av att se träningsbilder i sitt instagramflöde. Jag vet också att många kvinnor blir provocerade av att se avklädda bilder på vältrimmade kvinnokroppar. Så pass provocerade att de väljer att avfölja. I det här finns så många dimensioner. Vissa känner sig nedtryckta och att det är något fel på deras kroppar, att de inte duger som de är. Den trimmade kroppen blir kanske en påminnelse om att man själv borde ha tränat. Många tolkar också magrutor som något osunt. Att personen som visar upp dessa rutor omöjligt kan ha sunda värderingar utan snarare är ortorektiker och står för något man själv inte vill förknippas med. Oavsett anled…

SOL OCH LERA

Lars överraskade med att göra mig sällskap på dagens solskenscykling. Våren återvände till staden och jag var sugen på att ge mig ut på grusvägarna uppe i det gamla militärområdet ovanför E14. Rätt så lerigt var det och oj så mycket uppför. Antingen var jag mer tränad förra året eller så är jag bara senil. Kanske en kombination. Pust stånk och stön här och där med arga rop till Lars som lätt cyklar bredvid och trixar trots brant och sugande blött.
Men kul var det. Även om jag är i dålig form uppför så återhämtar jag mig bra. Både i benen och humöret om man säger så. Solen, värmen och den "exotiska" miljön där uppe gjorde sitt till. Jag ska stanna och fota en annan dag så får ni se. Det finns gamla stridsvagnar och sönderskjutna byggnader varvat med små röda soldattorp. Häftigt!

YEEEY IT´S FRIDAY

Fredagsoutfit från H&M, en tunn blus och tröja i svart tillsammans med de helt fantastiska shapingjeansen som är mjuka som träningstights. Halsband och klocka är arvegods från mamma och pappa. Frisyren är ett resultat av klorvatten igårkväll kombinerat med min lathet, helt ostyrigt rufs alltså
Men tänk vad dagarna går! Kortvecka det här förvisso, och nu alltså redan fredag. Jag hänger inte med mig själv liksom. Det fick bli en svartvit inblick i min morgon på kontoret. Inte för att jag tycker att världen är grå, utan mer bara för att det blev så. Har ni förresten också cyklar inne? Sedan jag blev av med min "tant Brun", en roströd gammal damcykel med dubbdäck på, som stals här i vintras utanför jobbet, så tar jag numera det säkra före det osäkra med "tant Gredelin".

En summering av veckan såhär långt innehåller både högt och lågt som vanligt. Jag fokuserar på det positiva och hittar då bland annat en grymt bra jobbdag i Avesta, en ny MTB äntligen, ett prehab-pa…

INGEN ORDNING

Jag har slarvat ett tag nu med både styrketräning och rörlighet, vilket känns, milt uttryckt. Men istället för att klanka ner på mig själv för all utebliven aktivitet så väljer jag att klappa mig på axeln och hylla att jag i kväll tog tag i saken. En gång är bättre än ingen gång!

LIVSKVALITET

Tillbaka i vardagen kan jag titta tillbaka på en märklig men ändå bra påsk. När livet är skört och vi påminns om dess förgänglighet genom sjukdom och plötslig död så blir det så märkbart vad som är viktigt och vad som inte är det. De här tillfällena när jag får vara med familjen, hela familjen, så mår jag bra. Man behöver inte prata eller göra allt tillsammans tycker jag, men den där känslan av total kärlek som jag känner när vi alla sover under samma tak, den är mäktig. Jag vet också idag än mer än för en vecka sedan att det här inte kan tas för givet. Varje gång kan vara den sista. Det är inget jag grubblar på i varje stund, men jag har den känslan med mig i bakhuvudet och det gör att jag uppskattar det hela än mer. Huvudvärk, ledvärk eller mensvärk (jag vet att jag låter som en IPREN-reklam) blir oviktigt. Jag vill i varje läge försöka ta tillvara på det positiva i tillvaron, även när det är mörkt runtomkring.

CYKELPÅSKEN 2015

Mina ben var oväntat med på noterna i helgen, trots helt utebliven cykelträning under vintern. I dagarna fyra har jag nu varit ute och rullat MTB och det var egentligen först idag som benen protesterade. Segt som tuggummi i både höftböj och rumpa, så något vidare tempo var det aldrig att tala om, men det var heller inte meningen. Tre pass på runt två mil har det blivit och sedan gårdagens lite längre runda som landade på knappt fyra, nära nog 10 mil allt som allt därmed. Helt lagom för mig!

Taktiken var redan från start att cykla lugnt och att hålla passen så pass korta att jag nästan direkt skulle längta ut igen. Det visade sig vara ett riktigt bra recept som verkligen byggde upp min motivation. Nu väntar jag som en tok på att min egen MTB ska levereras, vilket jag hoppas ska ske nu i veckan, så att jag kan fortsätta träna på ett bra sätt även framöver. Cykelpeppen är totalt just nu!
Lars höll mig sällskap på sin finhoj tre av fyra cykeldagar. Så mycket värt!

VI HAR DET BRA

Påsken levererar i år igen! 

FÖRSTA RULLPASSET PÅ MTB

Nu är det gjort! I förmiddags rullade vi ett par mil för att jag skulle få känna lite på den lånade cykeln och på benen. Så gött att vara igång.

TACKSAMHET

Nästa vecka levereras förhoppningsvis min nya cykel, och frustrationen över att inte kunna cykla i påsk har varit rätt stor. Jag kommer i håg förra året då Lars och jag fick till ett par riktigt fina cykelpass hemifrån Brånan, med ett längre pass mot Fotingen och sedan ett på andra sidan sjön upp på berget. Precis som nu var det en hel del snö kvar inne i skogarna, men asfalten var cykelbar. Vädret var helt underbart och jag ser tillbaka på de där turerna som riktigt härliga. Nu har det öppnats en ljusning då Helena varit så snäll och lånat ut en MTB till mig. Igår kväll knatade jag ner till dem och fick med mig en hoj hem! Hurra! Nu blir det lite cykel ändå i påsk och jag ska få ta mina första träningstramptag utomhus för i år. Tacksamhet deluxe och jag ser så fram emot det här, vilket ni mer än gärna får påminna mig om då jag efter första passet förmodligen kommer att känna mig tung, trött och otränad...

Påsken 2014, helgrymt väder och fin cykling

FRIHET I EN LITEN ASK

Innan jag fick problem med vaden och sedan hälsenan så hade jag nog inte riktigt förstått vad och hur mycket löpningen betyder för mig och mitt välmående. Att inte få eller kunna springa har periodvis varit riktigt frustrerande. Jag har hört många säga det, men jag trodde det inte om mig själv. Det har inte med träningen i sig att göra. För jag har ju kunnat träna andra saker. Det har heller inte med friskluften att göra, för jag har kunnat promenera. Snarare tror jag att det är en kombination, men främst tror jag att det handlar om frihet. Att bara kunna byta om och ge sig ut. Enkelheten. Den totala mentala avkopplingen efter en tuff dag på jobbet. Den friska luften och syresättningen i kropp och knopp. Jag vet att jag låter lite frälst och kanske är det vad jag är?

Det har funnits tillfällen under vintern då jag har inte varit någon bra sambo, syster, moster, dotter, kollega eller vän, men då jag hade kunnat vara det om jag bara hade fått min älskade andningspaus i livet. Den där lu…