MED LÖPNING I SIKTE

Nu när jag snart har avverkat delmål ett den här säsongen, det vill säga ställa upp i ett motionslopp på cykel, så tänker jag mig att jag i maj ska växla lite fokus. Cykelvasan i mitten på augusti är mitt stora mål för i år, så det är helt klart så att jag ska prioritera att cykla på träning före att springa den här sommaren. Men om jag ska kunna hålla motivationen uppe så tänker jag mig att jag periodiserar lite, som det så fint heter. I maj ska jag alltså springa lite mera än jag har gjort i april, om nu bara fötter och ben håller ihop. Taktiken på papper (vad det blir i verkligheten är en annan sak) är korta intervallpass för flåsets skull, så att jag orkar springa 5 kilometer i hygglig fart på tävling. Vårruset den 4 juni är troligen först ut och distansen där är just 5 kilometer. Som vanligt har jag svårt att acceptera att jag inte längre är i gammalt gott slag, även om det är en helt naturlig del av att jag inte springer lika mycket och lika målmedvetet som förr. För att komma över min egen spärr tänker jag tvinga mig själv att fortsätta springa lopp tills jag inte längre blir irriterad över att tiderna är sämre än förr. Nångång måste jag väl komma dithän rent mentalt tänker jag? Eller?