Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2015

RULL MED INSLAG AV TEKNIKTRÄNING

Gårdagens ohyggligt obehagliga nackspärr sitter fortfarande delvis kvar och hela kroppen känns lite tussig av sviterna. Men att sitta stilla är sällan bästa receptet så jag bestämde mig för att jag skulle våga mig ut på en rulltur efter jobbet, och oj vilket bra beslut. Nacken krånglade inte alls och lungorna fylldes med frisk lugt som gav mig precis den energiboost som jag hoppats på. Jag höll mig till planen och pressande inte kroppen det minsta. Däremot fick huvudet jobba. Jag behöver träna på stig och lera, vilket var precis det jag passade på att göra. En bra kväll på cykeln helt enkelt!
Pigga ben före lertrampet och stignötandet. En riktigt bra rullkväll

UPP OCH HOPPA

God morgon kära vänner! Om någon läste in en sarkastiskt underton i mening nummer ett så har ni helt rätt. Jag vaknade med jordens nackspärr och har så ont så jag vill krypa in under en sten. Om jag inte sitter blick stilla för då känns det okej. Men sitta stilla går ju såklart inte, och botar ingen nackspärr heller för den delen, så det är ju bara till att försöka smörja igång den här gamla tantaluringkroppen och se var den här måndagen tar vägen! Just nu hänger min vänsterarm helst slapp utefter kroppen för den både smärtar och känns avdomnad på samma gång. Låter märkligt men ja, så känns det. Någon som upplevt ungefär samma sak?

Hur som helst. Det blir bättre och bättre ju mer jag rör mig (försöker jag intala mig själv, och tron kan som bekant försätta berg) och jag har dessutom kraftigt överdoserat med Linnex så det här ska nog gå vägen. Jag har sett fram emot den här veckan, av flera anledningar som jag får återkomma om senare, men nu är det dags att på allvar kicka igång den här…

SOMMAR

SNABBARE OCH LÄNGRE

I veckan skulle jag ut och jogga en kväll efter jobbet, men hade inget som helst sug. Jag var trött i både kropp och knopp och motivationen fanns helt enkelt inte, trots att det var en solig och fin kväll. Jag hade tänkt ut på en vanlig femma, men det kändes bara så tungt. Då tog jag till mitt bästa "lura-hjärnan-knep"!

När det känns alldeles omotiverat att springa så brukar jag säga till mig själv att jag får varva gång med jogg. Det här gången tänkte jag 3 minuter jogg och 1 minut löpning, men jag kan lika gärna köra kortare eller längre, det är lite olika från gång till gång. Observera att det inte handlar om intervallträning i vanlig mening, där löpningen är tuff och promenaden till för fysisk vila. Nej, här handlar det om lugn löpning eller jogg och promenaden är helt enkelt till för mental avkoppling. 
Det som oftast händer mig helt utan att jag tänker på det är att löpningen gradvis går i ett högre tempo än om jag är ute på en femma mysjogg. På något sätt tycker huvudet…

INTE ROLIGT MEN LIKSOM BRA ÄNDÅ

Det här kan man vända lite på beroende på hur man vill se det. Är bägaren halvtom eller halvfull ni vet. Jag har nämligen fortfarande ohyggligt ont efter söndagens gympass. Så ont att jag igår kväll inte riktigt kunde förmå mig att springa som jag egentligen hade tänkt, utan i stället fick jag köra ett modifierat pass i gymmet utifrån vad som kändes bra i kroppen. Det blev 15 minuter cykel, 15 minuter löpbandpromenad med rejäl lutning på bandet och 10 minuter crosstrainer. Därefter körde jag lite bålövningar (tadaaaaa - ja du läste rätt) och latsdrag varvat med tåhävningar och "löparövning för höft/rumpa". En timme tog passet. Det negativa med detta är att det inte blev någon löpning och inte någon friskluft. Det positiva är att jag istället jobbade med mina svaga sidor med bål, backe och höftövningarna. Inget ont som inte har något gott med sig heter det ju! BANG
Bildbevis, jag trimmar upp bålen med hjälp av bollen. Jag hatar egentligen bålstyrka trots att jag vet att jag så…

JAG TAR ALLT TILLBAKA

Nu har jag ångrat mig x 2! I morse skrev jag några saker som jag nu måste revidera.
1. Den här träningsvärken, nu är den så total att jag tar tillbaka allt! Det här är inte inom ramen för vad som är okej. Jag kan knappt röra mig och vetskapen om att det brukar vara värst dag två gör att jag inte är så sugen på att det ska bli tisdag om man säger så...
2. Det här med att bli äldre och att det skulle vara så himla bra. Jomenvisstserrusåatt, det fick man ju också äta upp. Jag var på synundersökning i morse. Jag hade samma synfel i typ 15 år tills jag helt plötsligt för ett tag sen började se sämre. Och nu var det tydligen dags igen. Måste väl vara åldern? Eller? Jävla skit. Eller ja, alltså jag har väl i sak inget problem med att synen blir sämre utan det är väl mest min snåla och lata sida som inte är så särskilt pepp på att behöva prova ut och betala för nya brillor också.
Slut på meddelandet. Godnatt.

STARTAR VECKAN MED VÄRK

...träningsvärk alltså.

Precis som förra söndagen körde jag ett pass i gymmet igår. Jag hade egentligen bestämt mig för att träna styrka två gånger under veckan men det hände en del grejor i livet som gjorde att jag prioriterade om lite, men en gång är bättre än ingen. Det tröstar jag mig med. Jag är faktiskt rätt snäll med mig själv, det är en sådan sak som jag har blivit bra på med åren. En sådan sak som gör att jag gillar att bli äldre. Nåväl, det var inte det jag skulle skriva om egentligen utan det bara slog mig nu efter att ha skummat igenom en del bloggar här på morgonkvisten. Många äro de som inte är särskilt snälla med sig själva.

Styrka var det ja! Syftet med mina pass just nu är att få igång kroppen igen så jag kör med förhållandevis lätta vikter för att få bra kontakt med musklerna. Fokus ligger på baksida kropp och ben, eftersom jag har lite strul med ryggen och dessutom vill bli lite starkare både på cykel och i löpningen. Jag blandar superset med triset och håller ett …

MIDSUMMER 2015

Fint väder. Familj. Kärlek. God mat.

LIVET

Hjälm & cykel SPEZIALIZED, jacka från Haglöfs och ryggsäck Nathan 
När livets svarta gör sig påmint så blir de där små andningspauserna så viktiga. Jag försöker ta tillvara på de positiva ljusglimtarna. Cykelturen med sambon i onsdags kväll och löpningen idag, så himla viktiga. Tacksam för endorfinernas inverkan. Nu är det snart godnatt.

TRÄNINGSVÄRKEN ÄR TOTAL

Jag borde verkligen gå till gymmet oftare... Söndagens pass sitter i om man så säger...

FÖRLÅT ÖSTERSUND

Jag brukar väldigt sällan träna med musik men igår gjorde jag det. Jag behövde helt enkelt hjälp med peppen. Det fick bli svenska schlagerklassiker (hahaha, ja det är sant), en spellista som jag annars brukar spela när kiddosarna är hos oss eller till städning och annat "hushållsarbete". Grejen är att det alltid är sång och dans till den hemma, vilket jag insåg efter en stund på gymmet då jag upprepade gånger varit ytterst nära att brista ut i allsång där på cykeln. Hoppas jag. Att jag var nära alltså. Om jag vid något tillfälle sjöng högt så ber jag om ursäkt.

ÖVNING GER FÄRDIGHET

Man behöver träna på det man vill bli bra på, det är knappast någon nyhet. Och tränar är precis det jag gör nu, fast kanske inte på det sätt du tror?! Jag håller nämligen på att öva mig på att tävla. Jag älskar att vara med på motionslopp, men jag dras också av och till med lite tävlingsångest. Inget farligt egentligen, mer bara att jag timmarna innan ett lopp blir nervös, stressad, får lite tryck över bröstet, fjärilar i magen och tappar aptiten. Det är sådant jag kan leva med. Det försvinner i samma sekund som loppet startar. Samtidigt tycker jag att det är urbota dumt på min nivå. Okej om jag hade varit elit eller elitmotionär och faktiskt varit med och fajtas på riktigt. Men jag är ju faktiskt bara med för att ha roligt. Då är det himlarns dumt att ha ångest. Därför håller jag på och övar bort den genom att tävla så ofta jag har möjlighet. Igår var det min tredje start på tre helger, den här gången i löparskor.
Indalsledenloppet, en landsvägsstafett i fantastisk natur mellan Bispgå…

PRAKTVURPA - BLÖT LUR GER NEDSATT FUNKTIONALITET

Igår hade jag nog en av mina bästa cykeldagar någonsin. Den pågick liksom hela dagen, sådär som jag drömt om många gånger men inte riktigt upplevt. Igår bara blev det. Mycket tack vare Vide. Den nyblivna 7-åringen bestämde sig på lördagseftermiddagen för att han skulle hem till oss. Hos Rennerborgs väntades nämligen besök i lillebrors ålder och yngre, vilket inte föll honom i smaken. Det skulle vara bättre att hänga med oss hem och sedan sova över. På ny cykel, med ny hjälm, träningsjacka, tights och shorts trampade kiddosen glatt. Kväll blev till natt och natt blev till morgon.

Eftr frukost konstaterade vi att det var ett par timmar kvar innan V skulle lämnas av hemma igen inför söndagens planerade utflyft med lillebror och mamma. Vi bytte om till cykelkläder och drog i väg mot Lillsjön. Skogsstig, grusväg och asfalt betades av utan bekymmer. Totalt 11,5 kilometer fick vi ihop innan mamman ringde och efterlyste barnen. Avresan var tydligen tidigarelagd pågrund av osäkert väder längre …

JÄMTHJULINGEN - ELLER JA! JAG HAR VISST TÄVLAT IGEN

Igår var det nationaldag och precis som förra året kördes landsvägsloppet Jämthjulingen, som går Brunfloviken runt och broarna över till Frösön och sedan in till stan. Regnet öste ner precis som förra helgen - behöver jag säga att jag är lite trött på att cykla i regn? Förvisso går cyklingen bra men det är ju det där med före och efter loppet som blir så trist.

I år hade jag någon slags ambition om att cykla räser åtminstone fyra-fem gånger innan loppet, men nej, det blev precis som förra året bara en endaste liten runda. Men vad gör väl det. När starten går trampar man ju ändå på för brinnande livet. Jag tycker att räser är läskigt. De smala hjulen och ett smalt styre gör att jag känner mig så vinglig. Och att köra i klunga. Huga. Jag är dessutom för dragvillig för mitt eget bästa. Jag blir otålig av att ligga och rulla och trampar gärna om ofta. Med resultatet av att jag får ligga och dra en svans av 6-8 åkare där hälften av gänget kan brassa i väg på pigga ben när det återstår ett…

ÅNGESTFRI

Igår kväll när jag satt i bilen och körde mellan Sundsvall och Gävle slogs jag av tanken att söndagens tävling förflöt helt ångestfritt. Jag var tvungen att ringa Lars för att höra om det verkligen stämde. Jag kunde nämligen inte minnas att den tävlingsångest som jag nästan alltid får timmarna före ett lopp hade funnits där. Du vet, lätt tryck över bröstet, nervositet, ibland snudd på illamående eller i varje fall utan aptit. Jag kommer inte ihåg något sådant från den här helgen. Lars kunde inte heller minnas att jag sagt något om det. MEN HERREJISTANES SÅ SKÖNT! Var det för att det var ett kort lopp och att jag kände mig trygg på genomförandet? Jag vet inte. Men jag konstaterar glatt att jag fortfarande kommer i håg det som en grymt härlig dag trots skitvädret.

BORDE SKRIVA EN RACERAPPORT

...men nöjer mig med att konstatera att det var oväntat men roligt att få stå på en prispall igen. Sist var 1993. Blommor och choklad fick jag. Och äran förstås.
Blött. Kallt. Jobbigt. Men också så himla kul.