Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2016

Hitta formen?!

Jag har många gånger haft Tjejmilen som ett av mina stora mål för året och satsat på att försöka persa. I år är läget förstås ett helt annat och något tidsmål har jag inte på det sättet. Samtidigt vill jag såklart få en så bra dag som möjligt där ute på banan och känna att jag är mitt bästa jag utifrån förutsättningarna.
Med två korta löppass i veckan (ca 4-5 km) under sommarträningen blir jag ingen raketlöpare på milen, det säger sig själv, men som sagt vill jag ändå kunna njuta av loppet och få känna mig snabb. Åtminstone på första halvan. Sedan får jag ställa in mig på att det kommer att vara lite kämpigt mot slutet, men hej, det ska inte vara för lätt här i livet. Jag kommer säkerligen att uppskatta målgången mer i år än jag gjort tidigare.

När jag varit i bra slag har jag brukat "toppa" inför tävlingar, så att jag haft en två veckors nedtrappning innan loppet för att känna mig pigg i benen på startlinjen. Nu kör jag inget sådant utan tränar på ungefär som tidigare i va…

Cykelvasan Öppet spår 2016

Håll i dig nu, för här kommer den äntligen - någon sorts racerapport från årets cykelvasa. Det har ju ändå gått snart tre veckor nu och jag har kunnat smälta (läs: glömma) en del. Trots det måste jag utfärda en varning för långt inlägg!
Det går att göra sådant här på många sätt. Att ställa upp i tävlingar alltså. Ett av dem kan vara som jag gjorde förra året, då jag anmälde mig långt i förväg och satte ett mål och en plan. Ett mål som jag sedan inte riktigt uppnådde. Så kan en göra som jag gjorde i år, en kan anmäla sig bara ett par veckor innan loppet och bara köra. Detta trots att jag inte cyklat varken strukturerat eller särskilt många mil i år. Bakgrunden till den uteblivna träningen är bland annat allt trassel med sadeln som jag skrev om för någon vecka sedan och så kanske den lilla besvikelse jag kände förra året, då det inte riktigt gick fullt så bra som jag hoppats på, ändå satt kvar lite.

LÄS GÄRNA: Trycket i röven - hur är din sadel egentligen?

Två cyklister (Fredrik och jag)…

Sista "riktiga" passet innan Tjejmilen

När ansiktsfärgen matchar tröjan, då vet en att det var lite kämpigt på löpningen! 
Nu är det inte särskilt många dagar kvar till årets upplaga av Tjejmilen. Jag sprang en vända med Ida i går och det blev närmare 9 kilometer, så trots väldigt lite löpträning i år (med mina mått mätt) så känner jag mig i allafall tämligen säker på att jag kommer runt springandes på lördag. Eller ja, så säker en nu kan bli, allt kan ju hända när en väl är där. Men jag tror att du förstår vad jag menar, att om allt är normalt så kommer det att gå vägen. Det känns tryggt! Tjejmilen och jag har en relation som går way back, klicka här för en liten inblick! Nu väntar bara ett eller max två lite lättare pass innan det är dags för loppet.

Vardagsglimtar från en vecka i Umeå

Eftersom det här är en blogg som till största delen handlar om ett rörligt liv så kan en säkerligen lätt få för sig att jag är en väldigt rörlig människa. Med rörlig menar jag inte vig i just det här fallet utan att jag skulle vara en människa som rör på mig mycket. 
Det stämmer sällan även om jag blivit bättre på det här med vardagsmotion sedan vi flyttade till hus. Då kommer det rörelse på köpet kan en säga. Sedan har vi det här med träningen. Idag är det söndag och jag har varit på tjänsteresa den här veckan, som jag är nästan alla veckor, och hittills har jag tränat två gånger. Jag är inte superförtjust i ordet "vardagspussel" - varför vet jag inte - för egentligen säger det ju ganska mycket om vad det handlar om. För mig är det i varje fall viktigt att få ihop livet, och träningen är förvisso en viktigt del men så länge jag får till två till tre pass på en vecka så räcker det för mig som en glad motionär.

Standard jobboutfit, en stretchskjorta och ett par lite lösare by…

Lördagsskörden

Krusbär som kokats till sylt och rabarber till en paj, smaskens!

Mycket spring i tankarna

Med snart bara en vecka kvar till Tjejmilen är det massor av tankar som rusar i huvudet. Var står jag? Vad kan jag förvänta mig? och Hur kommer det att kännas?
Frågan är om jag någonsin varit så ovetande som jag är den här gången. När det kommer till distansen 1 mil så har jag bara varit uppe på den två gånger på hela sommaren men jag tänker att jag klarar det ändå. Jag misstänker dock att de sista 3 kilometerna eller så kommer att kunna vara riktigt slitiga. Samtidigt så känns det lite spännande och häftigt på något sätt. Jag har sällan varit så "o-sprungen" som jag är just nu men det har ju också varit planen om du kommer i håg? För nästan exakt två månader sedan anmälde jag mig till årets upplaga av Tjejmilen och konstaterade att det skulle bli en annorlunda tränings- och tävlingssommar. Jag satte upp ett mål om att vara skadefri och springa smärtfritt, och planen blev två löppass i veckan med fördel i intervallform för att inte nöta så mycket. Och faktiskt så har jag hå…

Äntligen revansch på löpbandet

Lillsyrran och jag var ju så igång med våra löpbandsintervaller en gång i veckan, men så du vet hur det kan vara, det kom en sommar, semestrar och annat emellan. Jag tror att vi sprang senast någon gång i juli och efter det har jag inte stått på ett löpband en enda gång. Tyvärr.
För face it. För min del så blir löpbandspassen tuffare än när jag springer utomhus, för jag pressar mig ända in i kaklet om det krävs på bandet. Ute är det lättare att maska och sänka tempot när en börjar bli trött. På löpbandet kommer en inte undan, är det bestämt att intervallerna ska gå i ett visst tempo så ska de ju göra det. Där sänker jag bara om det visar sig att jag har missbedömt min form totalt så att det helt enkelt inte går att genomföra om jag inte sänker. Det har bara hänt vid ett fåtal tillfällen under de senaste fem åren.

Jag får ofta lite ångest inför intervallpass av den här typen. När jag vet att jag inte kommer undan. Den här gången var inget undantag. Det trots att jag ju vet att jag gil…

Första cyklingen efter Vasan

Jag håller på och klurar på någon sorts racerapport från Cykelvasan men den tycks dra ut på tiden. För dig som eventuellt inte redan vet det så gick det hur som helst kanonbra utifrån mina förutsättningar. Efter loppet har jag vilat helt från cykling, inte så mycket för kroppens skull utan faktiskt mest för knoppen!
Men så i söndags, 9 dygn efter racet, så kändes det som att jag var redo igen. Faktum är att jag till och med hade längtat lite efter att trampa och det är ett bra tecken. För kroppen som sagt den har varit superfräsch hela tiden, både under och efter loppet. Jag kan inte påminna mig om att jag egentligen hade ont någonstans. Men att vila efter utmaningar tycker jag är en viktigt del i att hitta sug och motivation framåt - så jag valde att följa min plan och låta bli cykel ett tag.

Sommaren övergick på ett litet kick till någon form att för-höst så det var till att "pälsa på sig lite" mot vad jag varit van från tidigare. Min favorithjälm blev dessutom kvar vid mål…

Svartvinbärssylt från våra egna buskar

Det smakar alltid lite bättre när en gjort det själv, eller hur?! L har plockat massor av svarta vinbär från våra buskar ute på gården och jag har kokat dem tillsammans med lite vatten och pyttelite chiafrön för konsistensens skull. Så himla smaskigt att äta till pannkakor eller chiapudding.

Lek med farten

Nu när vi kommer allt närmare Tjejmilen så satsar jag på att springa lite längre intervaller än de 30-sekundare som jag annars den här sommaren gärna tagit till. Här kommer ett tips på hur en kan lura hjärnan till att springa snabbt längre för den som är van vid att stå- eller gåvila under intervallträningen.
Det här med vilan förresten, om en föredrar att stå, gå eller jogga under viloperioderna under ett intervallpass varierar från person till person. Det finns fördelar och nackdelar oavsett vad en väljer. Själv ståvilar jag i princip alltid då jag tränar på löpband, gåvilar utomhus när intervallerna går på tid men joggvilar nästan alltid när jag springer backe.

Tjejmilen närmar sig med stormsteg. Ska du också springa?
En sak som jag har upptäckt är att i perioder då jag sprungit mycket intervaller och få rena distanspass, oavsett om det berott på att jag satsat på att bli snabbare eller om jag varit skadad och därför haft svårt för det monotona i distanspassen, är att jag på tävlin…

Mina 5 bästa hösttips

För ett par år sedan skrev jag inlägget Lyckad nystart. Jag tycker att tipsen håller än så därför kommer här en repris på mina fem bästa. Oavsett om du är en sådan som jag som älskar hösten, eller om du håller på att deppa ihop över att sommaren snart är slut, så kan du ha nytta av dessa för att göra just din höst helt galet bra.
1. Börja med D-vitamintillskott nu när de ljusare timmarna blir färre. Kroppen behöver D-vitamin för att fungera. Utan det blir du trött och deppig. Hur kul låter det? Just det, inget vidare. Jag ska börja med mitt D-vitamin från Holistics. Vi har en burk kvar sedan i våras så nu gäller det bara att få in en rutin igen för när var hur det där pillret ska tas!

2. Skriv ner höstens önskelista. Vad vill eller önskar du av livet nu? Du får skriva ner exakt allt. Inget är förbjudet. Ta med även sådant som du inte tror kommer att kunna hända för drömma får, kan och bör en göra, och när du vågar skriva ner även dina allra hemligaste drömmar så kommer du snar…

Backpass på grusväg

Träningssugen men ändå inte? Ungefär så kände jag sist när jag skulle ut och springa så jag bestämde mig helt enkelt bara för att gör´t. Inte tveka bara köra. Här kommer ett tips på ett lagom fredagspass!
Det fick bli intervaller, men inte vilka som helst utan backintervaller. Jag har ju sprungit några gånger i en backe alldeles här nedanför huset men nu var jag lite trött på det. I stället tog jag sikte på en annan backe längre bort längs en grusväg. En backe där de brukar träna travhästar. Kalasbra tänkte jag!


Upplägget är lika genialt som enkelt. Framförallt för huvudet! Jag delar in träningen i 3 block och sätter delmål. Ett; spring fram till backen. Två; spring 6 vändor upp. Tre; spring hem. Lätt va?

Jag har bara sprungit den där backen nedför tidigare som en del av en runda och hade egentligen ingen koll på varken hur långt det var dit eller hur lång tid det skulle ta att springa upp, men såhär blev det på ett ungefär.

Passupplägg backintervaller:
Spring till en backe, ca 12 min…

Trycket i röven - hur är din sadel egentligen?

Sedan jag bytte cykel förra våren, alltså 2015, så har jag dragits med riktigt rejäla rövproblem. Skratta du men så är det. Alltså fy för faan rent ut sagt vad jag har haft ont. 
Det brukar ju sägas att det är bra att vänja in rumpan vid sadeln och att en då ska få mindre ont allt eftersom, men alltså nej, för min del har det bara blivit värre och värre. Jag kommer särskilt ihåg ett cykelpass förra sommaren, ganska nära inpå Cykelvasan, då L och jag var ute på en längre tur mot Krokom, Hissmofors, Rödon och Frösön, då jag hade så ont att jag knappt kunde sitta på sadeln och mest bara ville gråta av smärta och frustration. Det gjorde så sinnessjukt ont i sittbenen och svanskotan.

I år har det varit samma visa. För varje pass jag kört är det som att smärtan blivit värre och trots att jag bara cyklar några pass i veckan så blir det alltså inte ett dugg bättre av några dagars vila mellan passen. Jag hade själv en teori om att jag som är en ganska liten person (163 cm) med knappt några hö…

Ännu en dag på Högbo MTB-arena

Jag har skrivit om stigcykling i Högbo förut. Bland annat när jag var där och rekade lite en kväll efter jobbet och sedan här då jag och Lars åkte dit och testkörde. Högbo MTB-arena ligger utanför Gävle, i Sandviken, och blev vårt första stopp på roadtrippen härom veckan.
Arenan har fyra startplatser som alla ligger nära parkeringen vid spårcentralen (kör förbi entrén till Brukshotellet). Vi har valt startplats Kolis både gångerna när vi varit där hittills för att cykla, och där finns flera olika banor vad gäller längd och svårighetsgrad. Startplatsen hittar du om du går mot längdspåren och kanotuthyrningen, längs den högra kanten på sjön sett från bilparkeringen.

Med solen i ögonen... En paus mellan varven på cerice och blå bana 
Precis som sist körde vi cerise bana (15 km) och sedan testade jag även den lite lättare blå banan (10 kilometer) medan L snurrade en vända till på femtonkilometarn.


Såhär beskrivs Kolis blå bana på arenans egen webbsida, och jag kan bara hålla med:
"En e…

Älska vardag

Det finns de som tycker att jag är lite märklig men herrejösses vad jag gillar vardag. Vardag med guldkant alltså, min vardag. Extra mycket uppskattar jag den nu efter ledighet och roadtrip. Det var på riktigt härligt att komma till kontoret igår efter två veckors frånvaro, starta datorn, hämta kaffe och kicka igång en ny, spännande jobbperiod. Wihooo! 
Drog hem vid halv sex och bytte om till springiga kläder. Jag löpte inget alls förra veckan mer än till och från restaurangen i fredags efter Cykelvasan, på grund av spöregn. Kroppen kändes fin redan då så efter två dagars helvila från allt vad motion heter så riktigt längtade jag ut till skogen. Tog det lugnt och tassade runt på vår femkilometersslinga hemma. Så gött! Nu är det Tjejmilen som står härnäst på tur. Längtar. Måste bara få till några intervallpass först.

Även jag ska vända blad!

Det känns som att det gått som en trend bland de bloggar jag läser, det här med att vända blad och anta nya utmaningar. Sara berättade i början på den här månaden om att hon hittat ett nytt drömmigt jobb och Jessica skrev också om sitt nya. Ungefär samtidigt fick jag en förfrågan.
Och sedan, för bra precis en vecka, förra måndagen alltså, blev det klart och officiellt att jag tackat ja till nya utmaningar. Från och med den 1 september börjar jag en tjänst som HR- och kommunikationschef i samma koncern där jag sedan snart två år jobbat som kommunikationssamordnare. Nu får jag således ansvaret för både kommunikationsfunktionen och HR, och är på det viset tillbaka på samma bana som jag en gång kom in i den här branschen 2009.

För att förklara HR kort så är det alltså en förkortning för HumanResourcesoch innefattar det som också kallas personalfrågor, det vill säga alla frågor som handlar om relationen mellan arbetsgivare och medarbetare. Titeln HR-chef betyder samma som Personalchef. J…

Rundar av och laddar upp!

Vi klev upp tidigt i morse för att städa ur och lämna stugan uppe i Sälenfjällen, för att sedan sladda in på Högfjällshotellet och äta frukost innan hemresan. Hem ja, här har vi inte varit på nästan två veckor. Det är riktigt gött att ha landat i sitt eget kök faktiskt. Idag är vi två trötta men glada cyklister som nu avrundar sommarsemestern och Cykelvasahelgen 2016. Jag har så mycket att skriva om här, all cykling i Gävle och Stockholm, Cykelvasan öppet spår förståss och sedan det här med höst och att vända blad - nystart! Men först ska jag njuta av den här kvällen hemma och pyssla i ordning inför i morgon, jag längtar lite efter vanligt vardag.

Gofrulle på Högfjällshotellet i morse innan hemfärden

Kvällen före...

I morgon är det dags, Cykelvasan öppet spår! Nummerlappar är uthämtade och kläder framlagda. Ingen annan egentlig uppladdning (jag anmälde mig för två veckor sedan) och kommer gå in för att ha en kul dag och försöka njuta av loppet. Jag hoppas på pigga ben! 

På dåligt humör

Idag drog vi i väg till Naturhistoriska riksmuseet för att kika på några utställningar, käka lunch och se film på Cosmonova innan det var dags var dagens huvudmål - Ursviks motionsområde. Jag hade kollat upp Nick-spåret, en MTB-led, på youtube och i några bloggar och hade koll på att vi skulle få möta vissa tekniska partier. Jag insåg ganska direkt när vi drog iväg att jag hade en mindre bra dag. Benen var pigga men huvudet var inte alls med. Jag började tveka på grejor som jag annars fixar lätt och av någon anledning litade jag varken på cykeln eller min egen förmåga. Efter ett par kanske tre kilometer ville jag bara slänga cykeln nedför en klippa och skrika. Det var nära att jag började gråta av frustration. Insåg plötsligen att det dåliga humöret troligen betyder att mensen är på väg. Direkt när tanken landat lättade trycket på något vis och jag kunde acceptera att det är månadens sämsta dag och bara fortsätta. Det gick inte bra och det gick inte fort men både ilskan och ledsenhete…

En heldag i Hellas

Förra sommaren upptäckte vi Hellas och Nacka naturreservat. En sådan pärla som vi sedan dess haft som ett självklart ställe att återvända till. Igår åkte vi dit efter frukost och sprang ett av deras kuperade 5 kilometersspår, lekte i utegymmet och käkade en sen lunch. Efter lite slappartid och cykelmek (jag bytte sadel, mer om det senare) så drog vi ut och trampade. Innan vi åkte tillbaka till vårt basecamp här nere (tack pappa för att vi får låna lägenheten) så tog vi ett kvällsdopp. En magisk dag. 

Cykelturism

Allt du behöver är en cykel, ett glatt humör och trevligt sällskap. Vi gör huvudstaden på två hjul. Att cykla går bättre än att få båda att se okej ut på samma bild. 

En kärleksförklaring

Jag skulle vilja skriva att jag är en modig cyklist. Att jag med nyfikenhet och öppet sinne tar mig an utmaningar som stock, sten och branta utförsbackar. 
Verkligheten är en annan. Jag har vurpat riktigt illa flera gånger som liten och det där sätter hjärnspöken som är svåra att bli av med, men jag jobbar på det. Ibland kanske lite för lite men så vissa dagar tänker jag att "nu jäklar"!

Jag har möjligheten att ha två mtb-cyklar och det är jag så glad över. Dels har jag min "grusvägsräser", en såkallad hardtail, det vill säga en cykel som bara är dämpad fram och som gjord för att cykla exempelvis Cykelvasan med. En cykel som jag troligen kommer att byta ut senare i år.

I höstas köpte jag också en "skogsmaskin" då 2016s cyklar kom ut, en heldämpad sak med ramgeometri för att kunna köra stökig stig och lite utför. Hon är så fantastisk min skogsmaskin, så förlåtande och så stöttande. Hon får mig att vilja och att våga. Hon bär mig över där jag tror att det …

Roadtrippin'

Vi drog iväg söderut igår. Första stoppet var Sundsvall för ett jobbrelaterat möte och sedan mot vår cykelhandlare för att spana på 2017s nyheter från specialized. Därifrån kom vi relativt sent så innan sovdags i Gävle hann vi inte så mycket mer än en kvällslöpning på Högbos kuperade femma. Vi lyckades springa fel och fick 7 km in på kontot. Backarna satt dessvärre kvar i benen idag så det gick halvtrögt på cyklingen, men härligt ändå. Efteråt blev det bad och sommarbuffe. Nu drar vi vidare!

Knästrumpa

Kompressionsstrumpor blev en riktigt het trend för några år sedan och därefter kom diverse kompressionskläder som ett brev på posten. Själv måste jag erkänna att jag ännu inte riktigt upptäckt grejen, jag tycker nämligen inte att jag känner någon större skillnad. 
Därmed inte sagt att kompression inte fungerar utan gissningsvis har jag inte de problem som exempelvis ett par bra strumpor kan avhjälpa. Jag har ett par kompressionstights också men tyvärr är passformen inte riktigt rätt för mig så de sitter inte som de ska och då blir det bara obekvämt. De använder jag väldigt sällan. Strumpor däremot har jag flera par och trots att jag inte diggar kompressionsgrejen så använder jag dem ändå relativt flitigt på sommarhalvåret. Dels för att jag känner mig mindre naken om jag har knästrumpor till shorts och sedan skyddar de underbenen alldeles förträffligt när jag springer i skogen. Annars kommer jag ofta hem med små skärsår och skrap från kvistar och sly, något som enkelt undviks med knäs…

I brist på intervallpass med lillasyster

Sommar och semestertider betyder att lillasyster hänger massor i sin stuga och nu är det flera veckor sedan vi tränade tillsammans. Det är nästan katastrof för min kvalitetsträning faktiskt. Inga riktigt tuffa intervallpass har körts men som vanligt försöker jag peppa mig själv med mitt budord "allt är bättre än inget".
Efter den där inledningen kanske du tror att jag beskyller syrran för att min träning inte riktigt följer planen. Så är det förstås inte utan det skyller jag helt och hållet på latmasken (läs: mig själv). Sedan är det inte bara hon som varit borta utan även jag. Ibland går det sisådär att synka kalendrar helt enkelt och jag är ju som du säkert läst här tidigare ganska bekväm av mig. Jag gillar mysträning och hemfaller gärna åt det så snart tillfälle ges.

Det var en kallare morgon än på länge så jag körde en tunn långärmströja och på det bästa cykel- och springjackan från craft (featherlight heter modellen). Just den här vita tror jag är en utgående färg för j…

I did it! Locknesjön runt på hoj

En seger på två sätt, för det första för att jag överhuvud taget tog mig ut och cyklade idag. Det satt långt inne men du vet hur det är, det är alltid att ta sig i väg som är det svåra, sedan är det kul. Seger på ett annat sätt för att jag äntligen tog mig an turen Locknesjön runt. Jag hörde talas om den i vintras då happyridegänget kört den. Jag har haft den i åtanke ända sedan vi flyttade hit till Södergård i april, men inte förrän idag blev det alltså check på den. Locknesjön är vacker med  sitt grönblå vatten och jag hade finväder ända till jag kom hem. Jag hade precis låst garaget då himlen öppnade sig för en riktig störtskur. Idag hade jag marginalen på min sida.

Semester... igen!

Igår gick jag på min "riktiga" semester. Jag har ju haft en vecka tidigare, en liten försmak kan vi kalla det men nu ska jag ha två veckor i stöten. Vädret visade sig dock inte från sin bästa sida så jag tog faktiskt och ägnade några timmar av förmiddagen åt jobb. Det var liksom det jag var sugen på. 
Idag laddar jag för cykling. Känner mig inte alls sugen men det är återigen som att jag måste. Annars är jag en sådan som anser att en bör eliminera så många måsten som möjligt från sitt liv men med den här Cykelvasan nära förestående så är det liksom bara att bita ihop.

Det är märkligt ändå. Hur jag än gör inför en tävling, oavsett om det är löpning eller cykel, så tappar jag helt suget veckorna innan och vill bara träna andra saker. Jag trodde att det kanske skulle bli annorlunda nu när jag slängde in anmälan bara 2,5 veckor innan, jämfört med då jag tränat flera månader målinriktat, men nej tydligen inte.

Nåväl, det är inte så många cykelpass kvar att avverka så jag ska väl …

Snabbpasset på cykel

Ibland är det bra att ha lite tight med tid. I lördags var vi på eller vid vattnet hela dagen och körde vattenskoter, så när det blev kväll var jag ärligt inte ett dugg sugen på att cykla. Samtidigt var jag lite irriterad  över att jag redan hoppat planerade cykelpass två dagar i rad.
Jag hade ingen vettig anledning att stå över igen och hade inte haft det dagarna innan heller, det var bara ren och skär lathet. Med en hastigt påkommen anmälan till cykelvasan öppet spår om mindre än två veckor går det liksom inte att sjabbla mer så det var bara att bita ihop och göra även om klockan var mer än jag hade önskat.

Sambon skulle kocka middag, hemmagjorda hamburgare med halloumi och annat smaskens, så jag hade en timme på mig. Det är lätt att tycka att det är för kort för cykling men för min del blev det en bra knuff i rumpan för att testa något nytt. Annars bara trampar jag. Nu skulle jag avverka intervaller!

Jag ställde in min timer på 15 minuter uppvärmning, ett intervallblock med 15 gån…