I brist på intervallpass med lillasyster

Sommar och semestertider betyder att lillasyster hänger massor i sin stuga och nu är det flera veckor sedan vi tränade tillsammans. Det är nästan katastrof för min kvalitetsträning faktiskt. Inga riktigt tuffa intervallpass har körts men som vanligt försöker jag peppa mig själv med mitt budord "allt är bättre än inget".


Efter den där inledningen kanske du tror att jag beskyller syrran för att min träning inte riktigt följer planen. Så är det förstås inte utan det skyller jag helt och hållet på latmasken (läs: mig själv). Sedan är det inte bara hon som varit borta utan även jag. Ibland går det sisådär att synka kalendrar helt enkelt och jag är ju som du säkert läst här tidigare ganska bekväm av mig. Jag gillar mysträning och hemfaller gärna åt det så snart tillfälle ges.

Det var en kallare morgon än på länge så jag körde en tunn långärmströja och på det bästa cykel- och springjackan från craft (featherlight heter modellen). Just den här vita tror jag är en utgående färg för jag fyndade den för ca 400 kronor

En morgon laddade jag i varje fall för intervaller och favoriten trettiosekundare, fast istället för att springa på löpband i en bestämd fart så körde jag ute på känsla. Jag klockade inte rusherna så jag har noll koll på farten. Förmodligen lusigare i början än jag skulle ha kört på bandet men på slutet försökte jag verkligen trycka på, så låt säga att en tredjedel av passet i varje fall höll hyfsad kvalitet. Det får anses godkänt för mig på ett ensampass. Jag är inte någon särskilt bra självplågare.

Jag kör med appen intervalltimer i mobilen när jag springer intervaller utomhus, för att få hjälp med att hålla tiden. Den piper för rush och för vila samtidigt som jag kan lyssna på ljudbok, eller som idag en podd (marathonpodden med avsnittet där Petra möter Mikael Ekwall).

Passupplägg 30-sekundare utomhus:

  • Uppvärmning 5 minuter lätt jogg
  • Intervallblocket; 20 x 30 sekunder med 30 s gåvila mellan varje
  • Långspurt på ca 300 meter
  • Nedvarvning promenad hem


Trots en något kyligare morgon så valde jag ändå shorts och till det ett par korta strumpor. Jag kör med knästrumpor när jag springer i skogen för att skydda underbenen från kvistar och sly, men på grusväg eller asfalt blir det oftast ankelvarianter. På fötterna mina mjuka nike free distance.

Varje intervallpass som jag lyckas avverka på egen hand numera är en seger och förtjänar därför ett V-tecken för victory!

Kommentarer

Intervalltimer & featherlight är GRYMMA grejer :D
SARA BORG sa…
Elna, du har så rätt :-)

Populära inlägg