Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2017

Halvmara-effekten

Det har gått lite drygt en månad nu sedan jag sprang den där halvmaran runt Djurgården. Om du förresten missade min racerapport från loppet så hittar du den här. Att överträffa sig själv på tävling sådär gav oanade följder, vi kan kalla det för halvmara-effekten, men nu undrar jag om inte den börjar klinga av?!

Först efter loppet så tyckte jag plötsligt att det var lätt att springa längre än mina standard 4-5 kilometer. Det var inte ett dugg svårt att motivera mig själv till att åtminstone ett pass i veckan blev lite längre än så. Jag menar, har en nyligen fixat över två mil i överfart då är ju inte milen i vanlig lunk någon jättegrej liksom. Sedan så började jag springa vissa pass lite snabbare eller lägga in fartlek i passen, till och med så rev jag av ett spontant backpass. Inte så att jag körde några planerade och strukturerade intervallpass eller så, men när jag fick feeling så tryckte jag på. Jag var ju liksom trygg i att jag orkade springa snabbare än + 6:30-tempo, som liksom b…

En sådan där kväll...

...när en äntligen klipper gräsmattan första gången för säsongen. Grannen har redan klippt sin gräsmatta två gånger.

...när en kan vara ute i t-shirt utan att frysa.

...när en plockar rabarber och kokar kräm att ha på chokladmoussen till efterrätt.

...när solen skiner, fåglarna kvittrar och jag har fått fräknar på näsan.

...när en har ytterdörren öppen länge, länge. Nästan ända tills det är läggdags.

...när en ligger i soffan och läser en bra bok, efter att ha njutit av allt det där andra innan.

Långpass i första sommarvärmen

Igår kom sommarvärmen på riktigt. Ida och jag hade planerat ett morgonpass och eftersom vi skulle springa mestadels i skogen så var jag osäker på hur jag skulle klä mig. Jag tänkte att det kanske skulle vara skuggigt och svalt på vissa partier, så jag tog en tunn men långärmad tröja och mina tunnaste långa tights. Ida var mer rutinerad och valde shorts och t-shirt, vilket snart visade sig vara helt rätt för den dagen.

Vi möttes upp vid ICA Blå Center och satte av mot ÖSK. Jag kände mig först väldigt seg i benen men tyckte ändå att det lossnade efter någon kilometer. Värmen hade ännu inte blivit så extrem, inte för att vi snackar så höga temperaturer senare heller men för en ovan jämting som knappt fått plusgrader på hela våren så blev det tufft senare. Men tillbaka till början. Vi sprang som vanligt och snicksnackade om ditten och datten. När en tar Spikisrundan från det här hållet så kommer alla stigningar på första halvan. Det är skönt att få dem avklarade men samtidigt ganska tufft…

Låååånghelg med firande

Vilken helg det blev! Trots att jag jobbade på fredagen så känns det ändå som att jag har varit ledig hur länge som helst, kanske för att jag hunnit med så många olika saker? Som exempelvis vattenskoterpremiären och årets första rabarberskörd. På träningsfronten så sprang jag två gånger, i torsdags och så långpasset igår med vännen Ida. Det kommer förresten ett eget inlägg om det senare men jag kan väl säga som så att det var rätt tungt där på slutet - så varmt! Sedan så cyklade jag till och från jobbet i fredags, andra gången på samma vecka.

På den mer festliga fronten så var vi på 40-årskalas i fredags och överraskningsfirade vår vän Anders. Det är han i flertal på bilden. Så läskigt med alla maskerna. Det är jag som nummer tre från vänster, i ljusblå blus med svart långkofta. Var L är ser jag ärligt talat inte riktigt... Han hade jeansskjorta så det kan vara han som står bredvid mig. En trevlig kväll med supergod mat. Så igår var det dags för nästa "firande" - morsdag. In…

Laddar för långpass!

Idag kör många cyklister som jag känner och/eller följer i sociala medier Långa Lugnet i Falun, ett MTB-lopp som jag aldrig testat men varit lite sugen på. Jag håller tummarna på distans förstås och sitter själv och laddar med kaffe, rostmacka och lite rysk yoghurt inför ett långpass löpning med vännen Ida. Spikisrundan väntar, min favorit, och vädret ser just nu riktigt lovande ut!

Lattjo liten pryl!

För ett par veckor sedan tog jag steget och köpte mig en liten vattenskoter, en Seadoo Spark. Jag har ju hånat sambon lite i ett par år för att sittmaskin är lika med gubbmaskin (till skillnad från ståmaskin/jetski) men nu har jag alltså själv trillat dit. L har hävdat länge att det skulle vara något för mig men jag har bestämt nekat.


Idag var det äntligen premiärtur. Efter en seg morgon, vi var på fyrtioårskalas igår och trots att jag bara konsumerade vatten hela kvällen så kände jag mig bakis i morse med huvudvärk och trötthet, så stack vi ut. Vi har väldigt lågt vattenstånd i sjön fortfarande så att få i maskinerna är inte helt lätt, men det har blivit lite bättre nu den senaste veckan. Med hjälp av svärfars fyrhjuling gick det fint. 

Visst var det kärlek direkt! Jag trodde inte alls att jag skulle tycka att det var så kul som jag faktiskt gjorde. Det enda jag tänkte på där ute på vattnet var att det ju var en lattjo liten pryl och så blev jag sådär bubbligt nykär på något fånigt sät…

Årets första rabarber

I helgen skördade jag äntligen årets första rabarber som skjutit fart ordentligt de sista dagarna. Innan dess var de länge små, röda knölar som liksom bara väntade på att solen skulle komma. Förra året plockade jag rabarber redan i början på maj. Då var det späda, små stjälkar men i år verkar kylan ha härdat för det var rejäla grejor jag fick upp. Första rabarberpajen är bakad och uppäten, smaskens!

Gillar du rabarber?


Heja heja!

I onsdags fick jag tummen ur och cyklade till jobbet igen. Det var ju ett tag sedan. Jag hade för övrigt inte suttit på hojen sedan tävlingen i Uppsala för en och en halv vecka sedan, så det var liksom på tiden. På onsdagkvällar håller Helena och Hasse cykelträning också, så det fanns en liten tanke om att hänga med på den innan jag cyklade från stan. Dock hade jag hört att det vankades tidtagning och det var jag inte så pepp på. Jag har varit lite trött i huvudet ett par dagar efter mycket prestationspress på alla möjliga håll, så jag hade ingen lust att pressa knoppen mer.

Så skrev Hasse till mig på messenger och undrade om jag kunde hjälpa till lite i stället, och då såg jag såklart min chans att få vara med utan att vara med så att säga. Jag skulle få lugna cykelkilometer på kontot, helt utan press. Träningsdeltagarna skulle köra mtb-banan på ÖSK på tid, och det behövdes någon som kunde visa på rätt riktning i ett Y-kors i en snabb utförslöpa. Så där stod jag och hejade samtidigt s…

Lugn start på kristiflygarhelgen

Sovmorgon, smågrått väder med regn i luften och en småtrött kropp. Syrran och jag konstaterade att nu är vi tanter på riktigt, klarar inte ens av att vara uppe fram emot midnatt. Jag har i och för sig aldrig varit någon nattuggla. Idag har jag inte gjort många knop, lite pyssel bara. Annat var det för två år sedan, då firade vi den här helgen med familjemys i Trondheim, och jag sprang på löpband med kiddosarna i hotellgymmet.

L har cykelverkstad för fulla muggar när nya åket ska göras redo för premiär. Det är en Specialized Stumpjumper Comp, om det är någon som är nyfiken. Den är verkligen galet snygg, mattsvart och allt. Snart är våra oldies´ar ivägskeppade till nya ägare och årets stall redo. Det här kan bli en riktigt fin cykelsommar!


Oj, redan fronsdag!

Dagarna knallar på i ett högt tempo just nu och när L konstaterade att det är fronsdag idag, alltså onsdag fast också fredag ifall en ska ha långhelg, så fick jag ett bryskt uppvaknande. Jag trodde att det var tisdag. På sin höjd. En blir liksom lite dagvill när en börjar veckan på knasigt sätt, som i Stockholm. Nu är jag i varje fall hemma och shit pommes frites vad här har grönskat sedan i fredags när jag åkte. Snart måste gräsklipparen fram, puh men också gött.

Förra veckan blev det inte vidare mycket motionerande, jag tror att jag joggade tre gånger. Den här veckan vill jag få till lite mer mängd och framförallt på cykeln. Åsarnatrampet ligger inte många veckor bort och tills dess vill jag ha några fler cykelmil i benen än jag hade i Uppsala. Igår blev det dock löpning med grymt sällskap. Trots en del uppför i början så är det alltid lättare att springa när en kan snacka bort tiden. Det blev drygt 7 kilometer från Lillsjön mot Spikbodarna, Torvalla och Odensala.


PWC Endurance 2017 - eller livet utanför komfortzonen!

För länge länge länge sedan började min sambo snacka om något sorts vattenskoterevent i Stockholms skärgård, som han var nyfiken på. Eftersom jag har varit rätt så vattenrädd, men jobbat bort mycket av det genom att börja köra jetski, så var jag kanske inte fullt så överdrivet entusiastisk och stöttande som jag egentligen skulle vilja vara. Sedan kom det upp igen för någon månad sedan då han sms:ade mig om det då jag var på en jobbresa. Det var kanske på grund av lika delar mycket att göra som omedvetet undvikande av ämnet som jag missade att svara. Ett tag efteråt, på en ny jobbresa, fick jag sms om att vi var anmälda. Sambon skulle delta på vattenskoter och jag var anmäld till den medföljande ribbåten. Jag kanske inte jublade direkt men samtidigt så tänkte jag att det är precis det här som gör att jag gillar min sambo så mycket, att han puttar mig lite försiktigt utanför min komfortzon. Och det är ju sant det som sägs, att det är där ute som the magic happens!

De senaste veckorna ha…

Lazy sunday!

Vilken helg det här blev! Du som följer mig på instagram vet redan att jag var på vattnet mer eller mindre hela dagen igår, något som jag definitivt kommer att skriva ett eget inlägg om här i bloggen också. De som känt mig länge vet att jag har lätt för att få åk-/sjösjuka och dessutom varit väldigt vattenrädd, så för mig att vara en heldag på sjön och dessutom uppskatta det, förstår att det är ganska stort.

Om det var action igår så är det rena rama motsatsen idag. Det där med balans du vet. Vädret är på topp här i Stockholm och jag har ägnat dagen till att ta det så lugnt som möjligt. Vad sägs om morgonkaffe med bokläsning utomhus, lunch och poddlyssning fortfarande utomhus, och sedan eftermiddagskaffe och lite jobbrelaterad läsning om Kommunikation och förändringsarbete, också det under ett parasoll utomhus. En får ta tillvara på sådana här dagar med finväder tänker jag!

RACERAPPORT: Pearl Izumi MTB Skandis 28 km

Det har gått några dagar nu och det har blivit dags att få ihop några ord om det där loppet. 

Jag hade ju velat fram och tillbaka. Några starka cykelben hade jag inte hittat men tävlingslängtan fanns där. Under lördagen då jag som cyklande publik under UNT bike weekend hängde en hel del längs med tävlingsbanan och inne på start- och målområdet vid Borggården så blev det ganska lätt. Det var såklart att jag också skulle anmäla mig till söndagens mtb-lopp!

- Moster, det kan väl vara ett bra tillfälle för dig att tävla litegrann, sade Vide (snart 9 år).
Sagt och gjort! Med Vides ord i bakhuvudet, då jag helgen innan berättade att jag skulle till Uppsala för att L skulle tävla på cykel, så fick det bli så. Jag hade gått och grunnat under veckan på om jag skulle köra 51 kilometer eller om jag skulle ta det kortare alternativet på 28. Nog kan jag trampa i fem mil, det är inte det, men med så lite cykelträning i kroppen så tänkte jag att det skulle vara roligare att köra lite kortare men istä…

När regnet står som spö i backen

... då är det lätt att börja leta undanflykter för att hoppa över motionen! Är jag inte lite väl trött idag? Kanske har jag en förkylning på gång i kroppen? Eller gör det inte lite ont någonstans ändå? Om jag känner efter sådär riktigt ordentligt...?!

Så kändes det igår. Jag kom hem från jobbet lite senare än vanligt, klockan hade passerat 19. Men hur än jag vred och vände på det så hittade jag ingen ursäkt som var sann och dessutom vet jag att regn är härligt springväder - det känns bara tungsamt innan! Och vilket pass det blev sedan. Jag skarvade på en extra kilometer innan min skogsrunda, vilket gjorde susen. Jag var genomvarm när uppförslutningarna började och vips kunde jag hålla ett helt annat tempo än annars. Jag vet inte om det var regnet som gjorde att jag ville hem snabbt eller om det är de två dagarna på resa utan någon motion som gjort det, men så härligt att vara pigg i benen.

Ett väldans flängande

Just nu är det lite roddigt att få ihop kalendern. Jag försöker annars ha ett okomplicerat och ganska obokat, stressfritt privatliv, men så ibland så faller ju det och nu kommer det vara flera helger på rad med resor hit och dit och lite annat bokat. Då hinner jag inte riktigt ladda om som jag annars gör mellan alla jobbgrejor. Igår var en sådan där "omladdningskväll". En enda vanlig kväll hemma, att göra helt vanliga saker. Att ha vardag helt enkelt. Packa upp, tvätta kläder, springa en vända i skogen, laga mat, packa väskan igen och sedan tack och godnatt för att kliva upp supertidigt och dra iväg med tåget. Livet alltså!

Det var tungt att springa, flåsigt, men jag tänkte ändå på det just där och just då, hur jag fylls på. Fågelkvitter, friskluft och att känna hjärtat dunka där inne i bröstet i varje uppförsbacke. Där och då rann allt bara av och jag (med risk för att låta frireligiös) kände en sådan frid. Jag har konstaterat det förut och jag kommer fortsätta med det, att…

UNT bike weekend 2017

Det är måndag, ny vecka och en kastas från helg till vardag igen. Vi kom hem från Uppsala i rätt bra tid igår kväll så jag har sovit gott i natt. Tänka sig att det blev tävlingspremiär på hoj för mig igår, trots allt. Som jag skrev i lördags var det omöjligt att inte ryckas med i den härliga stämningen. Det kommer en racerrapport från det var det lider, men låt oss först ta lite om helgen i stort.

UNT bike weekend gick alltså av stapeln i helgen, med tävlingar för såväl elit som motionär från fredag till söndag. L och jag körde ner efter jobbet i fredags, med ett stopp på Big Bike i Sundsvall för att hämta upp lite kompletterande utrustning, och landade på hotellet strax efter klockan 22. Jag var trött och somnade i princip när huvudet träffade kudden, vilket var bra eftersom klockan ringde vid 6 dagen därpå. L skulle starta i det långa landsvägsloppet över 167 kilometer - nästan 17 mil alltså - redan klockan 8:27. Många gånger har rollerna varit omvända, med mig som tävlande och L som…

Uppsala

Vi är i Uppsala och cyklar. Idag gick landsvägsloppen. Min sambo körde 167 km och jag var cyklande publik. Fantastiskt väder för det. I morgon väntar MTB och jag har visst råkat efteranmäla mig trots allt. Det var svårt att motstå den  goda stämningen på plats, klart att jag också vill vara med!

Prick just nu

Sara skriver att fredag betyder fredagslista. I alla fall ibland. Tydligen just prick nu. Jag hakar såklart på!


jag gör: sitter vid mitt köksbord och dricker mörakaffe (läs: morgonkaffe).
jag ska: jobba! Sedan drar vi till Uppsala för en cyklig helg. Det vankas UNT bike weekend.
jag kan: allt jag vill! Det sade alltid pappa till mig när jag var liten och även fast jag vet nu att det är en sanning med modifikation så sitter känslan kvar i ryggmärgen. Jag vet att det är olika svårt och tar olika tid, men det mesta kan jag om jag bara vill och ger det ett försök.
jag köper: löpartights. Lillasyster lillstrumpa har dömt ut två av mina gamla godingar eftersom de blivit lite väl transparenta över rumpan...
jag borde: slänga ovanstående två löpartighets men tänker att de kan vara bra att ha...
jag måste: packa.
jag vet: att jag måste packa och borde ha gjort det igår kväll, men då bakade jag chokladbollar istället.
jag tycker: att det är så himla kul att springa just nu! Jag är fortfarande lite hög …

Chokladbollens dag

Idag var det tydligen chokladbollens dag. Jag fattar inte, det finns verkligen en dag för allt! Kanelbullar, semlor, våfflor, mammor, pappor, menlösa barn och nu alltså även chokladbollar. Jag brukar alltid missa sådant där och tajma fel, men ibland så händer det!

Nu tänker du att det har slagit runt totalt här. Först chokladmuffins och nu chokladbollar, äter vi bara snask här hemma? Jag kan lugna dig, efter i kväll är jag nog inte sugen på fika på ett bra tag. Jag gjorde nämligen en klassiker, det vill säga jag åt alldeles för mycket. Häften av smeten slank liksom ner redan innan den hunnit bli bollar. Redan innan jag hunnit göra middag dessutom. Eftersom jag alltid höftar recepten lite så smakar jag mig fram under processen. Det blev mycket smakande...

Typ det här receptet utgick jag ifrån förresten ifall du vill prova.


Gravidrykten av en chokladmuffins

Det här ska ju bli en cykelvecka men lite löpning tänker jag bjuda på också. Kommer du ihåg att jag lite sådär i förbifarten har nämnt att jag sprang med L i fredags och att det var ett pass fullt av lidande - på flera sätt?! Jag tänkte att jag måste återkomma till det då det nästan var lite surrealistiskt.

Vi tar det från början. L och jag hade bestämt att vi skulle mötas upp på stan och ta en fika efter jobbet. Jag satsade på en chokladmuffins, samma sort som jag ätit vid ett tillfälle tidigare i veckan och gillat, med kaffe till. Vi fick ett mysigt soffhörn och blev sittande ganska länge. Snicksnack varvades med kaffedrickande och koll på youtube. Efterhand började min mage kännas lite konstig. Jag var mätt, betydligt mer mätt än jag borde vara eftersom det inte var någon kingsize-muffins precis. Övre delen av magen, från revbenen ner till naveln ungefär, började kännas spänd, putigt svullen och alltmer stenhård. Jag mådde lite konstigt men inte illa på riktigt.

Efter ett par timma…

Låt det bli en cyklig vecka

Efter lördagens konstaterande om att mina starka cykelben verkar ha rymt eller något så började jag fundera på hur mycket (eller lite) jag egentligen har trampat i år. Efter att ha scrollat igenom mitt instagramflöde och hittat sju cykliga tillfällen under 2017 så får jag väl lov att konstatera att det inte är så konstigt om cykelformen uteblir. Visst har jag trampat någon mer gång än så, men knappast fler gånger än jag har tår på mina fötter. Attans!

Nåväl, det är inget att sura över utan jag får helt enkelt konstatera att det är hög tid att ta tag i saken - låt detta bli en cyklig vecka! Jag har en tendens att välja löpning framför hoj på vardagar då det är tight med tid, men faktum är att mitt annars så vanligen använda mantra "allt är bättre än inget" funkar när det gäller cykling också. En måste inte vara ute i flera timmar, som jag lätt fastnar i att tänka.

Igår var det måndag och jag satte tonen för veckan med ett kort men rackarns effektivt stigpass. Först några kilo…

Därför ska du springa med en vän!

Jag springer de allra flesta av mina pass ensam i ett för mig makligt tempo. Jag springer dessutom ofta samma gamla runda. Jag är således mer eller mindre ett skolboksexempel på hur en inte ska träna för att bli en bättre löpare. Men med målsättningen att träna för en god hälsa, som jag oftast har, så räcker det alldeles utmärkt.

Nu till sommaren så har jag dock en vision om att komma upp i lite längre distanser igen och gärna i fart också, och då finns det inget sätt som är så roligt som att springa tillsammans med andra. Det spelar inte så stor roll om det är med någon som är snabbare eller långsammare än jag själv, för all träning som görs med andra gör att jag får ändra tempo från mitt vanliga. Det är precis det där med att komma ur min vanliga lunk och både springa ännu långsammare pass och springa snabbare som jag behöver.

I helgen sprang jag två pass och båda med sällskap. På fredagskvällen ett för mig snabbt pass på sommarslingan här hemma tillsammans med Lars. Det blev riktig…

Utomhushelg!

Det känns som om det är dags för en lista igen. Varför inte några godbitar från helgen?!

Den här helgen har jag:fått till min träning riktigt bra. Det är jag nöjd över. Under veckorna är det inte lika lätt så jag vill gärna röra på mig fredag, lördag och söndag - vilket jag lyckades med. Det blidde löpning (med prehabövningar efteråt), cykel och så löpning igen. varit utomhus massor. Mest hela tiden. varit på fikadejt med min kille. Det var förvisso inomhus, men utanför hemmet så ändå "ute". haft lillasyster med kiddosar på besök. Vi grillade utelunch; korv och baconlindan halloumi.varit på Sörvalla och köpt mer uteblommor (som systeryster planterade medan jag gjorde en blåbärspaj).  krattat och kört bort löv i massor. Jag tycker inte att man måste kratta bort allt löv, men de delar av vår gård som är vid vår "miniskog" är täckt av ett tjockt lager och det tar jag bort. På resten av gården ordnar sig det där med löven när det är dags för första gräsklippet. suttit …