Fortsätt till huvudinnehåll

Halvmara-effekten

Det har gått lite drygt en månad nu sedan jag sprang den där halvmaran runt Djurgården. Om du förresten missade min racerapport från loppet så hittar du den här. Att överträffa sig själv på tävling sådär gav oanade följder, vi kan kalla det för halvmara-effekten, men nu undrar jag om inte den börjar klinga av?!

Först efter loppet så tyckte jag plötsligt att det var lätt att springa längre än mina standard 4-5 kilometer. Det var inte ett dugg svårt att motivera mig själv till att åtminstone ett pass i veckan blev lite längre än så. Jag menar, har en nyligen fixat över två mil i överfart då är ju inte milen i vanlig lunk någon jättegrej liksom. Sedan så började jag springa vissa pass lite snabbare eller lägga in fartlek i passen, till och med så rev jag av ett spontant backpass. Inte så att jag körde några planerade och strukturerade intervallpass eller så, men när jag fick feeling så tryckte jag på. Jag var ju liksom trygg i att jag orkade springa snabbare än + 6:30-tempo, som liksom blivit lite av min mysfart, för jag hade ju klarat det på tävligen.

Det häftiga med halvmara-effekten är att jag utan att på något sätt ha planerat eller har strävat efter att bli en bättre och snabbare löpare, ändå faktiskt har blivit det. Jag springer ju med klocka på mina pass, även om jag numera sällan bryr mig om den medan jag springer, så jag kan se utveckligen i efterhand. Jag håller ett högre snittempo på sommarslingan nu än jag gjorde för några veckor sedan. Ungefär 30 sek/km snabbare ligger mitt grundtempo på och även om jag fortfarande inte är någon fartraket ens jämfört med mig själv och min forna löparform så är det ändå häftigt att se vilken effekt prestationen på ett lopp haft för min motivation utan att jag egentligen har tänkt på det.

Men nu som sagt så tror jag att effekten har avtagit. Jag tyckte inte långpasset i söndags var det minsta lätt att springa (tvärtom kändes det jättejättelångt med 14 kilometer) och mitt senaste korta pass, i torsdags, var inte särskilt lätt eller snabbt det heller. Då finns det kanske bara en lösning, eller? Att anmäla mig till ett nytt lopp?!

I Craft från topp till tå (nästan) och röd i ansiktet som få...
Torsdagens kortpass på sommarslingan var ovanligt tungt
...men vädret var fint och att springa är ändå alltid gött!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…