Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2016

LITE LÄTT AVIS

Tittade du på Tjejvasan på TV i lördags? Såg du också sol, superfina skidspår och glada tjejer? Det gjorde jag och vet du, jag blev sugen. Under de senaste åren har jag ofta fått frågan om jag ska åka Vasaloppet eller delta i något annat av evenemangen under vinterveckan, men jag har kategoriskt svarat nej. För jag har faktiskt aldrig tidigare tyckt att det vore något för mig.

Nu köpte jag ju en klassisk skidutrustning här bara för någon vecka sedan och har tagit mina första diagonalskär på nästan 15 år, förutom de stela steg jag gjort med skejtutrustning ihop med kiddosarna. Någonstans har det kanske legat och grott ändå att jag ska åka lite klassiskt för att någongång sådär i framtiden ni vet, typ när jag fyller 40, kunna vara med i något av Vasaloppen. När jag sedan får se sådant här härligt på TV och i mina sociala kanaler det är då avundsjukan (i positivt mening alltså) slår till på allvar, jag hade så gärna också velat vara med. Jag blir superpeppad av att se skidglädjen, härlig…

LJUSET HÖRRNI, LJUSET!

Förra veckan var jag på vift så då tänkte jag inte på det, men så i morse när jag steg utanför dörren strax före sju så var det ljust. Helst sanslöst ljust. Jag kan inte med ord beskriva känslan som spred sig i min kropp av att dagsljuset är tillbaka på riktigt, det nästan bubblade.

I morgon är det ny månad, mars, och vårvintern kommer att göra entré på allvar. Jag ser fram emot härliga helger med pulkaåkning, korvgrillning, längdskidor och cykling i vårsolen under både mars och april. Ungefär så som jag fick en försmak av i helgen som gick. Dessutom går vi mot sportlovsvecka. På lördag packar vi in oss i bilarna och styr mot Sälen. Som jag längtar!

Igår satte jag mig ner i fem minuter och öppnade skrivboken där jag vid årsskiftet präntade ner min önskelista för året. Tidigare har jag bara tittat på den en gång per år men nu tänker jag att jag behöver påminna mig själv oftare. Det är rätt häftigt ändå för jag kunde redan checka av några punkter. Det blir lätt så att så snart en fått p…

CYKELLYCKA NU IGEN

Jag har en ambition om att cykla en gång varje vecka, helst på helgen för att vara ute och lapa friskluft så mycket som möjligt. Nu blir det som bekant inte alltid som en har tänkt sig, så när jag idag satte mig på sadeln så var det två veckor sedan sist.

Att jag skulle cykla idag var ganska givet. Redan igår kväll då vi var på bio och sedan gick ut och käkade så vandrade mina tankar iväg lite eftersom jag verkligen längtade till passet idag. Men så i morse blev det lite som det ofta blir för mig. Jag börjar stöka med en massa annat och det drar ut på tiden. Typ vika tvätt, vattna blommor, hänga tvätt och torka av bänkarna i köket. Det är absolut sådant som behöver göras men kanske inte nödvändigtvis just där och då. Läste du Elnas inlägg tidigare i veckan om allt det där runt omkring och att drälla? Stor igenkänningsfaktor för min del där alltså.

Nåväl, jag kom ut på cykeln tillslut, efter att ha brottats med att komma i alla kläder. Som vanligt var jag nästan svettig efter den proce…

CHIABATTA

Morgonens roligaste! Skicka "chiabattan" ber L när vi äter frukost. Som de flesta andra säkert så får jag upp en bild i huvudet av en ciabatta, vilket inte alls var vad han syftade på. "Batta" på jämtländska betyder smörgås och det frukostbröd som jag en gång i tiden experimenterade fram men som han tagit över bakningen på innehåller chia-frön, så visst är namnet logiskt.



Vill du också testa chiabatta? Det är ett mättande, enkelt och snabbt frukostbröd som du vevar ihop och gräddar på ungefär en kvart. Här hittar du receptet!

FINFIN DAG I SKIDSPÅRET

Med tejpade fötter, i ett försök att skydda hälarna som bara delvis återhämtat sig från den klassiska skidåkningen förra helgen, begav jag mig upp till Spikbodarna. Med mig hade jag både min klassiska och min skejtutrustning. Planen var att köra klassiskt så länge hälarna tillät och sedan gå över till skejt tills jag fått ihop 15 kilometer.

Jag gav mig ut på spåret som är skyltat som 2,5 kilometer fast i verkligheten snarare mäter 2,2. Ni vet det som jag åkte med Nilas för några veckor sedan. Det är i princip helt platt vilket jag tänkte skulle påfresta hälarna lite mindre än femman som har lite mer motlut framförallt i början. Att jag sedan på många sätt kan vara rätt lat av mig kan också ha påverkat spårvalet. Visst kände jag av skavet men aldrig såsom förra helgen så jag rev av fyra varv och hade förmodligen kunnat fortsätta. Men då gick jag istället och bytte till torra vantar, andra pjäxor och skidor. Sedan ut och harvade på i ytterligare 3 varv. Det känns verkligen som att flyg…

OFÖRSKÄMT HÄRLIGT

Ni vet den där känslan. När en inte rört sig på flera dagar, är trött efter en tuff men rolig vecka, helst av allt tror sig vilja krypa ner under täcket bara. Men så på något sätt ändå piggnar till lite av den där promenaden på väg hem från tåget. Trots att klockan är närmare halv åtta.

Det är då räddningen är att L inte är hemma. Det är då jag ändå känner att jag ska byta om till löparkläder och ge mig ut på världens bästa mysjogg. Och sedan faktiskt, mot alla odds, ändå gör just det! Om ni följer mig på instagram, @saraeborg heter jag där, så såg ni kanske min lycko-jogg förut? Det är verkligen som ett litet lyckopiller.

Nu sitter jag här, mittemot L, och äter jordgubbar. Smaskens.

TIDEN FLYGER IVÄG

Här sitter jag när torsdagen snart ska övergå i fredag och inser att jag tappat bort både blogg och träning den här veckan. Inte särskilt mycket att rapportera om således. Däremot har jag fortfarande träningsvärk efter mitt hemmapass som jag körde i tisdags så det går väl inte precis någon nöd på mig för att jag suttit på rumpan på möten i två dagar. Snart är det helg hörrni, då är jag tillbaka här igen!

VELAR

God morgon!

Här sitter jag och funderar på hur jag ska lägga upp dagen. I morgon ska jag vara på plats på HQ ungefär 60 mil hemifrån. Jag skulle kunna flyga till hyggligt pris i kväll och ta bussen sista biten, eller åka tåg också för den delen. Det lockar otroligt. Men det man vinner i ena ändan straffar sig i den andra, det brukar ju kunna vara så. Då klaffar det sämre på fredag och jag kommer att komma hem betydligt senare än om jag tar bilen idag. Så det kanske är lika bra att bita i det sura äpplet och göra som jag hade tänkt från början, det vill säga köra? 
Från en annan biltur. Jag tycker på många sätt om att åka bil. Det är fridfullt och lämnar tid till eftertanke
Det är märkligt ändå hur lätt tankarna faller på plats när de hamnar på pränt. Vad spelar väl en timme eller två hit eller dit för roll? Sedan jag skrev första stycket har jag bokat resan och kommer inte att ta bilen. Det föll på plats av sig själv det där. Gött! Nu kan jag i lugn och ro jobba klart den här dagen och…

GREAT START

Jag morgontränade idag. Så bra sätt att starta dagen och veckan. Nu, efter en kontorsdag, är jag redo för att ge mig ut på vift snart igen. 

THE B-DAY PARTY

"FLUR-VÄÄR"

Vilken härlig helg! Igår morse vid 9-snåret plockade jag upp systrarna och Elins "granntant" Ida för att brassa ner till Brånan. Ett 30-årskalas skulle roddas och vi pysslade på för fullt mest hela dagen. Jag hade dessutom fått tillstånd att smita iväg en stund för att testa mina nya längdskidor.

Sagt och gjort. Trots att vinden ven för fullt klädde jag på mig och körde upp till Kyrkspåret i Åsarna. Jag satt i några minuter i bilen och gruvade mig innan jag bet ihop och gav mig av. Men ganska direkt kände jag att det här är livet! Så länge jag har rätt kläder på mig, vilket jag tydligen hade lyckats riktigt bra med, så känner jag mig alltid lite extra levande när det är flur-väär (busväder på jämtländska). Jag hade siktet inställt på att köra 15 kilometersspåret men lyckades dra på mig skavsår redan efter fem. Vek därför istället av på milspåret och fick skejta sista halvan eftersom det fungerade bättre för hälarna än diagonalåkning.

Idag surar jag lite. Solen har skinit fr…

WEEKEND PLANS

Det är lördag morgon och här sitter jag med min älskade frukost. Efter en vecka på hotell så är det kalasmysigt att få vara hemma.

En aning tomt bara eftersom sambon åkt bort en sväng, vilket känns riktigt ovant. Det är ju alltid jag som annars är den som är ute och flänger. Men snart drar jag iväg jag också, väskan är packad och jag är redo, dags för bästaste helgen!

> Åka klassiska längdskidor för första gången på typ 13 år!> Mysa hemma i Brånan> Kolla på Vinterstudion> Krama min lillasyster lillstrumpa som kommit hem från Sydafrika> Fira min systeryster 30-åringen> Party party party party!> Längsta efter min sambo och sedan när vi träffas få säga grattis på 36-årsdagen

JAG TROR ATT DET FUNKAR!

Hipp hipp hurra, grattis kära systeryster på din 30-årsdag! Och grattis till mig för peppar peppar ta i trä, det verkar som om min hypotes stämmer. "Långgåggingen" häromdagen har inte satt några som helst spår i min trasselvad utan jag känner mig totalt opåverkad. Inte alls som jag blir av intervaller i högre tempo då benet känns som en betongklump i ett par dagar och kräver både självmassage, liniment och foamroller för att återhämta sig. Om du visste hur glad jag känner mig över det här! Nu smider jag och Ida planer för fullt.

NÅGON FORM AV NYSTART

Jag skrev igår att nu var det dags att komma igång med lite mer träning än den här "allt-är-bättre-än-inget-grejen" som jag har hållit på med väldigt länge nu. Det är inget fel med den så, men jag har tröttnat. Jag behöver en förändring och jag vill ha en förändring. Jag vill träna mer mängd igen.

Jag önskar så att min kropp var hel och att jag kunde säga att jag skulle börja med maraton igen, för ja, det suget är tillbaka. Nu kanske det är så att jag inte kan göra det mer, vi får se, men bara det faktum att jag vill igen är jag så glad för. De senaste veckorna har jag sprungit två gånger i veckan och helt skippat gåggingen. Visserligen har jag kört några intervallpass på löpband och då bryter en ju också av löpningen med pauser men faktum är att min vad haft svårt att hinna återhämta sig. Det högre tempot sliter lite för mycket just nu.

SÅ BRA KVÄLL
Det hände en massa bra saker ikväll som jag fick energi av. Jag blev kvar på jobbet halvsent men gick därifrån med ett leende…

VÄLBEHÖVLIG VILODAG

Jag kände det igår kväll, kroppen var inte helt med på noterna efter helgens bravader alltså. Jag skulle köra mitt hemmastyrkepass, som jag i mitt huvud tror att jag kör varje vecka fast jag börjar någonstans inse att det bara är som jag tror. Det eftersom jag får sådan hiskelig träningsvärk efteråt. Det är nog snarare varannan eller i värsta fall var tredje vecka det blir av.

Hur som helst, jag skulle alltså träna lite hemma efter jobbet. Jag körde tabator, som oftast 7 stycken vilket då brukar bli ganska exakt 30 minuter inklusive byte av övning och omstart av timern. På axelpressarna insåg jag att jag "inte var i form". Där jag normalt orkar ungefär 8 pressar klarade jag inte ens av det på första omgången. På den sista lyckades jag pressa upp hantlarna två gånger. Så sopslut i kroppen alltså. Lade in några bicepscurl för skojs skull, ingår inte som standard i mitt pass men jag byter ut vissa övningar för att få lite omväxling, och insåg att det inte var min dag där heller…

VAD-LISTAN

Är vi redo för en ny lista? Jag snubblade över VAD-LISTAN hos Elna här på morgonkvisten och bara "måste" köra den!

Vad stressar dig? När jag tror att jag har läget under kontroll men det visar sig att andra inte följer min plan... Till exempel om vi ska vara någonstans vid en viss tid och jag är klar men den jag ska åka med är långt ifrån redo. Det gäller både i jobbet och privat.

Vad ska du göra ikväll? Jag ska köra bil. Långt. Först jobb och sedan bilkörning. Och lyssna på ljudbok också förstås, det hör till.

Vad är svårt? Ja det är mycket som är svårt. Att cykla på ojämnt underlag till exempel, som i snön söndags. Jag hatar verkligen när det blir sådär mjukt att framhjulet börjar orma. Då skriker en röst i mitt huvud att jag måste stanna fastän jag rent intellektuellt vet att det bästa är att bara trampa sig igenom det.

Vad är lätt? Äta gott. Dricka kaffe. Slösurfa bort en massa tid.

Vad blir det för middag idag? Jag tror att det blir hamburgare längst vägen. Jag ska som sagt…

SÅRIG OCH SUGEN

Så var det måndag morgon igen och här sitter jag och känner mig så sårig. Efter tre dagar med bra träning är kroppen sliten på sina ställen och jag är sådär härligt mör. Jag gillar ju träningsvärk. Jag gillar att känna att kroppen har använts på ett bra sätt.

Det började i fredags. Jag hade med mig träningskläder till jobbet för att pipa iväg på lunchen men det passade inte riktigt. Jag fick istället svänga in på gymmet på väg hem. Inget ont som inte har något gott med sig för då kunde jag utan stress köra både löpbandsintervaller och tung benstyrka. Där och då fortplantade sig sårigheten i rumpmusklerna och baksidan av låren. Jag körde enbenspressar i maskin och det tog verkligen sådär härligt bra. 
Sedan blev det lördag och min födelsedag. Som ni redan vet åkte jag skidor, massor av skidor. Jag älskar det faktum att trots att jag knappt stått på skidorna den här vintern förutom när jag åkt med barnen så är jag ändå i så pass bra grundform att jag kan riva av närmare två mil utan någ…

MIN SVAGA LÄNK OCH LITE CYKELLYCKA PÅ DET

Äntligen var det dags för lite cykel igen. Med två veckor sedan sist kände jag mig väl inte precis i bästa cykelform men bara att få komma ut och röra på sig är vinst för mig. Längdskidor som igår eller på cykel som idag är tacksamma motionsformer på det sättet att en kan vara ute under ganska lång tid utan att vara supervältränad.

Jag tickade in drygt 90 minuter friskluft på kontot idag i närmare tio minusgrader, lite vind och lite snö. Det kanske låter otrevligt men det var det absolut inte. Tvärtom visade det sig att jag lyckats med konststycket att klä på mig alldeles lagom. Jag frös lite på näsan i början, precis där glasögonen ligger an mot näsroten, men det gick över efter en stund. Alla promenadare tittade konstigt på mig, de tyckte säkert att jag var lite halvknäpp som cyklade i det vädret, men om de bara visste hur härligt jag hade det.

I lurarna för dagen hade jag Styrkebyrån med dubbelavsnittet om bålen. Passade med tanken på att bålen alltid varit och fortfarande är min …

HAPPY VALENTINESDAY

DET HÄR MED ATT FYLLA ÅR ALLTSÅ

Det är himla fint ändå. Inte för att jag firar precis, jag är inte så mycket för firande varken av födelsedagar, nyår eller midsommar. Men att liksom hela dagen kunna rättfärdiga allt man säger med att idag bestämmer jag för det är min födelsedag, det är ganska najjs alltså. Sagt med glimten i ögat förstås.

Jag har åkt skidor, kramats och käbblat med de små. Jag har ätit gott och åkt skidor med en stor. Mycket skidor alltså. Om skidåkningen förra helgen var hemsk så var den som en dröm idag. Massor av nysnö i spåret men det gjorde inget. Spikbodarna levererade både i förmiddags när jag åkte tvåochenhalvan med Nilas och nu i kväll när jag betade av 15-16 kilometer till med pannlampa. Stort myspys på det! Tack alla ni som grattat, kram på er.
Lillen och jag susade fram i korta spåret medan storebror och L åkte lite längre

HELT VANLIGA LUNCHFUNDERINGAR

Eller kanske inte egentligen. Gårdagens lista om livet bakom bloggen triggade igång en hel del funderingar hos mig och tydligen har tankarna grott under natten. Idag är jag nämligen hiskeligt sugen på att börja springa långt igen, vilket säkert kommer av att jag skrev att jag var bra på motionsformer som håller på långt och länge.

Ska en springa långt vill en såklart ha nya löparskor va?! Eller är det bara jag? Förut när det var min grej så inledde jag alltid det nya året med att investera i ett par nya "maratonskor". Nu börjar det bli länge sedan och jag har inte längre några skor specifikt för långlöpning på asfalt. Så nu sitter jag här och är rätt sugen på dessa godingar från new balance. Men vilket pris alltså. Eftersom jag har ett neutralt löpsteg så är jag lite bortskämd med att sådana skor brukar ligga lite lägre än jämförbara varianter som är uppbyggda med pronationsstöd. Men här fläskade det på alltså. Det tål att tänkas på ändå för jag har bra löparskor för både te…

BRILLSNOK MED JESUSAMBITIONER?

Jag har nya, gigantiska glasögon! Jag lät min sambo få vara med och välja den här gången och han röstade på dessa "goggles". Jag köper brills billigt för att ha råd med flera par. Glasögon är ett enkelt sätt att variera sitt utseende och för mig som ledsnar snabbt och behöver omväxling är det perfekt. Under många år så höll sig mitt synfel på samma nivå, i princip hela mitt vuxna liv faktiskt, så jag har fått ihop en hel drös med glasögonbågar av alla de slag.

Men så för ett par år sedan började jag se sämre. Det har gjort att jag inte kan använda mina gamla glasögon längre. Så jag har färre par att variera mellan och framförallt så har jag en hel hög som jag inte kan använda. Jag har under någon månad gått och tänkt att jag borde kolla upp om jag kan lämna in dem någonstans för "återvinning". Jag tyckte mig minnas att jag läst det förut. Efter att ha googlat runt lite inser jag att behovet är stort. Den här brillsnoken, jag alltså, har kanske inte precis jesusamb…

LIVET BAKOM BLOGGEN

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag älskar listor av alla de slag! Jag skriver listor över saker som ska göras, över önskedrömmar och diverse listor här på bloggen. Idag nappade jag på Annas uppmaning från tidigare i veckan om att lista livet bakom bloggen. Här kommer den!

1.VEM ÄR DU I TRE ORD?
Positiv. Driven. Lösningsfokuserad.

2. HUR GAMMAL ÄR DU?
35 år om nån dag sisådär

3. VAD JOBBAR DU MED?
Jag jobbar som kommunikationssamordnare inom en buss- och resekoncern.
På mitt kontor hemma i Östersund
4. VAR BOR DU?
Östersund

5. VAD HAR DU GJORT IDAG?
Klivit upp ur sängen, åkt bil till kontoret (jajemän, brukar annars cykla) och druckit mitt morgonkaffe

6. SOMMAR, HÖST, VINTER ELLER VÅR, VILKEN FÖREDRAR DU? VARFÖR?
Jag älskar alla årstider just när de kommer. Efter ett tag ledsnar jag och längtar till nästa!
Vinter är fint men för att cykla i kyla krävs det mycket kläder för en fryslort!

7. ÄR DU BEROENDE AV NÅGONTING?
Ja, det kan jag nog säga. Jag är lite av en beroende-person som kan…

JÄTTEVIKTIGT

Psykisk ohälsa finns runtomkring oss men ändå pratas det fortfarande inte så öppet om det. Många av oss mår också dåligt i perioder men utan att vi söker hjälp för det eller har någon diagnos. Senast för någon vecka sedan pratade jag och min svägerska om det att en inte ska gå runt och tänka så mycket om andra för vi vet egentligen ingenting om hur hen har det. Det vi ser utifrån är inte nödvändigtvis den verklighet hen lever i just för att det ligger så mycket skam runt att må dåligt.

Jag har i perioder i mitt liv haft det tungt men inte så att jag skulle klassa det som allvarligt. Mer kanske som vi nästan alla säkert känner då och då (?). Fast vad vet jag, vi pratar ju inte om sådant så det är ganska svårt att avgöra egentligen. Jag har aldrig gått i samtalsterapi eller så även om jag flera gånger har tänkt att det vore bra för mig. För min del tror jag att det har lite med "storasystersyndromet" att göra. Jag vill klara mig själv. Jag vill vara stark. Även fast jag i gru…

ATT PACKA FÖR LUNCHTRÄNING

Ja, det var ju det här med att packa inför lunchträning som var det svåra. Tydligen. Jag tyckte att jag fick till det så bra förra veckan att den goda vanan med att motionera på lunchen skulle få bli en bra grej att fortsätta med. Nu dock med den lilla knorren att jag ville träna utomhus för att fånga dagsljuset också.

Igår kväll la jag fram lite grejor som skulle med men jag packade inte ryggsäcken förrän i morse. När det väl var dags att byta om insåg jag att jag hade missat både det ena och det andra. Några andra vantar än mina jättelika HESTRA som jag hade på händerna på promenaden till kontoret i morse hade jag inte fått med och heller inga rena trosor eller varken ansiktsrengöring eller någon mjukgörande smörja. Sådana här dagar är en glad över töväder så att en klarar sig utan vantar och vad gäller trosor så tog jag ett snabbt beslut om att hellre köra utan på lunchlöpningen än i jeansen efteråt. Ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig men helt okej ändå. En får gilla lä…

DAGS ATT SUMMERA DET HÄR MED PULSEN

Nu har jag haft min pulsklocka (Suunto Ambit 3 sport) i ett par veckor och jag känner att det för min egen skulle vore kul att summera mina första intryck av min puls kopplat till olika motionsformer. Jag har nu testat ett antal olika aktiviteter där jag främst tittar på snittpulsen kontra hur jag upplever ansträngningen, vilket är ganska intressant.

Som ett bra exempel så åkte jag längdskidor igår. Det var som jag skrev ett riktigt trögt skejtföre där jag fick kämpa för att komma framåt till och med i nedförsbackarna. Jag hade pulsbandet på mig men glömde skriva in datat i inlägget igår kväll. Hur som helst så höll jag på i 51 minuter på snittpuls 162 slag/minut och högsta uppmätta puls 175. Min upplevelse av passet var att det var ganska tufft. Det kommer såklart också av att det var väldigt länge sedan jag åkte längdisar så kroppen är inte van. Känslan av att det var jobbigt kommer inte bara av konditionen utan av hur det kändes muskulärt. Tack och lov var det ett relativt flackt s…

LÄNGDISHELG

Min karl hade bestämt sig för att cykla de nästan 8 milen över Hara och Oviken till Brånan i fredags kväll, så jag packade bilen med skidor och grejor någon timme senare och tuffade efter. Gårdagen spenderades förvisso vid skidspåret men vi åkte inte. I stället hejade vi på de som åkte någon av distanserna på ICA-loppet, 45, 17 eller 6,5 kilometer.

Idag kom vi ut själva. Plusgrader, lite blåsigt och supertrög snö men nu såhär i efterhand vill jag ändå skriva att det var bra ändå. Men om jag ska vara ärlig tyckte jag det inte just där och just då. Tvärtom var jag tokless efter första varvet och klart redo att packa in i bilen och åka hem igen. L var förstås inte på samma nivå och skulle ändå han åka mera kunde väl lika gärna jag göra det också. Då hade skejtbädden töat ihop lite lite till så jag upplevde snön något mindre trög. 9 kilometer för min del medan sambon tog ytterligare ett varv. Vi skojade om att det inte var någon bra dag att ta med nybörjare till spåret. De skulle inte fas…

PINK HAIR DON´T CARE

Efter min fråga häromdagen om krisen är ett faktum så har jag förstått på min omgivning att så är fallet. Det är jätteroligt och ganska coolt tycker jag, att jag snart fyller trettiofem alltså. Trea femma. Jag är på så många sätt mitt allra bästa jag och förhoppningsvis stannar det inte här. Det finns så mycket jag vill göra och lära mig. Jag är fortfarande nyfiken på livet, kanske mer än förut, och ser fram emot massor av saker den närmaste tiden. Förutom att jag själv fyller år så gör systeryster också det. Trettio. Shit pommes frites alltså.