Fortsätt till huvudinnehåll

Långpass i första sommarvärmen

Igår kom sommarvärmen på riktigt. Ida och jag hade planerat ett morgonpass och eftersom vi skulle springa mestadels i skogen så var jag osäker på hur jag skulle klä mig. Jag tänkte att det kanske skulle vara skuggigt och svalt på vissa partier, så jag tog en tunn men långärmad tröja och mina tunnaste långa tights. Ida var mer rutinerad och valde shorts och t-shirt, vilket snart visade sig vara helt rätt för den dagen.

Vi möttes upp vid ICA Blå Center och satte av mot ÖSK. Jag kände mig först väldigt seg i benen men tyckte ändå att det lossnade efter någon kilometer. Värmen hade ännu inte blivit så extrem, inte för att vi snackar så höga temperaturer senare heller men för en ovan jämting som knappt fått plusgrader på hela våren så blev det tufft senare. Men tillbaka till början. Vi sprang som vanligt och snicksnackade om ditten och datten. När en tar Spikisrundan från det här hållet så kommer alla stigningar på första halvan. Det är skönt att få dem avklarade men samtidigt ganska tufft att mäkta med. Jag fick slita en del i backarna från skidstadion upp mot Spikbodarna men var ändå ganska pigg totalt sett.

Den andra halvan av rundan är betydligt mer lättlöpt på elljusspår och sedan asfalt som sluttar nedför eller är relativt platt. Jag tyckte att jag återhämtade mig fint när vi rullade ner mot Odensala och Torvalla men väl ute på gångvägen, efter ungefär 11 kilometer, så var det som att möta värmedöden. Luften stod helt stilla och det kändes som om min hjärna skulle koka sönder. Jag ville sluta springa men bet ihop och sade inget till Ida. Jag tänkte att om jag säger det högt blir det mer verkligt, och i stället försökte jag tänka på och prata om annat. Fast det var svårt. Hjärnan började fundera på hur jag skulle kunna korta av rundan, gå den sista biten och ändå kunna möta upp Ida vid ICA. När det bara var någon kilometer kvar "erkände" jag min trötthet men också att jag bestämt mig för att orka hela vägen. Ida peppade och snart var vi framme. Det var inte min piggaste dag i löparskor, men så kan det vara ibland. Hade jag varit själv hade jag avbrutit men tack vare sällskapet bet jag ihop och genomförde, så det var helt rätt dag att springa med en kompis! Ibland behöver en lite draghjälp helt enkelt.

Foto: Emil

Kommentarer

Annie sa…
Hur springer du den rundan? Jag skulle behöva lite uppslag till mina långpass i Östersund!
SARA BORG sa…
Jag springer via längdspårsystemet från skidstadion, upp via Spikbodarna och vidare till Odensala elljusspår. Sedan blir det ju en del asfalt för att knyta ihop det hela. Jag kan skriva ett inlägg om det och lägga med en karta! :-)
Annie sa…
Ja, jättegärna! Mina långpass har bara blivit runt Östersund på asfalt men skulle gärna vilja få in mer stigar/grusvägar! Tack för ditt svar! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…