Därför ska du springa med en vän!

Jag springer de allra flesta av mina pass ensam i ett för mig makligt tempo. Jag springer dessutom ofta samma gamla runda. Jag är således mer eller mindre ett skolboksexempel på hur en inte ska träna för att bli en bättre löpare. Men med målsättningen att träna för en god hälsa, som jag oftast har, så räcker det alldeles utmärkt.

Nu till sommaren så har jag dock en vision om att komma upp i lite längre distanser igen och gärna i fart också, och då finns det inget sätt som är så roligt som att springa tillsammans med andra. Det spelar inte så stor roll om det är med någon som är snabbare eller långsammare än jag själv, för all träning som görs med andra gör att jag får ändra tempo från mitt vanliga. Det är precis det där med att komma ur min vanliga lunk och både springa ännu långsammare pass och springa snabbare som jag behöver.

I helgen sprang jag två pass och båda med sällskap. På fredagskvällen ett för mig snabbt pass på sommarslingan här hemma tillsammans med Lars. Det blev riktigt plågsamt, på flera sätt, så jag ska återkomma till det i ett eget inlägg. Sedan blev det ett spontant långpass ihop med min vän Ida. Hon tränar för maran och behövde få till distans på drygt tre mil. Vi bestämde därför att vi skulle mötas upp efter drygt halva hennes pass och så skulle vi springa "Spikisrundan" tillsammans. Det där med att springa del av ett träningspass tillsammans är förresten ett riktigt bra sätt att träna ihop trots att ens löparkapacitet skiljer mycket åt. Ida gör milen på runt 40 minuter. Jag passerade milen på ca 57 minuter nu när jag sprang halvmaran härom helgen. Då förstår ni hur pass mycket snabbare hon är än mig. Ändå har vi mycket ut av att träna tillsammans någon gång ibland.

Därför ska du springa med en vän:

  • Det är helt enkelt roligare!
  • Du blir en bättre löpare av att springa med någon som är bättre än du, eftersom du får hjälp att hålla högre fart.
  • Du får hjälp att hålla ett lugnare tempo på långpassen om du springer hela eller en del av passet tillsammans med någon som är lite långsammare än du. Då sliter passet mindre och du återhämtar dig snabbare. 
  • Du kan ventilera sådant som hänt i ditt liv den senaste tiden med en kompis, samtidigt som du tränar. 

Ida och jag på långpass. Det här med att fota springande är inte min starkaste sida, därav den koncentrerade minen.

Kommentarer

Det är lustigt, för jag har alltid tyckt att det varit lite jobbigt att springa med någon - särskilt med fler. Känslan att inte orka när de andra drar är lite jobbig liksom.
Men häromdagen tog jag och min bästa kompis en väldigt prestigelös runda - en gåjogg i milspåret. Det slutade med att vi sprang hela vägen bara för att det var så härligt och kravlöst och kul med sällskap. Sen var vi båda överens om att vi inte skulle prata hela vägen så det var skönt - det är ju rätt jobbigt när en har fullt upp med att andas :)
SARA BORG sa…
Jag förstår känslan. Alla är inte bra springsällskap men Ida är grym! Hon anpassar sig helt efter min fart och jag behöver aldrig säga något utan om jag sänker farten i en backe så gör hon det också - sviiiingrymt oh mysigt :-)

Populära inlägg