En kärleksförklaring

Jag skulle vilja skriva att jag är en modig cyklist. Att jag med nyfikenhet och öppet sinne tar mig an utmaningar som stock, sten och branta utförsbackar. 


Verkligheten är en annan. Jag har vurpat riktigt illa flera gånger som liten och det där sätter hjärnspöken som är svåra att bli av med, men jag jobbar på det. Ibland kanske lite för lite men så vissa dagar tänker jag att "nu jäklar"!

Jag har möjligheten att ha två mtb-cyklar och det är jag så glad över. Dels har jag min "grusvägsräser", en såkallad hardtail, det vill säga en cykel som bara är dämpad fram och som gjord för att cykla exempelvis Cykelvasan med. En cykel som jag troligen kommer att byta ut senare i år.

I höstas köpte jag också en "skogsmaskin" då 2016s cyklar kom ut, en heldämpad sak med ramgeometri för att kunna köra stökig stig och lite utför. Hon är så fantastisk min skogsmaskin, så förlåtande och så stöttande. Hon får mig att vilja och att våga. Hon bär mig över där jag tror att det ska gå åt pipsvängen. Hon sväljer de rötter och stora stenar som jag med min grusvägsräser fastnar på om jag inte gör ett ryck i exakt rätt ögonblick. Jag är så glad för min skogsmaskin för att hon får mig att bli bättre. Jag älskar den här cykeln!

OBS! Det här inlägget skrevs en kväll då jag upplevde eufori likt runners high fast efter cykling och nästan började gråta för att jag var så överlycklig. I normalt tillstånd så älskar jag mest människor, inte materiella ting.

Specialized Rhyme FSR Comp Carbon 650b 2016 stl S

Kommentarer

Populära inlägg